Lorraine Hansberry

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lorraine Hansberry
Född 19 maj 1930[1][2][3]
Chicago[4]
Död 12 januari 1965[1][2][3]
New York
Nationalitet USA
Alma mater University of Wisconsin–Madison[4] och The New School[4]
Sysselsättning Författare, teaterregissör, manusförfattare, dramatiker[4], människorättsförsvarare[4]
Religion Ateism
Föräldrar Carl Augustus Hansberry[4]
Utmärkelser Chicago Gay and Lesbian Hall of Fame (1999)
Redigera Wikidata

Lorraine Vivian Hansberry, född 19 maj 1930, död 12 januari 1965, var en afro-amerikansk dramatiker och författare.[5]

Hon var den första afro-amerikanska kvinnan som fick en pjäs uppsatt på Broadway. Hennes mest kända pjäs, A Raisin in the Sun, berättar om några afro-amerikaners liv i segregationens Chicago. Pjäsens titel är tagen från dikten "Harlem" av Langston Hughes: "What happens to a dream deferred? Does it dry up like a raisin in the sun?"[6]

Vid 29 års ålder tilldelades hon New York's Drama Critic's Circle Award. Hon blev därmed den yngsta, den första afro-amerikanska, och den femte kvinnliga dramatiker som erhöll denna utmärkelse.[7]

Efter att ha flyttat till New York City anställdes Hansberry vid den panafrikanska tidningen Freedom, där hon mötte intellektuella som Paul Robeson och W. E. B. Du Bois. Mycket av hennes arbete vid den här tiden handlade om de afrikanska staternas frigörelse från kolonialmakterna. Hon dog av cancer vid 34 års ålder. 

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lorraine Hansberry var yngst av familjens fyra barn Fadern hette Carl Augustus Hansberry, och var en framgångsrik fastighetsmäklare. Modern hette Nannie Louise (född Perry) och var körskolelärare samt engagerad i lokalpolitiken.1938 köpte fadern ett hus i Washington Park, en del av South Side of Chicago, vilket inte uppskattades av den företrädesvis vita lokalbefolkningen. Grannarnas försök att få Hansberry-familjen att flytta kulminerade omsider i USA: högsta domstols dom rörande Hansberry v. Lee.[8] Carl Hansberry stödde Urban League och NAACP i Chicago. Båda makarna Hansberry var politiskt aktiva republikaner.[9] Carl Hansberry dog 1946 när Lorraine var 15 år. "American racism helped kill him (svenska: Den amerikanska rasismen bidrog till hans död)," sade hon senare.[10]

Hansberry tog examen vid Betsy Ross Elementary 1944 och vid Englewood High School 1948.[11]  Hon skrev sedan in sig vid University of Wisconsin–Madison, där hon omedelbart blev politiskt aktiv. Hansberrys kurskamrat Bob Teague kom ihåg henne som "the only girl I knew who could whip together a fresh picket sign with her own hands, at a moment's notice, for any cause or occasion (svenska: den enda flicka jag kände som kunde svänga ihop en demonstrationsskylt med sina egna händer, på ett ögonblick, och för vilken sak eller händelse som helst.)".

Författare och dramatiker[redigera | redigera wikitext]

1950 lämnade hon Madison för att påbörja sin karriär som författare i New York. Hon flyttade till Harlem 1951[12] och deltog i demonstrationer och annan politisk aktivism.[13]

1951 blev hon en del av redaktionen på tidningen Freedom. Där arbetade hon med W. E. B. Du Bois och andra panafrikanister. På tidningen jobbade hon som prenumerationsansvarig, receptionist, maskinskriverska och redaktörsassistent, förutom att skriva artiklar och ledarkrönikor.

Hon var inte endast aktiv inom den amerikanska medborgarrättsrörelsen, utan deltog också i protester mot global kolonialism och imperialism. Hansberry skrev bland annat sympatiserande om Mau-Mau-rörelsen i Kenya, och kritiserade mainstream-pressen för dess vinklade rapportering.[14]

I och med premiären den 11 mars 1959 så blev A Raisin in the Sun den första pjäs skriven av en afro-amerikansk kvinna att spelas på Broadway.[15] Under de följande två åren översattes den till över 35 olika språk, och sattes upp runt om i världen.[16]

Hansberry skrev två stycken filmmanus som byggde på pjäsen, men bägge refuserades av Columbia Pictures eftersom de ansågs vara alltför kontroversiella. 1960 fick hon i uppdrag av NBC att göra ett TV-program om slaveriet. Hon skrev då The Drinking Gourd. Denna text kallades "superb" men refuserades också.

