Magnus Huss
- För läkaren och professorn med detta namn, se Magnus Huss (medicinare).
Magnus Huss, kallad "Vild-Hussen", född 18 april 1755 i Storboda i Torps församling i Västernorrlands län, död sannolikt 23 juni 1797 genom drunkning i Indalsälven uppströms Liden, var en köpman i Sundsvall som 1793 för 100 riksdaler åtog sig att bygga en timmerränna förbi den fruktade Gedungsen, även kallad Storforsen, där timret slogs sönder på sin väg till Sundsvall.
För att bereda en flottled förbi Storforsen bildades 1794 Storfors Bolag och Magnus Huss fick i uppdrag av bolaget att genomföra dragningen av flottleden. Detta skulle ske genom en sandås, som visade sig ligga på för dålig grund för att motstå vattentrycket. Den 6 juni 1796 slutade det hela med en av Sveriges största naturkatastrofer. Vattnet som börjat rinna i den inte färdiga timmerrännan eroderade sanden i en okontrollerbar hastighet. Sandåsen gav vika och hela Ragundasjön tömdes på allt sitt vatten på endast fyra timmar. Storforsen torrlades och tystnade och Döda fallet tillkom. Hammarstrand är till stora delar anlagt på mark som torrlades. Många bönder söder om Döda fallet fick sitt laxfiske förstört och förlorade såväl odlingsmark som båtar och kvarnar.
"Vild-Hussen" dog i en drunkningsolycka. Den muntliga folktraditionen gör gällande att det var förbittrade bönder som hade skickat ut Vildhussen i Svarthålsforsen utanför Bispgården utan åror, varvid han drunknade. Han ska ha varit på väg till Klingerfjärden för att undersöka farbarheten längs älven. Det som är historiskt belagt är att Huss döda kropp påträffades vid Lidens färjeställe och han begravdes[1] vid Lidens gamla kyrka den 10 september 1797. Huss var farbror till professor Magnus Huss, känd som "Tam-Hussen".
1951 reste Släktföreningen Huss en minnessten till åminne av Magnus Huss med följande lydelse: Sekelgamla hugskott bragte han till verkställighet. Lade älven till ro. Framsynt djärvhet blev till båtnad för fiske, skogsvård och industri
Vildhussen står också staty i Hammarstrand.
Källor
Noter
- ^ Liden C:1, Död- och begravningsbok 1797
Litteratur
- Rydefält, Elvi (1932). Döda fallet och Vild-Hussen. De ungas bokserie, 99-1252642-2. Stockholm: Norstedts förlag. Libris 1367208
- Nilsson-Tannér, Per (1946). Vild-Hussen: ett krönikespel i tre akter (tredje akten i två tablåer): Till etthundrafemtioårsminnet av Ragundasjöns utgrävning: 1796 6/6 1946. Ragunda: Ragunda hembygdsförening. Libris 1412037
- Löfbladh, Hildegard (1958). Storforsens besegrare: ett krönikespel om Vild-Hussen och hans bragd anno 1796. [Hammarstrand]: [förf.]. Libris 1787468
- Huss, Arvid (1965). Magnus Huss, legend - gestalt. Stockholm: Nordiska släktträd. Libris 10539761
- Molin, Lars (1973). Vild-Hussen: [roman]. Stockholm: Bonnier. Libris 7144039. ISBN 91-0-038509-3
- Berglund, Kalle (1980). Vildhussens bragd. Sjuntorp: förf. Libris 7629046. ISBN 91-7260-369-0
- Åsén Zetterlund, Gunilla (1985). Sägen eller sanning kring Måns Magnus Huss: uppsats i etnologi. Uppsala: Uppsala universitet. Libris 12241934
- Lidström Lennart, red (1992). Vildhussen. Sundsvall: Teater Västernorrland i samarbete med Ragunda kommun och Jämtlands länsteaterförening. Libris 1505495
Externa länkar
|