Hoppa till innehållet

Lucien Bianchi

Från Wikipedia
Lucien Bianchi
Född10 november 1934
Milano
Död30 mars 1969 (34 år)
Le Mans, Frankrike
Medborgare iItalien, Belgien och Kungariket Italien
SysselsättningFormel 1-förare, racerbilförare, motorcykelförare, rallyförare
Redigera Wikidata
Belgien Lucien Bianchi
Formel 1
Aktiv1959 - 1963, 1965, 1968
Senaste stallCooper
DebutMonaco 1959
Sista loppMexiko 1968
Antal lopp19
Antal starter17
Antal brutna lopp11
Segrar0
Andraplatser0
TredjeplatserMonaco 1968
Pole position0
Snabbaste varv0
Poäng totalt6

Luciano "Lucien" Bianchi, född 10 november 1934 i Milano, Italien, död 30 mars 1969Circuit de la Sarthe nära Le Mans, Frankrike, var en belgisk racerförare. Lucien Bianchi var farbror till Jules Bianchi som omkom under Japans Grand Prix 2014.

Racingkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Lucien Bianchis far, som var mekaniker hos Alfa Romeo i Italien, fick jobb i Belgien att supporta jazzmusikern Johnny Claes, som tävlade i racing på sin fritid. Lucien och hans bror Mauro blev snart fångade av sporten, och Luciens första tävling blev Alpine Rally 1951.

Bianchi var en framstående sportvagnsförare och han vann Tour de France Automobile tillsammans med Olivier Gendebien 1957. Bianchi vann även tävlingen 1958 och 1959. Han vann även Paris 1000 km i Montlhéry två gånger.

Bianchi provade på formel 1 i Monaco 1959 där han deltog med en Cooper T51 för ENB (Ecurie Nationale Belge) men han lyckades inte kvalificera sig till sitt debutlopp. Säsongerna 1960 och 1961 körde han några lopp i Cooper T45, Emeryson och Lotus-Climax för olika stall.

Efter denna erfarenhet återvände Bianchi att med framgång tävla i standardvagnar, sportvagnar och rally. Han vann Paris 1000 km för tredje gången och dessutom bland annat Nürburgring 500 km och Watkins Glen 6-timmars 1961. Han vann sedan Sebring 12-timmars tillsammans med Joakim Bonnier i en Ferrari TR 1962.

1962-1965 körde Bianchi ytterligare fyra F1-lopp, varav tre i Belgien, för tre stall i fyra olika bilar. Säsongen 1968 fick han en förarplats i Cooper, vilket blev hans sista formel 1-stall.

Bianchi vann Le Mans 24-timmars tillsammans med Pedro Rodríguez i en Ford GT40 för JW Automotive-Gulf Racingteam 1968. Året efter körde Bianchi för Alfa Romeos sportvagnsstall. Han kraschade under testkörning inför Le Mans 24-timmars 1969. Bianchi råkade ut för ett mekaniskt fel på Mulsannerakan, tappade kontrollen, åkte av banan och kolliderade med en telefonstolpe och dog direkt.

Säsong Stall/Tillverkare Poäng Placering
1959 ENB (Cooper-Climax)[1] 0
1960 ENB (Cooper-Climax)[2]
Fred Tuck Cars (Cooper-Climax)[3]
1 24
1961 ENB (Emeryson-Maserati)[4]
BRP (Lotus-Climax)[5]
0
1962 ENB (Lotus-Climax)[6]
ENB (ENB-Maserati)[7]
0
1963 Reg Parnell (Lola-Climax)[8] 0
1965 Scuderia Centro Sud (BRM)[9] 0
1968 Cooper-BRM 5 17
  1. ^ Endast loppet i Monaco 1959.
  2. ^ Endast loppet i Belgien 1960.
  3. ^ Endast loppen i Frankrike 1960 och Storbritannien 1960.
  4. ^ Endast loppen i Monaco 1961.
  5. ^ Endast loppen i Frankrike 1961 och Storbritannien 1961.
  6. ^ Endast loppet i Belgien 1962.
  7. ^ Endast loppet i Tyskland 1962.
  8. ^ Endast loppet i Belgien 1963.
  9. ^ Endast loppet i Belgien 1965.