Röntgenstrålning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Strålning
Spectre.svg
Elektromagnetisk
Partikelstrålning
Övrigt

Elektromagnetiskt spektrum[1][2][3]
Frekvensområde Frekvens Våglängd Fotonenergi Intervallbredd
Audiofrekvens 30 kHz–3 Hz 10 km–100 Mm < 12,4 feV
Radiofrekvens 300 MHz–30 kHz 1 m–10 km 1,24 meV – 12,4 feV 8 B
Mikrovågor 300 GHz–300 MHz 1 mm–1 m 1,24 meV – 1,24 µeV 3 B
Infraröd (IR) 405,1–0,3 THz 740 nm–1 mm 1,7 eV – 1,24 meV 3,1 B
Synligt ljus 788,9–405,1 THz 380–740 nm 3,2627 eV – 1,6755 eV 0,3 B
Ultraviolett (UV) 300 PHz–788,9 THz 1–380 nm 123,98 eV – 3,2627 eV 1,6 B
Röntgenstrålning (X) 30 EHz–300 PHz 10 pm–1 nm 124 keV – 124 eV 3 B
Gammastrålning (γ) > 30 EHz < 10 pm > 62,1 keV oändlig
En röntgenbild av en bärbar dator från 2010.

Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd (cirka 0,01-10 nm) och höga fotonenergier (100 eV - 100keV).

Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.

Verkan[redigera | redigera wikitext]

De kortare våglängderna förmår tränga igenom en människokropp, bättre genom vävnad än genom ben, vilket gör denna strålning lämplig att använda inom till exempel sjukvården för röntgenundersökningar.

Uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Röntgenstrålning kan alstras genom att elektroner i vakuum accelereras mot ett metallstycke. När elektronerna avlänkas av atomkärnor i anoden, uppstår ett brett spektrum av röntgenvåglängder - bromsstrålning - där den högsta fotonenergi i keV ges av accelerationsspänningen i kilovolt. Det uppstår också karakteristisk röntgenstrålning, med våglängder som är kännetecknande för grundämnena i anodmaterialet.

Med en enkel kalkyl:

där h är Plancks konstant, c är ljusets hastighet, λmin är röntgenstrålningens kortaste våglängd, U är spänningen och q är elektronens laddning, så kunde Bengt Edlén bestämma värdet på Plancks konstant.

Röntgenstrålning kan även genereras vid kosmiska processer (exempelvis i solen) och i en synkrotron.

Genom att skicka röntgenstrålning genom ett okänt material kan man ta reda på vilka ämnen det innehåller, även när det rör sig om ett pulver.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]