Maria Akraka

	Maria Akraka
	Friidrott, damer
Svenska mästerskap

Maria Helene Henriksson Akraka, född Akraka 7 juli 1966 i London^[1], är en svensk före detta friidrottare. Hon var aktiv på medeldistans, där hon åren 1991–1998 innehade svenskt utomhusrekord på 800 meter. Hennes inomhusrekord på sträckan (noterat 1998) är fortfarande 2015 gällande svenskt rekord.

Karriär

Idrottskarriären

Akraka som tävlade för Norrtäljeklubben Rånäs 4H var aktiv på medeldistans med 800 meter som främsta gren. Hon hade även det svenska rekordet på distansen (2.00,58) under åren 1991–1998 och hade tidigt 2014 fortfarande gällande rekord på distansen inomhus med tiden 2.00,01.^[2] Akraka var även duktig tempohållare och anlitades som "hare" av flera europeiska galaarrangörer i samband med rekordförsök. Hon utsågs 1991 till Stor grabb/tjej nummer 392.

Efter idrotten

Akraka är idag gift med förre trestegshopparen Tord Henriksson och bosatt i Täby. Hon arbetade tidigare som programledare i ATG:s ombudskanal Kanal 75, där hon intervjuade travkuskar mm inför V75 och Dagens dubbel-tävlingar men blev utbytt när en ny upphandling gjordes och det nya bolaget ville satsa på nya namn. Akraka är dock kvar i TV4:s lunchsändningar när det handlar om galoppen. Under Friidrotts-EM 2006 var hon även intervjureporter på Ullevis innerplan. Hon var också intervjuare på innerplan under DN-galan i flera år. Maria Akraka har också lett SVT-programmet Megadrom.

År 1993 var hon med i Melodifestivalen tillsammans med Frida Johansson och Erica Johansson, som tillsammans kallade sig "Team Sweden" och körade bakom Nick Borgen när han sjöng "We Are All the Winners".^[3] Låten slutade på andra plats. Hon var sommarpratare i P1 den 27 juli 2010.

Meriter

EM 1998 - 800 meter utslagen i semifinal
VM 1995 - 1 500 meter utslagen i semifinal
EM 1994 - 1 500 meter 10:e plats
EM 1994 - 800 meter utslagen i semifinal
OS 1992 - 1 500 meter utslagen i semifinal
VM 1991 - 800 meter utslagen i försöken
EM 1990 - 800 meter utslagen i försöken
VM 1987 - 800 meter utslagen i semifinal

Personbästa

Utomhus

400 meter - 54,50 (Malmö 20 augusti 1988)
800 meter - 2.00,58 (Lahtis 8 augusti 1991), svenskt rekord fram till 19 augusti 1998, slaget av Malin Ewerlöf
1 000 meter - 2.38,3 (Monaco 25 juli 1995)
1 500 meter - 4.08,63 (Bryssel 19 augusti 1994)
1 engelsk mil - 4.32,04 (London 10 september 1993)
2 000 meter - 5.47,76 (Sheffield 4 september 1994)
3 000 meter - 9.04,35 (Stockholm 28 augusti 1994)

Inomhus

800 meter – 2.00,01 (Stockholm, 19 februari 1998), svenskt rekord
1 500 meter – 4.07,74 (Genua 18 februari 1992), svenskt rekord fram till 21 februari 2013, slaget av Abeba Aregawi.

Referenser

Noter

^ IAAF
^ Rekordet aktuellt per redigering 9 juli 2014. Källa: friidrott.se, med data från 2014-01-01.
^ /126327?programid=2071 # "Maria Akraka". Arkiverad 1 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Sverigesradio.se, 2010. Läst 9 juli 2014.

Källor

Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006
friidrott.se:s Stora Grabbar-sida
Stora grabbars märke
SOK:s aktivsida
Sverigebästa Personliga rekord utomhus (läst 2012-08-20)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Maria Akraka.
Bilder & media

Företrädare: Jill McCabe (1986)	Svensk mästare på 800 meter Maria Akraka (1987-1991)	Efterträdare: Malin Ewerlöf (1992)
Företrädare: Malin Ewerlöf (1992)	Svensk mästare på 800 meter Maria Akraka (1993-1994)	Efterträdare: Malin Ewerlöf (1995-1999)
Företrädare: Malin Ewerlöf (1992)	Svensk mästare på 1 500 meter Maria Akraka (1993-1995)	Efterträdare: Malin Ewerlöf (1996-1999)
Företrädare: Anette Karlsson (1990-1991)	Svensk mästare på 3 000 meter Maria Akraka (1992-1993)	Efterträdare: Pia Westin (1994)
Företrädare: Magdalena Thorsell (1997)	Svensk mästare i terräng 4 km Maria Akraka (1998)	Efterträdare: Marie Söderström-Lundberg (1999)

[1] IAAF

[2] Rekordet aktuellt per redigering 9 juli 2014. Källa: friidrott.se, med data från 2014-01-01.

[3] /126327?programid=2071 # "Maria Akraka". Arkiverad 1 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Sverigesradio.se, 2010. Läst 9 juli 2014.

[1]

[2]

[3]