Mainau

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mainau
Slott
ön Mainau (2018)
ön Mainau (2018)
Land Tyskland Tyskland
Förbundsland Baden-Württemberg
Kommun Konstanz
Ort Litzelstetten
Koordinater 47°42′20″N 9°11′45″Ö / 47.70556°N 9.19583°Ö / 47.70556; 9.19583
Byggherre Johann Caspar Bagnato
Ägare Lennart-Bernadotte-Stiftung
Byggstart 1732
Färdigställande 1739
GeoNames 2874262
Mainau slott
Mainau slott
Ön ligger i den norra delen av Bodensjön

Mainau även Mav(e)no(w), Maienowe (1242), eller Maienow (1357), Maienau, Mainowe (1394) och Mainaw (1580), är den tredje största ön i Bodensjön som omfattar cirka 45 hektar och är belägen strax norr om Konstanz, en tysk stad på gränsen mot Schweiz.[1] Kalkstensklipporna i den nordvästra delen av Bodensjön kallas Überlinger See.[2]

Ön tillhör stadsdelen Litzelstetten i staden Konstanz och ägs av Lennart-Bernadotte stiftelsen, som grundades av greve Lennart Bernadotte år 1974. Grevens familj är fortfarande en viktig del av Mainau med slott, parkanläggning med växthus och trädgårdar.[3] Ön ligger invid Oberschwäbischen Barockstraße.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ön ligger 395 meter över havet. Dess nord-sydliga längd är 610 meter, dess största bredd (väst-öst) cirka 1050 meter. Öns omkrets är cirka tre kilometer.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ön tillhörde länge storhertigarna av Baden. Den kända byggherren Johann Caspar Bagnato, tillhörande av den tyska orden, började uppföra St. Marys barockkyrka 1732, som blev färdigställd 1739. Bagnato fick även i uppdrag att bygga ett nytt slott samma år, på platsen för det äldre muromgärdade slottet. Efter sju år färdigställdes slottet 1746 för den tyska orden. Bagnato dog i Mainau 1757 och är begravd i kyrkans krypta.

Egendomen med slottet ärvdes 1930 av prins Wilhelm efter hans mor den svenska drottningen Victorias frånfälle och 1932 övergick det i dennes son Lennart Bernadottes ägo. När Lennart Bernadotte tog över egendomen var såväl parken som slottet förfallna. Han inledde genast arbetet med att restaurera Mainau. Under åren 1939–1945 tvingades familjen Bernadotte att vistas i Sverige på grund av det politiska läget i Tyskland. Efter kriget fortsatte emellertid arbetet med att bygga upp Bodensjöområdets idag största turistattraktion.

Mainau har två miljoner besökare per år och sysselsätter 150 personer året runt och 300 personer mellan mars och oktober. År 2007 hade ön 1,2 miljoner besökare, men tidigare har Mainau haft upp till två miljoner besökare.[5] Sedan 1974 är ägandet av Mainau överlåtet till en stiftelse.

Stiftelsen äger bolaget Mainau GmbH, som bedriver verksamheten som ett privat turistföretag utan offentliga subventioner, i enlighet med stadgarna. Ett stiftelsesråd ansvarar för förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Stiftelsen står tillsyn av det regionala rådet i Freiburg. Medlemmarna i rådet är professor Dagmar Schipanski (ordförande), direktor Volkmar Theo Leutenegger (vice ordförande), greve Björn Bernadotte, grevinnan Bettina Bernadotte, grevinnan Catherina Ruffing Bernadotte av Wisborg, greve Christian Bernadotte och grevinnan Diana Bernadotte.[6]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aufgelistet. Fünf Fakten über die Insel Mainau. In: Südkurier vom 19. November 2010.
  2. ^ Die Mainau. In: Gerhard Fischer, Andreas Balze (Hrsg.): Bodensee. DuMont-Reiseverlag, 2005, ISBN 3-7701-6320-6
  3. ^ Die Blumeninsel Mainau macht Millionen Blütenträume wahr. In: Südkurier vom 21. August 2007.
  4. ^ Internationale Gewässerschutzkommission für den Bodensee: Der Bodensee: Zustand – Fakten – Perspektiven. 2. korrigerad upplaga, Bregenz 2004, ISBN 3-902290-04-8, sid 9
  5. ^ Mainau präsentiert bestes Ergebnis seit 1992. Allgemeine Hotel- und Gastronomie-Zeitung. utgåva 2002/40 2002-10-05
  6. ^ Mainau GmbH, Lennart-Bernadotte-Stiftung

