Liljeblå
Liljeblå, även kallad Arbetarservisen, var en vardagsservis som formgavs 1917 av Wilhelm Kåge och producerades av Gustavsbergs porslinfabrik.
Servisen Liljeblå presenterades på Hemutställningen 1917 i Liljevalchs konsthall på Djurgården. Det var första gången konstnärer och industrier samverkade för att skapa vackra men ändå praktiska heminredningar, som skulle vara prisvänliga för arbetare och deras familjer.[1] Utställningen arrangerades av Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form).
Till utställningen hade Kåge skapat både utställningsaffischen och vardagsservisen Liljeblå i ljus, blågrå fajans. Namnet Liljeblå var en kombination av "Liljevalch" och "blå". Formerna och den flytande blå dekoren var relativt enkla och hade sina rötter i svensk allmoge. Den var tänkt som en billig, vacker och enkel servis för arbetarklassen. Emellertid introducerades den mitt under första världskrigets nödår, då stor fattigdom och bostadsbrist rådde (se nödbostäder i Stockholm), och för arbetarklassen blev servisen för dyr. Istället blev "Liljeblå" och andra "vardagsvaror" från Hemutställningen ett nytt mode för en formmedveten medelklass.[2]
Efter sin medverkan på Liljevalchs engagerades Wilhelm Kåge av Gustavsbergs porslinfabrik, där han blev konstnärlig ledare. Tretton år senare skulle han lansera sin vardagsservis Pyro, som blev en stor framgång och producerades fram till 1955. Idag är "Liljeblå" representerad i Nationalmuseets permanenta utställning "Den moderna formen 1900–2000".
Källor
Noter
- ^ Granath, Sofia. ”w.k”. Blogspot om Willhelm Kåge. http://wilhelmkage.blogspot.se/. Läst 1 april 2012.
- ^ Vessby, Malin (3 augusti 2009). ”Wilhelm Kåge – Formgivare i folkhemmet”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/wilhelm-kage--formgivare-i-folkhemmet. Läst 1 april 2012.