Lund–Bjärreds Järnväg

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lund-Bjärreds Järnväg)
Hoppa till: navigering, sök
Lund-Bjärreds Järnväg
Allmänt
Plats Skåne
Sträcka Lund-Bjärred
Anslutande järnvägslinjer Malmö-Billesholms Järnväg
Södra stambanan
Organisation
Invigd 1901
Avstängd 1939
Ägare Lunds stad 1911-
Banoperatör Statens Järnvägar 1910-1911
Lund stads Järnvägar 1911-
Tekniska fakta
Längd 11 kilometer
Spårvidd 1435 millimeter (normalspår)
Största lutning 16 
Minsta kurvradie 300
Hastighet 50 km/h
Elektrifierad 1916-05-27
Matning 15 kV 15 Hz
(kontaktledning)
Källor [1]
Linjekarta
km
Unknown BSicon "exKBHFa"
10,8 Bjärred 1901-1939
Unknown BSicon "exBST"
BjärredGrusgrop
Unknown BSicon "exHST"
8,8 Kanik 1904-1939
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "LSTR"
Malmö-Billesholms JärnvägBillesholm
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "eBHF"
8,2 Flädie 1886-
Unknown BSicon "xKRZo" Unknown BSicon "eABZq+l" One way rightward
Malmö-Billesholms JärnvägMalmö C
Unknown BSicon "exABZg+l" Unknown BSicon "exSTRr"
Unknown BSicon "exBHF"
7,3 Leråkra 1901-1955
Unknown BSicon "exBHF"
5,5 Fjelie(Fjälie) 1901-1955
Unknown BSicon "exHST"
4,1 Gammelmark 1901-1939
Unknown BSicon "exHST"
2,9 Nybble 1901-1939
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "LSTR"
Södra stambananFalköping C
Unknown BSicon "exABZg+l" Unknown BSicon "eABZgr"
1903-1939
Unknown BSicon "exKBHFe" Straight track
0,0 Lund V 1901-1939
Station on track
Lund C 1857-
Unknown BSicon "LSTR"
Södra stambananMalmö C
Källor [1][2][3][4][5][6]

Lund–Bjärreds Järnväg (LBJ) var en normalspårig järnväg i Skåne, som ursprungligen ägdes och trafikerades av Lund-Bjärreds spårvägsaktiebolag.[7]

Sträckning[redigera | redigera wikitext]

Järnvägen var 11 km lång och gick mellan Lund och Bjärred[7]. De ursprungliga stationerna och hållplatserna var följande:[8]

  • Lund V – ändstation med stort stationshus. Stationen hade spårförbindelse med SJ-stationen, Lund C[7].
  • Nybble – hållplats med väntkur och stickspår för lastning av betor.
  • Gammelmark – hållplats med väntkur, och efter 1902 även lastspår.
  • Fjelie – station med stickspår och betlastning. I tidtabellerna förekom även stavningen Fjälie.
  • Leråkra – mindre station med anslutning till Flädie via stickspår.
  • Flädie – ursprungligen endast godshållplats med anslutning till SJ; från 1904 även med persontrafik. Nåddes via stickspår från Leråkra.[1]
  • Kanik – till att börja med endast hållplats, men från 1906 med fast bemanning på grund av det närbelägna tegelbruket.
  • Bjärred – ändstation med stationshus identiskt med det i Lund V.

Planering[redigera | redigera wikitext]

Åren kring förra sekelskiftet var havsbad synnerligen populärt. I Lund var den mest populära badorten Bjärred, med sin stora havsbadsanläggning. Den hade två restauranger, dansbana, ett stort resandestall, badhotell och ett stort kallbadhus vid spetsen av en 450 m lång brygga (Bjärreds strand var mycket långgrund). Planer uppstod därför på att bygga någon form av spårförbindelse dit. Ursprungligen hade man tänkt sig en elektrisk spårväg, därav bolagets namn, men elektrisk drift visade sig för dyrt, och man valde därför att satsa på en järnväg med ångdrift.[8] Denna öppnades den 26 juli 1901[7].

