Pehr Evind Svinhufvud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pehr Evind Svinhufvud


Ämbetsperiod
1 mars 1931–1 mars 1937
Statsminister
Företrädare Lauri Kristian Relander
Efterträdare Kyösti Kallio

Ämbetsperiod
4 juli 1930–18 februari 1931
Företrädare Kyösti Kallio
Efterträdare Juho Sunila

Ämbetsperiod
27 november 1918–17 december 1918
Efterträdare Axel Fredrik Charpentier[1]

Ämbetsperiod
27 maj 1918–12 december 1918
Efterträdare Gustaf Mannerheim

Ämbetsperiod
27 november 1917–27 maj 1918
Företrädare Eemil Nestor Setälä
Efterträdare Juho Kusti Paasikivi

Ämbetsperiod
19071912
Efterträdare Oskari Tokoi

Född 15 december 1861
Sääksmäki, Storfurstendömet Finland
Död 29 februari 1944 (82 år)
Luumäki, Finland
Nationalitet finländare
Politiskt parti Ungfinska partiet (1907–1917)
Samlingspartiet (1930–1931)
Maka Ellen Timgren
Barn
Yrke jurist
Ministär Regeringen Svinhufvud I och II
Pehr Evind Svinhufvuds heraldiska vapen.

Pehr Evind Svinhufvud af Qvalstad, finskt smeknamn Ukko-Pekka ("gubben Pekka"), född 15 december 1861 i Sääksmäki, död 29 februari 1944 i Luumäki, var en finländsk jurist och politiker.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var självständiga Finlands första Riksföreståndare 1918 och Finlands tredje president 1931–1937. Han var son till sjökapten Per Gustaf Svinhufvud af Qvalstad och Olga, född von Becker, och tillhörde den finländska adelsätten Svinhufvud af Qvalstad.

Han började i Åbo hovrätt, först som assessor och sedan som ledamot av lagberedningen. Han tog avsked 1903 och började därefter som advokat i Helsingfors. Han blev den nya lantdagens första talman 1907, en befattning han innehade till 1912.

År 1914 deporterades han till Sibirien. Redan då var han känd som en av det passiva motståndets ledande män. När Svinhufvud återvände till marsrevolutionen tre år senare hyllades han och utsågs till prokurator. Han var chef för senaten som utropade Finlands självständighet och reste till Sankt Petersburg för att utverka sovjetregeringens erkännande.

När inbördeskriget bröt ut gömde han sig först för de röda i Helsingfors, men lyckades fly med en kapad isbrytare till Reval. Därifrån övertog han ledningen av den finska regeringen i Vasa. Svinhufvud fungerade som riksföreståndare från maj till december 1918, då han avgick, för att ersättas av general Mannerheim. Svinhufvud hade dessförinnan hamnat i en konflikt med Mannerheim på grund av sin tyskvänlighet.

Politisk inriktning[redigera | redigera wikitext]

Svinhufvud kunde, tack vare sin stora auktoritet, kväsa den fascistinspirerade Mäntsäläupproret 1932, men han intresserade sig inte för utrikespolitiken. På det inrikespolitiska planet bidrog han till att bibehålla och skärpa förbudet mot kommunismen samt vägrade 1936 att tillsätta en socialdemokratisk regering. Han starkt högerorienterade hållning hindrade inte att han med sitt gemyt och sin folklighet var vida populär.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Historia: Tjänsteinnehavarna”. Justitiekanslersämbetet. http://www.justitiekanslern.fi/ok51s.htm#Justitiekanslererna. Läst 10 juni. 
  2. ^ Svinhufvud, Pehr Evind i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)
  3. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

P. E. Svinhufvud i 375 humanister 4.6.2015, humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet.

Företrädare:
Nikolaj II av Ryssland
Storfurste av Finland
Finlands riksföreståndare
1918
Efterträdare:
Gustaf Mannerheim
Företrädare:
Lauri Kristian Relander
Finlands president
1931–1937
Efterträdare:
Kyösti Kallio