1963 deltog Hansberry i ett möte med justitieministern Robert F. Kennedy, arrangerat av James Baldwin.

Många av hennes texter - essayer, artiklar och annat - publicerades under hennes livstid. Men den enda ytterligare pjäs som sattes upp var The Sign in Sidney Brustein's Window. Den spelades på 101 gånger på Broadway och den sista föreställningen gavs samma kväll som Lorraine Hansberry avled.[17]

Familj och död[redigera | redigera wikitext]

20 juni 1953 gifte hon sig med Robert Nemiroff, en judisk publicist, låtskrivare och politisk aktivist. Hansberry och Nemiroff flyttade till Greenwich Village. Framgången med sången "Cindy, Oh Cindy", som Nemiroff medförfattat, möjliggjorde för Hansberry att kunna skriva på heltid. 10 mars 1964 skilde sig Hansberry och Nemiroff men fortsatte att jobba tillsammans. [18]

Många menar att Hansberry var homosexuell, även om hon själv aldrig kom ut som detta. Antagandet understödjs av hennes egna anteckningar och av privata brev.[19][20] Hon kämpade för homosexuellas rättigheter, och skrev om feminism och om homofobi. Hon var medlem i Daughters of Bilitis och skrev ett par artiklar för deras tidning The Ladder.[21][22]

1999 valdes Hansberry postumt in i Chicago Gay and Lesbian Hall of Fame.[23]

Hansberry var en inbiten rökare hela sitt liv. 1963 fick hon diagnosen cancer i bukspottkörteln. Hon genomgick två operationer, men ingen lyckades med att ta bort tumörerna. Hon avled 12 januari 1965 vid 34 års ålder.[24]

Hansberrys begravning hölls i Harlem den 15 januari 1965. Hon är begravd på Asbury United Methodist Church Cemetery i Croton-on-Hudson, New York.[25]

Postuma arbeten[redigera | redigera wikitext]

Hansberrys ex-make, Robert Nemiroff, tog sig an flera av Hansberrys oavslutade texter. Genom mindre bearbetningar färdigställde han pjäsen Les Blancs - en pjäs som Julius Lester kallade för hennes bästa verk. I pjäsen To Be Young, Gifted and Black inkorporerade Nemiroff flera av hennes texter, och resultatet blev den längst spelade Off Broadway-pjäsen under säsongen 1968–69.[26] Pjäsen publicerades i tryckt form året därpå med titeln: To Be Young, Gifted and Black: Lorraine Hansberry in Her Own Words. I hennes kvarlåtenskap fanns en oavslutad roman och flera andra pjäser, bland andra: The Drinking Gourd och What Use Are Flowers?

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • A Raisin in the Sun (1959)
  • A Raisin in the Sun, filmmanus (1961)
  • "On Summer" (essay) (1960)
  • The Drinking Gourd (1960)
  • What Use Are Flowers? (skriven ca. 1962)
  • The Arrival of Mr. Todog – parodi på I väntan på Godot
  • The Movement: Documentary of a Struggle for Equality (1964)
  • The Sign in Sidney Brustein's Window (1965)
  • To Be Young, Gifted and Black: Lorraine Hansberry in Her Own Words (1969)
  • Les Blancs: The Collected Last Plays / by Lorraine Hansberry. Edited by Robert Nemiroff (1994)
  • Toussaint

