Linjäraccelerator

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Linjäracceleratorn i CERN

En linjäraccelerator, (även linac från engelskan Linear Accelerator) är en anläggning som accelererar laddade partiklar (elektroner, protoner, joner) på en raksträcka. Partiklarna accelereras till höga energier genom en växelspänning som åstadkommes av elektroder längs accelerationsröret.

Den första linjäracceleratorn arbetade med likspänning, men man uppnådde inte tillräcklig hög partikelenergi. Därför prövades växelspänning istället på förslag av svensken Gustaf Ising. Den norska ingenjören Rolf Wideröe konstruerade 1928 den första fungerade anläggningen med växelspänning[1].

Linjäracceleratorer används bland annat inom följande områden:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyska Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wideröe, R. (17 Dec 1928). ”Über ein neues Prinzip zur Herstellung hoher Spannungen”. Archiv für Elektrotechnik 21 (4): sid. 387–406. doi:10.1007/BF01656341. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]