Lucina Hagman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lucina Hagman.

Lucina Hagman, född 5 juni 1853 i Kelviå, Österbotten, död 6 september 1946 i Helsingfors, var en finlandssvensk pedagog, skriftställare och kvinnosakskvinna. Hagman var en av kvinnorörelsens och samskoleidéns främsta förkämpar i Finland.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lucina Hagman var yngsta dotter till länsmannen Nils Johan Erik Hagman och Sofia Margareta Nordman. Hon kom från ett svenskspråkigt hem, men lärde sig finska redan som barn.[1]

När familjen flyttade till Vasa 1865 gick Lucina i Svenska fruntimmersskolan i Vasa i fyra år. På den tiden var det ovanligt att flickor fick möjlighet att gå i skola och Lucinas systrar Sofia och Anna fick endast hemundervisning. Efter flickskolan var Lucina Hagman småskollärarinna i ett par år, och genomgick sedan Jyväskylä seminarium, där hon avlade lärarexamen 1875.[2] Hon blev föreståndare 1875 för en förberedande skola i Tavastehus och 1886 för den första finländska, till universitetet ledande samskolan i Helsingfors samt förestod sedan 1899 en ny, av henne öppnad sådan i samma stad.

Redan under skoltiden förundrades Hagman över kvinnornas underordnade ställning i samhället.[1] När samskolan för pojkar och flickor introducerades vid slutet av 1800-talet var hon en av de centrala förkämparna. År 1899 grundade hon samskolan Uusi Yhteiskoulu (på svenska: Den nya samskolan) och var dess rektor till 1935.[3] När hennes skola blev för liten grundade hennes brorsdotter, Lisa Hagman, en egen separat skola i anslutning till fasterns, och med namnet Yksityisluokat (på svenska: Privatklasserna).[4]

Mycket ivrigt ägnade hon sig åt kvinnofrågan och pläderade i flera utgivna skrifter för höjandet av kvinnans ställning inom samhället. År 1892 deltog hon i stiftandet av kvinnosaksförbundet Unionen och var dess första ordförande. År 1907 stiftade hon en politisk kvinnoförening, Finska kvinnoförbundet. Hon var även med om att starta Finlands första nykterhetsförening och martharörelsen.[5]

Lucina Hagman på 1910-talet.

Efter att Finland tog i bruk allmän och lika rösträtt år 1906 var Lucina Hagman bland de första ledamöterna som valdes in i enkammarlantdagen 1907, som representant för det Ungfinska partiet. Hon utsågs till ordförande i kulturutskottet, men föll 1908 igenom vid valet.

Hagman publicerade läseböcker för skolan samt uppfostringsskrifter, bland dem Kokemukseni yhteiskasvatuksesta (1897; "Min erfarenhet om samuppfostran"). År 1928 fick hon professorstitel.

Lucina Hagman ligger begravd på Sandudds begravningsplats, gamla delen.[6]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Ensimmäinen koulu (1882)
  • Fredrika Bremer (1886) (biografi)
  • Om samuppfostran (1887)
  • Om qvinnouppfostran. Iakttagelser och reflektioner (1888)
  • Naisten äänestysoikeudesta (1889)
  • Naisten esteettömyystodistus eli dispanssikysymys (1896)
  • Kokemukseni yhteiskasvatuksesta (1897)
  • Från samskolan i Finland (1898)
  • Kasvatus rakkauteen (1900)
  • Uppfostran till kärlek (1901);
  • Koulukysymys sosiaaliselta kannalta (1906)
  • Naisten ohjelma tulevissa vaaleissa (1906)
  • Kvinnornas program vid de stundande valen (1906)
  • Minna Canthin elämäkerta, del I och II (1906, 1911)
  • Yhteiskuntalaitoksen suhtautuminen naisten oikeuksiin (1911)
  • Siveellisen kasvatuksen laiminlyöminen kouluissa (1917)
  • Tuleeko Suomen pystyttää asevelvollisuuteen perustuva sotavoima? (1917)
  • Olisiko ajateltavissa (1923)
  • Miten olisi koulusuunnitelmaa uudistettava? (1925)
  • Lucina Hagman kertoo lapsuudestaan Kälviällä 1853–1865 (1936)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”BLF”. www.blf.fi. http://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=2705. Läst 5 juni 2020. 
  2. ^ ”BLF”. www.blf.fi. http://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=2705. Läst 5 juni 2020. 
  3. ^ Kvinnornas Helsingfors, s. 39–40.
  4. ^ Kvinnornas Helsingfors, s. 40.
  5. ^ ”Sök - Uppslagsverket Finland”. uppslagsverket.fi. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-HagmanLucina. Läst 5 juni 2020. 
  6. ^ Kvinnornas Helsingfors, s. 54.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]