Pehr Evind Svinhufvud

Pehr Evind Svinhufvud
Finlands president
Tid i befattningen 1 mars 1931–1 mars 1937
Statsminister	Lista Juho Sunila Toivo Mikael Kivimäki Kyösti Kallio
Företrädare	Lauri Kristian Relander
Efterträdare	Kyösti Kallio
Finlands statsminister
Tid i befattningen 4 juli 1930–18 februari 1931
Företrädare	Kyösti Kallio
Efterträdare	Juho Sunila
Justitiekansler
Tid i befattningen 27 november 1918–17 december 1918
Efterträdare	Axel Charpentier
Finlands riksföreståndare
Tid i befattningen 27 maj 1918–12 december 1918
Efterträdare	Gustaf Mannerheim
Vice ordförande för senatens ekonomiedepartement
Tid i befattningen 27 november 1917–27 maj 1918
Företrädare	Eemil Nestor Setälä
Efterträdare	Juho Kusti Paasikivi
Lantdagens talman
Tid i befattningen 1907–1912
Efterträdare	Oskari Tokoi
Född	15 december 1861 Sääksmäki, Storfurstendömet Finland
Död	29 februari 1944 (82 år) Luumäki, Finland
Gravplats	Luumäki
Nationalitet	finländare
Politiskt parti	Ungfinska partiet (1907–1917) Samlingspartiet (1930–1931)
Yrke	jurist
Ministär	Regeringen Svinhufvud I och II
Maka	Ellen Timgren
Barn	Lista Pehr Yngve Ilmo Gretel Aino Mary Alfthan Eino Gustaf Arne Bertel Veikko Eivind

Pehr Evind Svinhufvuds heraldiska vapen.

Pehr Evind Svinhufvud af Qvalstad, finskt smeknamn Ukko-Pekka ("gubben Pekka"), född 15 december 1861 i Sääksmäki, död 29 februari 1944 i Luumäki, var en finländsk jurist och politiker. Han var Finlands president från 1931 till 1937.

Biografi

Han var självständiga Finlands första riksföreståndare 1918 och Finlands tredje president 1931–1937. Han var son till sjökapten Per Gustaf Svinhufvud af Qvalstad och Olga, född von Becker, och tillhörde den finländska adelsätten Svinhufvud af Qvalstad.

Han började i Åbo hovrätt, först som assessor och sedan som ledamot av Lagberedningen. Han tog avsked 1903 och började därefter som advokat i Helsingfors. Han blev den nya lantdagens första talman 1907, en befattning han innehade till 1912.

År 1914 deporterades han till Sibirien. Redan då var han känd som en av det passiva motståndets ledande män. När han återvände hem efter den stora ryska revolutionen i mars 1917 hyllades han och utsågs till prokurator. Han var chef för senaten som utropade Finlands självständighet och reste till Petrograd för att utverka sovjetregeringens erkännande.

När inbördeskriget bröt ut 1918 gömde han sig först för de röda i Helsingfors, men lyckades fly med en kapad isbrytare till Reval. Därifrån reste han via Berlin och Stockholm till Finland och övertog ledningen av den finska regeringen i Vasa. Efter krigets slut i maj fungerade som riksföreståndare till december 1918, då han avgick, för att ersättas av general Mannerheim. Svinhufvud hade fört en tyskvänlig linje som blev omöjlig i och med Tysklands kapitulation.

Politisk inriktning

Svinhufvud kunde, tack vare sin stora auktoritet, kväsa det fascistinspirerade Mäntsäläupproret 1932, men han intresserade sig inte för utrikespolitiken. På det inrikespolitiska planet bidrog han till att bibehålla och skärpa förbudet mot kommunismen samt vägrade 1936 att tillsätta en socialdemokratisk regering. Hans starkt högerorienterade hållning hindrade inte att han med sitt gemyt och sin folklighet var vida populär.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Pehr Evind Svinhufvud.
  Bilder & media
• P. E. Svinhufvud i 375 humanister 4.6.2015, humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
• ”Svinhufvud, Pehr Evind”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4089-1416928956695 

Företrädare: Nikolaj II av Ryssland Storfurste av Finland	Finlands riksföreståndare 1918	Efterträdare: Gustaf Mannerheim
Företrädare: Lauri Kristian Relander	Finlands president 1931–1937	Efterträdare: Kyösti Kallio