Matsvampar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Matsvamp kallas de svampar som är ätliga, det vill säga svampar som uppfattas som välsmakande av många människor, och som plockade på lämpligt ställe och rätt behandlade inte orsakar skada eller obehag om man äter dem. Vissa arter av matsvamp är giftiga, men kan göras ätliga genom en noggrann förvällning eller andra åtgärder. Matsvamp kan också innehålla miljögifter, varför det är viktigt att plocka den på lämpligt ställe.

Svamp förfars mycket lätt; det är vanligare att bli förgiftad av skämd svamp än av giftsvamp.[1]

Då man äter en viss sorts svamp första gången är det bra att äta bara litet, för att minimera risken för överkänslighetsreaktioner. De bäst kända matsvamparna har alla rapporterats förorsaka oväntade reaktioner hos enskilda personer.[2]

I de flesta fall är det fruktkroppen man äter. Den egentliga svampen är mycelet under markytan, som kan vara utsträckt på ett område med ett hundratal meter i diameter.

Handelssvamp[redigera | redigera wikitext]

I Finland är försäljning av matsvamp och mat som innehåller svamp reglerad genom en matsvampsförordning och handels- och industriministeriets förordning om saluföring av matsvampar. De tillåtna svampsorterna begränsas till vissa handelssvampar, som inte normalt skall kunna förväxlas med giftig svamp. En förteckning över dessa görs upp av livsmedelssäkerhetsverket (Evira). Svamp får som sådan inte säljas blandad (annat än så att närbesläktade arter som betraktas som samma svampsort säljs blandat) och svampen måste vara tillräckligt hel för att kunna identifieras. Svampprodukter, där flera handelssvampsorter används, får saluföras, men inte tillverkas av den som plockat svampen.

stenmurkla säljs skall anvisningar för behandling och varning för dess giftighet finnas framsatta. Helst skall stenmurkla inte säljas från självbetjäningsdisk.

I de övriga nordiska länderna finns inte motsvarande lagstiftning. Däremot finns det allmänna EU-regler om livsmedel, som bland annat förutsätter en riskvärdering innan man saluför nya livsmedel. En sådan riskvärdering har på uppdrag av Nordiska ministerrådet gjorts för matsvamp som expertgruppen bedömt vara lämplig som handelssvamp.[3]

Kategorisering[redigera | redigera wikitext]

Matsvamparna kan delas in i olika huvudgrupper: soppar, skivlingar, taggsvampar. Undergrupper till skivlingar är bland annat kremlor och riskor.

Som handelssvamp, svamp som får ges till försäljning, räknas i Finland endast ett tjugotal svampsorter. Detta kan jämföras med hundratalet svampar som anses ätliga i Sverige (antalet matsvampssorter i Finland torde motsvara detta).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anders Tehler (2 februari 2009). ”Några råd om svampplockning”. http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/vaxter/kryptogamer/svampbok/radomsvampplockning.8409.html. Läst 2012-08-13. 
  2. ^ Mushrooms traded as food. Vol II sec. 1, sid 30, 33
  3. ^ Nordiska ministerrådet 2012: Handelssvamp, sida 12

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]