Magnus Eriksson (skådespelare)

Från Wikipedia
Magnus Eriksson
Född10 maj 1948 (76 år)
Spånga
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
IMDb SFDb

Bror Magnus Eriksson, född 10 maj 1948 i Spånga, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eriksson studerade vid Statens scenskola i Malmö 1970–1973.[2] Han har arbetat på teatrarna i Vasa, Norrköping/Linköping, Västerås, Växjö, Härnösand/Sundsvall, samt Pistolteatern och Orionteatern 1983–1994.[3] Hans far var konstnären Elis Eriksson. Tvillingsystern Kristina Eriksson är även hon konstnär och äldre brodern Christer Eriksson är författare.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1975 Loranga, Loranga
Barbro Lindgren
Lars Broling Norrköping-Linköping stadsteater
Föräldrarna
Lilla Klaragruppen och Gunnar Edander
Göran Sarring Norrköping-Linköping stadsteater
Den fula ankungen
H.C. Andersen
Svend Bunch Norrköping-Linköping stadsteater
1983 Skrattmänniskan (L'Homme qui rit)
Victor Hugo
Lars Rudolfsson Orionteatern[4]
1986 Råttoperan
Inger Rydén
Lars Rudolfsson Orionteatern[5]
1997 Howard Hogen
Dr Nestor
Feta män i kjol (Fat Men in Skirts)
Nicky Silver
Jan Nielsen Helsingborgs stadsteater
2006 Lans Slutet gott, allting gott (All's Well That Ends Well)
William Shakespeare
Thomas Segerström Romateatern[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Magnus Eriksson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=115957&iv=OVERVIEW. Läst 23 december 2013. 
  2. ^ ”Tidigare studenter, 1973”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1973.pdf. Läst 2 december 2017. 
  3. ^ ”Magnus Eriksson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=115957&iv=OVERVIEW. Läst 23 december 2013. 
  4. ^ Susanne Marko (4 december 1983). ”Orionteatern ger 'Skrattmänniskan': Suggestiv totalteater”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-12-04/329/25. Läst 5 november 2017. 
  5. ^ Tove Ellefsen (8 december 1986). ”'Råttoperan' haltar men idén är genialisk”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-12-08/333/22. Läst 7 maj 2019. 
  6. ^ Romateatern (10 maj 2006). ”Ytterligare ett mångfacetterat kvinnoporträtt av Shakespeare”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2018. Arkiverad från originalet den 1 juli 2018.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]