Lunochod 1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lunochod 1
(Луноход-1)
Vikt: 1814 kg (på månen) Hastighet: 1 km/h och 2 km/h
Vikt: 1814 kg (på månen) Hastighet: 1 km/h och 2 km/h
StatusUppdrag slutfört
TypRover
ModerfarkostLuna 17
NSSDC-ID1970-095A[1]
Uppdragets varaktighet322 dagar
Sista kontakt14 september 1971
Uppskjutning
UppskjutningsplatsBajkonur 81/23
Uppskjutning10 november 1970, 14:44:01 UTC
UppskjutningsfarkostProtonraket
Landning
LandningMare Imbrium, Månen
Tidpunkt för landning17 november 1970, 03:47 UTC
Egenskaper
DimensionerHöjd: 135 cm
Längd: 170 cm
Bredd: 160 cm
Körsträcka10,5 km

Lunochod 1 (ryska: Луноход-1) är ett Sovjetiskt obemannat månfordon som landsattes på månen den 17 november 1970. Lunochod 1 var det första fordonet på en annan himlakropp. Lunochod 1 och dess landare Luna 17 sköts upp med en Protonraket den 10 november 1970. Fordonet fjärrstyrdes från jorden och under de 322 dagar den rullade runt på månen tog den 206 högupplösta panoramabilder, 20 000 TV-bilder och körde en sträcka på totalt 10 540 meter.

Uppdraget var att undersöka vilka platser på månen som var lämpliga för senare bemannade landningar och eventuellt månbaser. Detta uppdraget ändrades sedan eftersom amerikanerna redan hade "bemannat" månen, så Lunohod 1 skulle istället undersöka månens yta efter den lyckade amerikanska bemannade månlandningen. [2]

Uppdragets slut[redigera | redigera wikitext]

Uppdragstiden var beräknad till cirka tre dagar på månen, alltså 3 jord-månader, men detta förlängdes sedan till drygt 11 dagar på månen.[2] Den sista gången man hade kontakt med fordonet var den 14 september 1971. Fram till den 4 oktober 1971 försökte man återupprätta kontakten men utan att lyckas. Under sin verksamhetstid reste Lunokhod 1 tio kilometer, tog 1000-tals bilder och analyserade "månjord" på 500 olika platser.[3]

Rymdbilen tappades bort efter 11 mån-dagar och en kopia började byggas som kom att kallas Lunohod 2.

2010[redigera | redigera wikitext]

Men av en slump hittades Lunohod 1 igen 2010, 40 år efter sin verksamhetstid. Upptäckten gjordes av ett forskarteam som sände lasersignaler till precis den delen av månen som Lunohod 1 befann sig på. Rymdbilens reflektorer fungerade fortfarande och skickade tillbaka lasrarna till jorden igen, vilket var förvånande eftersom de efter så lång tid borde ha försämrats märkbart. ([3]

Att Lunohod 1 återfanns kom att spela en stor roll för de geofysikaliska studierna om månen på grund av dess lokalisering från reflektorerna på Apollo och Lunohod 2.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NSSDC Master Catalog, läst 31 juli 2016.
  2. ^ [a b] Encyclopedia Astronautica, Sökord: Lunokhod, 2014-05-22
  3. ^ [a b] National Aeronautics and Space Administration, Sökord: Lunokhod, 2014-05-22