Pehr Evind Svinhufvud

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pehr Evind Svinhufvud


Tid i befattningen
1 mars 1931–1 mars 1937
Statsminister
Företrädare Lauri Kristian Relander
Efterträdare Kyösti Kallio

Tid i befattningen
4 juli 1930–18 februari 1931
Företrädare Kyösti Kallio
Efterträdare Juho Sunila

Tid i befattningen
27 november 1918–17 december 1918
Efterträdare Axel Charpentier[1]

Tid i befattningen
27 maj 1918–12 december 1918
Efterträdare Gustaf Mannerheim

Vice ordförande för senatens ekonomiedepartement
Tid i befattningen
27 november 1917–27 maj 1918
Företrädare Eemil Nestor Setälä
Efterträdare Juho Kusti Paasikivi

Tid i befattningen
19071912
Efterträdare Oskari Tokoi

Född 15 december 1861
Sääksmäki, Storfurstendömet Finland
Död 29 februari 1944 (82 år)
Luumäki, Finland
Gravplats Luumäki[2]
Nationalitet finländare
Politiskt parti Ungfinska partiet (1907–1917)
Samlingspartiet (1930–1931)
Yrke jurist
Ministär Regeringen Svinhufvud I och II
Maka Ellen Timgren
Barn
Lista
Pehr Yngve
Ilmo Gretel
Aino Mary Alfthan
Eino Gustaf
Arne Bertel
Veikko Eivind
Pehr Evind Svinhufvuds heraldiska vapen.

Pehr Evind Svinhufvud af Qvalstad, finskt smeknamn Ukko-Pekka ("gubben Pekka"), född 15 december 1861 i Sääksmäki, död 29 februari 1944 i Luumäki, var en finländsk jurist och politiker.[3] Han var Finlands president från 1931 till 1937.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var självständiga Finlands första riksföreståndare 1918 och Finlands tredje president 1931–1937. Han var son till sjökapten Per Gustaf Svinhufvud af Qvalstad och Olga, född von Becker, och tillhörde den finländska adelsätten Svinhufvud af Qvalstad.

Han började i Åbo hovrätt, först som assessor och sedan som ledamot av Lagberedningen. Han tog avsked 1903 och började därefter som advokat i Helsingfors. Han blev den nya lantdagens första talman 1907, en befattning han innehade till 1912.

År 1914 deporterades han till Sibirien. Redan då var han känd som en av det passiva motståndets ledande män. När han återvände hem efter den stora ryska revolutionen i mars 1917 hyllades han och utsågs till prokurator. Han var chef för senaten som utropade Finlands självständighet och reste till Petrograd för att utverka sovjetregeringens erkännande.

När inbördeskriget bröt ut 1918 gömde han sig först för de röda i Helsingfors, men lyckades fly med en kapad isbrytare till Reval. Därifrån reste han via Berlin och Stockholm till Finland och övertog ledningen av den finska regeringen i Vasa. Efter krigets slut i maj fungerade som riksföreståndare till december 1918, då han avgick, för att ersättas av general Mannerheim. Svinhufvud hade fört en tyskvänlig linje som blev omöjlig i och med Tysklands kapitulation.

Politisk inriktning[redigera | redigera wikitext]

Svinhufvud kunde, tack vare sin stora auktoritet, kväsa det fascistinspirerade Mäntsäläupproret 1932, men han intresserade sig inte för utrikespolitiken. På det inrikespolitiska planet bidrog han till att bibehålla och skärpa förbudet mot kommunismen samt vägrade 1936 att tillsätta en socialdemokratisk regering. Hans starkt högerorienterade hållning hindrade inte att han med sitt gemyt och sin folklighet var vida populär.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Historia: Tjänsteinnehavarna”. Justitiekanslersämbetet. Arkiverad från originalet den 20 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060720135627/http://www.justitiekanslern.fi/ok51s.htm#Justitiekanslererna. Läst 10 juni 2010. 
  2. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ Svinhufvud, Pehr Evind i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  4. ^ Bra Böckers lexikon. 1980.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Nikolaj II av Ryssland
Storfurste av Finland
Finlands riksföreståndare
1918
Efterträdare:
Gustaf Mannerheim
Företrädare:
Lauri Kristian Relander
Finlands president
1931–1937
Efterträdare:
Kyösti Kallio