Marcus Cornelius Fronto

Marcus Cornelius Fronto, född 100 i provinsen Africa, död 170, var en romersk retoriker och författare.

Fronto förvärvade sig anseende och rikedom i Rom under Hadrianus (117-138) och Antoninus Pius (138-161) såsom sakförare och lärare i vältalighet, blev utsedd att uppfostra de unga furstarna Marcus Aurelius och Lucius Verus och var konsul 142.

Han avled under Marcus Aurelius kejsartid (161-180). Fronto prisades av sina samtida som en vältalare och författare av första rangen, och en hel skola uppstod efter honom. De av hans skrifter, som finns i behåll (upptäckta 1815), särskilt hans brev, ger inte bekräftelse åt samtidens starka lovord. Han tog sina mönster från den avlägsna forntiden och sökte efter arkaiska uttryck och vändningar.

Källor

• Fronto, Cornelius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)