Matsvampar
Matsvamp kallas de svampar som kan användas i kosten och som efter tillredning kan ätas utan att orsaka skada eller obehag. Vissa arter av matsvamp är giftiga, men kan göras ätliga genom en noggrann förvällning eller andra åtgärder.
Svamp förfars mycket lätt; det är vanligare att bli förgiftad av skämd svamp än av giftsvamp.[1]
Då man äter en viss sorts svamp första gången är det bra att äta bara litet, för att minimera risken för överkänslighetsreaktioner. De bäst kända matsvamparna har alla rapporterats förorsaka oväntade reaktioner hos enskilda personer.[2]
I de flesta fall är det fruktkroppen man äter. Den egentliga svampen är mycelet under markytan, som kan vara utsträckt på ett område med ett hundratal meter i diameter.
Handelssvamp[redigera | redigera wikitext]
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2012-09) Motivering: Förordningen har upphävts. Möjligen har systemet avskaffats. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
I Finland var försäljning av matsvamp och mat som innehåller svamp reglerad genom en matsvampsförordning och handels- och industriministeriets förordning om saluföring av matsvampar, men förordningen upphävdes 2012. De tillåtna svampsorterna begränsades till vissa handelssvampar, som inte normalt skall kunna förväxlas med giftig svamp. En förteckning över dessa gjordes upp av livsmedelssäkerhetsverket (Evira). Efter att förordningen upphävdes ger det finska livsmedelsverket ut en lista över rekommenderade matsvampar.[3]
Då stenmurkla säljs skall anvisningar för behandling och varning för dess giftighet finnas framsatta. Helst skall stenmurkla inte säljas från självbetjäningsdisk.
I de övriga nordiska länderna finns inte motsvarande lagstiftning. Däremot finns det allmänna EU-regler om livsmedel, som bland annat förutsätter en riskvärdering innan man saluför nya livsmedel. En sådan riskvärdering har på uppdrag av Nordiska ministerrådet gjorts för matsvamp som expertgruppen bedömt vara lämplig som handelssvamp.[4]
Kategorisering[redigera | redigera wikitext]
Matsvamparna kan delas in i olika huvudgrupper: soppar, skivlingar, taggsvampar. Undergrupper till skivlingar är bland annat kremlor och riskor.
Som handelssvamp, svamp som får ges till försäljning, räknas i Finland endast ett tjugotal svampsorter. Detta kan jämföras med hundratalet svampar som anses ätliga i Sverige (antalet matsvampssorter i Finland torde motsvara detta).
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Lista över matsvampar
- Svampsök (med hund)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Anders Tehler (2 februari 2009). ”Några råd om svampplockning”. Arkiverad från originalet den 4 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120104000735/http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/vaxter/kryptogamer/svampbok/radomsvampplockning.8409.html. Läst 13 augusti 2012.
- ^ Mushrooms traded as food. Vol II sec. 1, sid 30, 33
- ^ ”Matsvampar som kan rekommenderas”. Livsmedelsverket. https://www.ruokavirasto.fi/sv/privatkunder/information-om-livsmedel/livsmedelskategorier/matsvampar/matsvampar-som-kan-rekommenderas/. Läst 7 september 2022.
- ^ Nordiska ministerrådet 2012: Handelssvamp Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine., sida 12
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Helmersson, Dicte (2003). ”Svenskarna och svampen”. Populär historia 2003:5,: sid. 54-57 : ill. (huvudsakligen i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/svenskarna-och-svampen/. Libris 10234473