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 29 april 2014, licens: CC0
  2. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Lorraine-Hansberryomnämd som: [ Lorraine Hansberry], läst: 9 oktober 2017
  4. ^ [a b c d e f] Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English, s. 484, ISBN 978-0-300-04854-4
  5. ^ Lipari, Lisbeth. "Queering the borders: Lorraine Hansberry’s 1957 Letters to The Ladder" Paper presented at the annual meeting of the International Communication Association, Marriott Hotel, San Diego, CA, May 27, 2003. Online. 2008-06-28.
  6. ^ Foundation, Poetry (13 november 2017). ”Harlem by Langston Hughes” (på en-us). Poetry Foundation. https://www.poetryfoundation.org/poems/46548/harlem. Läst 14 november 2017. 
  7. ^ Cheney, Anne. "Lorraine Hansberry" (Boston: Twayne, 1984). Regenstein Bookstacks, PS3515.A595Z8C51.
  8. ^ Hansberry v. Lee, 311 U.S. 32
  9. ^ Anderson, "Freedom Family" (2008), p. 263.
  10. ^ Anderson, "Freedom Family" (2008), pp. 268–269.
  11. ^ Wilkins, "Beyond Bandung" (2006), p. 195.
  12. ^ Carter, "Commitment amid Complexity" (1980), p. 41.
  13. ^ Carter, "Commitment amid Complexity" (1980), p. 47. "While working at Freedom, Hansberry also demonstrated her dedication to the cause by marching on picketlines, by speaking on street corners in Harlem, and by helping to move the furniture of evicted black tenants back into their apartments."
  14. ^ Wilkins, "Beyond Bandung" (2006), pp. 196–197. "In an article titled 'Kenya's Kikuyu: A Peaceful People Wage Heroic Struggle against the British,' Hansberry presented an opposite view and applauded the Kikuyu for 'helping to set fire to British Imperialism in Kenya.' Put off by the 'frantic dispatches about the "terrorists" and "witchcraft societies" in the colony' that preceded the December 1952 publication of her article, Hansberry criticized anti – Mau Mau coverage that only 'distort[ed] the fight for freedom by the five million Masai, Wahamba, Kavirondo, and Kikuyu people who [made] up the African people of Kenya.'"
  15. ^ Carter, "Commitment amid Complexity" (1980), p. 42.
  16. ^ Anderson, "Freedom Family" (2008), p. 267.
  17. ^ The Broadway League. ”Internet Broadway Database: The Sign in Sidney Brustein's Window Production Credits”. http://www.ibdb.com/production.asp?ID=3219. Läst 29 november 2014. 
  18. ^ Carter, "Commitment amid Complexity" (1980), p. 43.
  19. ^ Anderson, Melissa. ”Lorraine Hansberry's Letters Reveal the Playwright's Private Struggle”. The Village Voice. http://www.villagevoice.com/2014-02-26/art/lorraine-hansberry-letters-brooklyn-museum/. 
  20. ^ ”And at 29: sheet of notepaper with handwritten lists by Lorraine Hansberry titled "I like" and "I hate" on front, and "I am bored to death with" and "I want" on back, April 1, 1960.”. NYPL Digital Collections. Arkiverad från originalet den 4 april 2014. https://web.archive.org/web/20140404180438/http://digitalcollections.nypl.org/items/f7904580-d610-0130-2612-58d385a7bbd0. Läst 22 mars 2014. 
  21. ^ ”Hansberry, Lorraine”. glbtq: An Encyclopedia of Gay, Lesbian, Bisexual, Transgender, and Queer Culture. glbtq, Inc. Arkiverad från originalet den 14 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130314101440/http://www.glbtq.com/literature/hansberry_l.html. Läst 31 mars 2013. 
  22. ^ Kai Wright, "Lorraine Hansberry's Gay Politics" Arkiverad 23 november 2015 hämtat från the Wayback Machine., The Root, March 11, 2009.
  23. ^ ”Archived copy”. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151017032241/http://www.glhalloffame.org/index.pl?page=inductees&todo=year. Läst 28 oktober 2015. 
  24. ^ Buchanan, Paul D (2009), The American Women's Rights Movement: a chronology of events and of opportunities from 1600 to 2008, Branden Books, s. 210, ISBN 978-0-8283-2189-1 
  25. ^ Peter D. Shaver (1 augusti 1999). ”National Register of Historic Places Registration: Asbury United Methodist Church and Bethel Chapel and Cemetery”. New York State Office of Parks, Recreation and Historic Preservation. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121018021358/http://www.oprhp.state.ny.us/hpimaging/hp_view.asp?GroupView=10889. Läst 24 december 2010. 
  26. ^ Les Blancs: The Collected Last Plays of Lorraine Hansberry, Introduction.