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bernadotte af Wisborg, G Lennart N P i Vem är det 1993
  • Rosvall, Ted (2010). Bernadotteättlingar ([Ny utg.]). Falköping: Rosvall Royal Books. sid. 66-74. Libris 11899406. ISBN 91-975671-6-7 
  • Michael Boppré et al.: Falter auf der Insel Mainau. Das Schmetterlingshaus – Einblicke in die faszinierende Welt der Schmetterlinge. Forstzoologisches Institut der Albert-Ludwigs-Universität Freiburg im Breisgau & Blumeninsel Mainau, Freiburg im Breisgau und Insel Mainau 1998
  • Hermann Brommer: Schlosskirche Insel Mainau. Barockjuwel im Bodensee. Stadt Konstanz, Fink, Lindenberg 2007, ISBN 978-3-89870-577-6 (Zuvor: Kunstführer Band 1207, Schnell und Steiner, München/Zürich Erstausgabe 1980).
  • Georg Dehio, Dagmar Zimdars (Hrsg.): Handbuch der Deutschen Kunstdenkmäler. Baden-Württemberg II. Deutscher Kunstverlag, München 1997, S. 431–433, ISBN 3-422-03030-1.
  • Otto Feger: Die Deutsch-Ordens-Kommende Mainau. (= Schriften des Kopernikuskreises Freiburg. Band 2). Verlag Jan Thorbecke, Lindau/Konstanz, 1958.
  • Gabriel Girod de l'Ai: Jean Baptiste Bernadotte. Bürger, französischer Revolutionsgeneral, schwedisch-norwegischer König. Südkurier, Konstanz 1989, ISBN 3-87799-081-9. (Biographie des Stammvaters des regierenden schwedischen Königshauses und des „Mainau-Grafen“ Lennart Bernadotte, anlässlich dessen 80. Geburtstages)
  • Alexander und Johanna Dées de Sterio: Die Mainau. Chronik eines Paradieses. Belser, Stuttgart 1977. ISBN 3-7630-1271-0.
  • Harald Derschka: Klosterinseln im Bodensee. In: Gabriela Signori (Hg.): Inselklöster – Klosterinseln. Topographie und Toponymie einer monastischen Formation. (= Studien zur Germania Sacra, Neue Folge 9). De Gruyter, Berlin/Boston, 2019, ISBN 978-3-11-064266-7, S. 149–165.
  • Hans Dorn: Blumeninsel Mainau. Parkpflegewerk. 1993.
  • Hans Dorn, Bernd H. K. Hoffmann: Gartenhistorische Untersuchung Insel Mainau. In: Das Bauzentrum. Heft 8. 1997, S. 54ff.
  • Hans Martin Gubler: Johann Caspar Bagnato (1696–1757) und das Bauwesen des Deutschen Ordens in der Ballei Elsaß-Burgund im 18. Jahrhundert. Thorbecke, Sigmaringen 1985, ISBN 3-7995-7031-4.
  • Mall:Literatur
  • Arnulf Moser: Die andere Mainau 1945. Paradies für befreite KZ-Häftlinge. Universitätsverlag Konstanz, Konstanz 1995, ISBN 3-87940-519-0. Erweiterte und überarbeitete Neuauflage: Hartung-Gorre Verlag, Konstanz 2020, ISBN 978-3-86628-664-1.
  • Kreuz und Schwert. Der Deutsche Orden in Südwestdeutschland, in der Schweiz und im Elsaß. Ausstellungskatalog, Mainau 1991.
  • Andreas Lück (Hrsg.): Szczesny. Insel Mainau. Ein Traum vom irdischen Paradies. Prestel, München 2007, ISBN 978-3-7913-3916-0.
  • Judith Pfindel, Heinz-Dieter Meier: Die Pflanzenwelt der Mainau. Ein botanischer Führer durch Park und Gärten der Insel. Hampp, Stuttgart 2005, ISBN 3-936682-38-0.
  • Karl Heinrich Roth von Schreckenstein: Die Insel Mainau. Geschichte einer Deutschordens-Commende vom XIII. bis zum XIX. Jahrhunderte. British Library, Historical Print Editions, London 2011. (Erstausgabe Karlsruhe 1873), ISBN 978-1-241-40995-1.
  • Petra Wichmann, Bertram Jenisch: Die Insel Mainau. Kernbereich und Teile des historischen Parks jetzt als Kulturdenkmal von besonderer Bedeutung geschützt. In: Denkmalpflege in Baden-Württemberg. 33. Jg. 2004, Heft 2, S. 101–113. (PDF)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]