Louis de Rouvroy, hertig av Saint-Simon
| Louis de Rouvroy, hertig av Saint-Simon | |
 | |
| Född | 16 januari 1675[1][2][3] Paris[4] |
|---|---|
| Död | 2 mars 1755[1][2][3] (80 år) Paris[4] |
| Begravd | Église Saint-Nicolas de la Ferté-Vidame |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Hovanställd, diplomat, memoarförfattare, författare[5] |
| Befattning | |
| Ambassadör | |
| Maka | Marie Gabrielle de Durfort |
| Barn | Jacques Louis de Rouvroy de Saint-Simon (f. 1698) |
| Föräldrar | Claude de Rouvroy, hertig av Saint-Simon Charlotte de L'Aubepine[6] |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Sankt Ludvigsorden Riddare av Mikaelsorden Riddare av Helgeandsorden Riddare av Gyllene skinnets orden | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Louis de Rouvroy, hertig av Saint-Simon (ofta kallad bara Saint-Simon), född 16 januari 1675 i Versailles, död 2 mars 1755, fransk diplomat, militär och memoarförfattare. Hans memoarer behandlar tiden vid det franska hovet mellan 1692 och 1721 och tillhör de mest kända samtida memoarerna från Ludvig XIV:s tid.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Louis de Rouvroy var son till hovmannen Claude de Rouvroy, hertig av Saint-Simon och hans andra hustru Charlotte de l'Aubespine. Fadern hade adlats, och var en av de tongivande vid Ludvig XIII av Frankrikes hov. Hans första hustru var född inom den kungliga grenen Condé, med vilken han fick tre döttrar. Louis de Rouvroys moder tillhörde en av de yngre adliga släkterna. Som nära släkt med kungahuset, fick Louis de Rouvroy den yppersta utbildningen.
Han påbörjade sin militära karriär år 1692 och avslutade den 1701. Han tillhörde sedan hovkretsen kring kungens brorson Filip II, hertig av Orléans, och motsatte sig inflytandet från Ludvig XIV:s legitimerade barn vid hovet. Han utnämndes 1721 till ambassadör i Spanien.
Författarskap
[redigera | redigera wikitext]Den bästa källan till Saint-Simons liv är hans egna memoarer som omfattar 12000 sidor. Hans memoarer behandlar främst tiden under slutet av Ludvig XIV:s regeringstid (1692-1715), och regencyn (1715-1723). De ger en god inblick i hovlivet, korruptionen och kulturen i den franska överklassen, och beskriver samtida historiska händelser. Två antologier med utdrag finns på svenska.
Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Minnen från Ludvig XIV:s hov 1691-1723, utgiven 2005 i översättning av Stig Strömholm.
- Sex, lögner och korruption vid Ludvig den XIV:s hov", utgiven 2022, i översättning av Monika Schwarz ISBN 978-91-89025-12-7
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bz9vnv, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Babelio, Babelio författar-ID: 8529, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 206676, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Сен-Симон Луи де Рувруа”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003.[källa från Wikidata]
