MIPS (processorarkitektur)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En MIPS R4400 mikroprocessor tillverkad av Toshiba.
För andra betydelser, se MIPS.

MIPS, Microprocessor without Interlocked Pipeline Stages, är en RISC-processorarkitektur som utvecklades utgående från ett projekt vid Stanford University vid MIPS Computer Systems, senare sålt till Silicon Graphics och omdöpt till MIPS Technologies.

MIPS-arkitekturen existerar i både 32-bitars och 64-bitarsversion. MIPS ISA (instruction set) existerar i fem olika versioner som är bakåtkompatibla med varandra.

MIPS-projektet inleddes 1981, MIPS Computer Systems grundades 1984 och den första MIPS-processorern R2000 lanserades 1985, en 64-bitars variant R4000 1991. Processorerna användes i flera arbetsstationer, framförallt av Silicon Graphics (SGI). Under 1990-talet licenserades designen till tredjepartstillverkare och arkitekturen blev populär på marknaden för inbyggda system.

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet övergick många datortillverkare till Intels processorer, bland dem SGI, och MIPS-processorn försvann från marknaden för persondatorer och arbetsstationer. MIPS finns kvar som en av de viktigaste arkitekturerna för kraftfullare inbyggda system, såsom digitalboxar, spelkonsoler och mini-pc:n.

Vid sidan av arbetsstationer och inbyggda system har MIPS-processorerna använts i superdatorer, av SGI från 1991 till 2005. Origin3000-serien klarade som mest 1024 centralprocessorer på 700 MHz. Ett senare exempel på en MIPS-superdator är ett Linux-kluster, SC5832, med 972 noder och 5832 MIPS-processorer i en integrerad helhet.

MIPS stöds av ett flertal operativsystem, vid sidan av SGI:s Irix bland annat ett antal andra Unix-varianter, tidiga versioner av Windows NT samt Windows CE, Linux och BSD.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]