Jyväskyläs språkliga status är enspråkigtfinsk. Från början av år 2009 är Jyväskylä den största finländska kommunen som inte har något svenskspråkigt parallellnamn, utan endast en finskspråkig namnform.
Jyväskylä har hela tiden varit en viktig trafikknutpunkt. Närmsta större städer är Tammerfors (149 km), Kuopio (144 km), Lahtis (171 km) och S:t Michel (113 km). Till huvudstaden Helsingfors är det 272 km via landsväg och 342 km medelst järnväg.
Staden ligger vid sjön Päijännes norra ända, men den centrala delen av staden ligger mellan sjöarna Jyväsjärvi och Tuomiojärvi. Mellan Päijänne och Jyväsjärvi ligger Kuokkala, en ny del av staden. Man kan även säga att Jyväsjärvi är en del av Päijänne, eftersom dess vattenstånd är detsamma som Päijännes.
Jyväskylä ligger i ett kulligt landskap. Högsta höjden i omgivningarna är den 258 meter höga Uutelanmäki i Korpilax. Den högsta höjden i stadens gamla område är Pirttimäki, som är 249 meter hög, men Laajavuori är dock mer känd, eftersom den är en vintersportort och Matti Nykänenshoppbacke finns där.
År 1897 nåddes Jyväskylä av järnvägen från Haapamäki, vilken ersatte ångbåtstrafiken över Päijänne till Lahtis som stadens viktigaste förbindelse. Under vinterkriget hade Jyväskylä bara 8 000 invånare, men efter det växte Jyväskylä snabbt. Ännu år 2008 gränsade staden till Jyväskylä landskommun och Korpilax kommun. År 2008 uppgick Jyväskyläs folkmängd till 87 000 personer, men efter en stor kommunsammanslagning vid årsskiftet 2008/2009 hade staden 127 000 invånare.
Jyväskyläs centrum är tätt bebyggt, i alla fall jämfört med andra finländska städer.
Staden har ett enhetligt rutformat gatunät. Större delen av stadens byggnader är byggda efter andra världskriget, och många av dem representerar ett arv från stadens son Alvar Aalto.[15]
Invånarantalet i centraltätorten Jyväskylä uppgick 2012 till 117 974.[16]
Statistik över kommunalval i Finland finns tillgänglig i statistikcentralens publikationer för enskilda kommuner från valet 1964 och framåt. Publikationen över kommunalvalet 1968 var den första som redovisade komplett partitillhörighet.[17]
Finland
Debrecen, Ungern, sedan 1970
Esbjerg, Danmark, sedan 1947
Eskilstuna, Sverige, sedan 1947
Fjarðabyggð, Island, sedan 1958
Jaroslavl, Ryssland, sedan 1966
Niiza, Japan, sedan 1997
Potsdam, Tyskland, sedan 1985
Poznań, Polen, sedan 1974
Stavanger, Norge, sedan 1947
Mudanjiang, Kina, sedan 1988
Tartu vald, Estland, sedan 1991
Wikimedia Commons har media som rör 
Se kartdata överlagrat på 