Mäntsäläupproret

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mäntsäläupproret inträffade i Finland, under några dagar i februari och mars 1932. Det var kulmen på Lapporörelsen och det högerextrema hotet mot demokratin i Finland, men kunde slås tillbaka.

Starka krafter i det finländska samhället ville se en hårdare politik mot kommunister och socialister och en del var beredda att ta till våldsåtgärder för att få sin vilja igenom. Den 27 februari höll den socialdemokratiske riksdagsmannen Mikko Erich föredrag i Folkets hus i byn Ohkola, Mäntsälä. Sammankomsten avbröts med vapenmakt[1] av 400 skyddskårister, de flesta från södra Tavastehus län och norra Nylands län.

Upprorsmakarna drog sig sedan tillbaka till skyddskårsbyggnaden i Mäntsälä. De krävde regeringen Sunilas avgång, där främst inrikesminister Ernst von Borns samt även landshövding Bruno Jalanders avgång. Andra krav var förbud mot socialdemokratiska partiet och begränsningar i rösträtten. Lapporörelsens ledning mobiliserade sina anhängare, som samlades på flera orter, bland annat Björneborg, Loimaa, Tavastehus, Forssa, Seinäjoki och Jyväskylä. Sistnämnda ort var tillsammans med Mäntsälä den främsta oroshärden. Rörelsen lyckades uppbåda omkring 10 000 man. Därmed var hotet om våld om inte kraven uppfylldes reellt.[2] Många personer med höga positioner inom närings- och samhällsliv stödde kravet på regeringens avgång.[2] Upproret var dock inte så väl planerat. Det fanns splittring mellan ledarna, där en del ville genomföra en marsch mot Helsingfors, med Mussolinis marsch mot Rom som förebild.[1] Att en del av ledarna – som K.M. Wallenius och Vihtori Kosola – tidvis var starkt berusade torde inte ha främjat genomförandet av deras planer.[1]

President Pehr Evind Svinhufvud höll den 2 mars ett radiotal till de upproriska där han uppmanade dem att återvända hem. Dessutom var borgerliga opinionen emot upprorsförsöket. Utan kraftigt stöd vågade de ej skrida till verket. Efter en vecka utan aktivitet på ytan greps ledarna, under det att övriga fritt fick avtåga.

Omkring tjugo personer dömdes till fängelse. En av följderna som ansågs viktig var dock att Lapporörelsen upplöstes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] http://hbl.fi/i-dag/2012-03-06/sista-kuppforsoket
  2. ^ [a b] Uppslagsverket Finland

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]