M1 15

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
GS M1 15
M1 15, Gårdahallen, 24-07-2014.jpeg
M1 15 i Gårdahallen, juli 2014.
Fordonstyp M1, tvåaxlig tvåriktningsmotorvagn
Tillverkningsår 1902
Tillverkare ASEA
Axelföljd Bo[1]
Axelavstånd 1 800 mm
Längd 8 080 mm
Bredd 2 000 mm
Vikt 9 300 kg
Spårvidd 1 435 mm (normalspår)[1]
Effekt 2 × 30 kW
Sittplatser 20
Ståplatser 18
Antal axlar 2
Ägare Göteborgs Stad[a][1]

Vagn M1 15 är Göteborgs äldsta bevarade elektriska spårvagn, tillverkad 1902 av Asea. Vagnen är en av Göteborgs första elektriska spårvagnar och har idag samma utseende som den hade mellan 1902 och 1906.

Vagnen har öppna plattformar och är invändigt försedd med taklampor, gardiner, samt långbänkar på sidorna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Inför elektrifieringen av Göteborgs spårvagnsnät beställde Göteborgs spårvägar AB 46[2] elektriska spårvagnar av Asea.

Mellan 1912 och 1916 byggdes samtliga M1:or om till typ M4, med inbyggda plattformar.[3] Vagn 15 byggdes om 1914 och gick som en M4 fram till 15 februari 1921, då den istället började användas som släpvagn. Den byggdes dock inte om, utan rullade med nedfälld strömavtagare och frikopplad motor.

Inför Göteborgs spårvägars 50-årsjubileum 1929 beslutades att vagnen skulle bevaras som museivagn och dessutom återställas till sitt ursprungliga utseende. 17 september samma år var detta färdigt och vagn M1 15 visades upp med Göteborgs enda bevarade hästspårvagn på släp.

Under många år var vagnen sedan placerad i Saltholmens vagnhall, men vid spårvägens 100-årsjubileum visades den upp igen. På senare år har Spårvägssällskapet Ringlinien rustat upp vagnen och den förvaras numera i Gårdahallen. På somrarna kör Ringlinien M1 15 i trafik på Lisebergslinjen och på abonnemang.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”GS 15”. Svenska spårvägssällskapet. https://www.sparvagssallskapet.se/vagnhallen/vagn.php?vagn_id=101. Läst 10 augusti 2014. 
  2. ^ ”Motorvagn 1902”. Spårvägssällskapet Ringlinien. http://www.ringlinien.org/fakta/m1.asp. Läst 10 augusti 2014. 
  3. ^ Forsberg, Anders (2010). Linje 3 en spårväg till Majorna. Spårvägarna i Göteborg, 1652-6856 ; 6. Stockholm: Trafik-nostalgiska förlaget. sid. 13. Libris 11743190. ISBN 978-91-86275-24-2 

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vagnen ägs av Göteborgs Stad, men tas om hand av Spårvägssällskapet Ringlinien, som kör och underhåller vagnen.[1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]