Drift[redigera | redigera wikitext]

För driften införskaffades två små ånglok och ett lokstall[1] byggdes vid Lund V. Det var tanklokomotiv utan tendrar och axelföljden B1. Ursprungligen planerade man två klasser, 3 och 4; 4 enligt mönster från Tyskland men även Malmö-Limhamns järnväg, där 4:e klass var en ren ståplatsavdelning. Man beslutade sig emellertid för två klasser, 2 och 3, båda med sittplatser. Vagnarna var boggievagnar med träsoffor i båda klasserna, 3:e klass hade dessutom ledstänger längs väggarna för stående passagerare (sittplatserna i 3:e klass var placerade på längden, rygg mot rygg mitt i vagnarna). 2:a klass var rymligare med vanliga tvärplacerade säten, och hade gardiner för fönstren. Vagnarna var försedda med toalett, som senare emellertid gjordes om till konduktörskupéer; en av vagnarna hade dessutom ångvärme för vinterbruk. För vinterbruk fanns det även en tvåaxlig vagn med ångvärme. Man hade också ett mindre antal godsvagnar, främst för bettransporter. Sommartid hyrde man dessutom extra vagnar från andra järnvägsbolag. Andra klass försvann redan 1904, samtidigt som standarden i 3:e klass förbättrades.[8]

Elektrifiering[redigera | redigera wikitext]

Redan när Lund fick sitt kommunala elverk 1907 hade planer på elektrifiering av järnvägen diskuterats. Det dröjde dock till 1916, då järnvägen hade övertagits av Lunds stad, förrän planerna realiserades. Som leverantör visade sig emellertid Sydkraft vara förmånligare än stadens eget elverk. Man valde samma system som SJ, 15 000 V enfas växelström på 15 Hertz. Man införskaffade även en motorvagn, som i stället för sittplatser hade en resgodsavdelning. Vagnen hade två motorer på 74 kW vardera. Den var treaxlig, med axelföljd A1A. Senare, 1927, anskaffades ytterligare en motorvagn, tvåaxlig med axelföljd A1 och med sittplatser i stället för godsavdelning.[8]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Järnvägen var redan från början en av Sveriges mest olönsamma järnvägar, och det förhållandet förbättrades inte. Lunds stad som var den största långivaren till järnväg satte bolaget i konkurs 1910 och staden blev efter rekonstruktionen ensam ägare till järnvägen från 1911, tillsammans med den lika olönsamma Lund-Revinge Järnväg. Driften av järnvägarna hanterades därefter i samförvaltning av Lund stads Järnvägar och 1918 slogs bolaget samman med Lund-Revinge järnvägsaktiebolag till Bjärred-Lund-Harlösa Järnvägaktiebolag. Inte heller detta bolag blev någonsin lönsamt, och 1939 lades Bjärreddelen ned för gott och persontrafiken upphörde på Harlösadelen.[8]

Efter nedläggningen[redigera | redigera wikitext]

Stationshuset Lund V revs 1948. Lokstallet användes som lagerbyggnad av Tekniska Verken fram till 1962, då också det revs. Sträckan mellan Flädie och Fjelie trafikerades med bettåg av Statens Järnvägar fram till 1955 och revs upp 1958.[1] Fjelievägen som går från Lund mot Bjärred följer den gamla banvallen mellan Fjelie och Leråkra. Närmast Lund Västra byggdes under 1940-talet en kilometer industrispår delvis på den gamla banvallen och på en del av detta spår stod mellan 1989 och 2012 sex järnvägsvagnar som användes som vandrarhem. Denna spårstump och vagnarna togs bort i samband med byggandet av kontor och boende i Sockerbruksområdet.[2][9][10][11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Historiskt om Svenska Järnvägar Bjärred-Lund-Harlösa Järnväg
  2. ^ [a b] Lantmäteriet Historiska kartor
  3. ^ Sveriges officiella statistik 1901-1905 Malmöhus län
  4. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar Bandelsregister 630 Lund - Bjärred
  5. ^ BANVAKT.se Bandel nr 630
  6. ^ Kulturmiljöprogam Lomma kommun Historisk översikt 2002-2005 Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ [a b c d] Lund-Bjärreds järnväg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  8. ^ [a b c d e] Sandin, Gunnar; Ellerström, John; Håkansson, Carl; Jönsson, Lennart; Olsson, Anders; Olsson, Herman; Olsson, Håkan (1987). BLHJ Lunds stads järnvägar 1901–1939. Lund: Gamla Lund, Förening för bevarande av stadens minnen. ISBN 91-7266-105-4 
  9. ^ Sydsvenskan Nytt vandrarhem sökes 1 december 2009
  10. ^ Lunds bevaringsprogram Utmed Byggmästaregatan
  11. ^ Lunds Kommun Detaljplan för Kristallen 1 m fl i Lund, Lunds kommun 2010-09-14 Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.