Lubjanka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För tunnelbanestationen Lubjanka, se Lubjanka (Moskvas tunnelbana).
Lubjanka byggdes ursprungligen 1898 som huvudkontor för All-Russia Insurance Company, bilden är från före 1917.
Lubjanka 1991 med statyn av tjekans grundare, Felix Dzerzjinskij på Lubjanka-torget

Lubjanka (Ryska: Лубя́нка) är vardagsnamnet för FSB:s (tidigare KGB:s) högkvarter vid Lubjanka-torget i Moskva, en stor byggnad i gult tegel, ritad av Aleksandr V. Ivanov 1897 och utökad av Aleksej Sjtjusev 1940–1947.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Lubjanka byggdes ursprungligen 1898 som huvudkontor för ett nationellt försäkringsbolag vid namn Rossiya (Ryska: Страховое общество «Россия»[1]) och är känt för sina vackra parkettgolv och blekgröna väggar. Den stora byggnaden smyckas bl.a. av detaljer från palladianismen och barocken, t.ex. de små pedimenten i varje hörn av byggnaden eller loggian. Fasaden är klassisk och tre kornischer förstärker byggnadens horisontella linjer. I mitten av fasaden och högst upp sitter ett väggur.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Efter oktoberrevolutionen konfiskerades byggnaden och gjordes om till högkvarter för den hemliga polisen, tjekan. Ett typiskt sovjetryskt skämt bestod i att Lubjanka var den högsta byggnaden i Moskva "eftersom man kunde se Sibirien från källaren". Under Den stora utrensningen blev kontorsdelarna alltmer trångbodda på grund av ökande personaltal. År 1940 fick den då störste arkitekten i Sovjetunionen, Sjtjusev, i uppdrag att dubblera byggnadens storlek genom att lägga till ytterligare en våning och bygga samman huset med fastigheterna bakom byggnaden. Sjtjusevs ändringar utfördes i nyrenässans, men på grund av krig och andra problem kom endast den vänstra fasaden att färdigställas. Detta kvarstod till 1983 då arbetet färdigställdes i enlighet med Sjtjusevs ritningar på begäran av Jurij Andropov.

Även om den sovjetiska hemliga polisen bytte namn ett antal gånger hade man hela tiden sitt högkvarter i byggnaden. Chefen för den hemliga polisen, från Lavrentij Berija till Jurij Andropov, använde samma kontor med utsikt över statyn av tjekans grundare, Felix Dzerzjinskij. Det fängelse som finns i byggnadens källarvåning skildras i Aleksandr Solzjenitsyns bok Gulagarkipelagen. Andra namnkunniga namn som passerat Lubjanka innefattar Margarete Buber-Neumann, Raoul Wallenberg och Walter Ciszek.

Efter upplösningen av KGB 1991 blev byggnaden huvudkontor för de ryska gränstrupperna och för en avdelning av FSB. Man öppnade även ett museum.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]