Max Bruch
Max Bruch | |
Max Bruch | |
Levnad | |
---|---|
Född | 6 januari 1838 Köln, Preussen |
Död | 20 oktober 1920 (82 år) Berlin, Tyskland |
Begravd | Alter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin[1] |
Tonsättare | |
Epok/stil | Romantiken |
Max Bruch, född 6 januari 1838 i Köln, död 20 oktober 1920 i Berlin, var en tysk kompositör och dirigent. Han studerade komposition för Carl Reinecke. Under nästan tjugo år, 1891–1910, var Bruch professor i komposition på musikhögskolan i Berlin.
Verkförteckning (urval)
Bruch skrev över 200 musikstycken, och hans mest kända är hans första Violinkonsert i g-moll, op. 26. Detta verk är en av de mest populära violinkonserterna från den romantiska eran.
Orkesterverk
- Violinkonsert nr 1 i g-moll, op. 26 (1864–68)
- Symfoni nr 1 i Ess-dur, op. 28 (1870)
- Symfoni nr 2 i f-moll, op. 36 (1870)
- Romans i a-moll för violin och orkester, op. 42 (1874)
- Violinkonsert nr 2 i d-moll, op. 44 (1878)
- Schottische Fantasie för violin, harpa och orkester, op. 46 (1879/80)
- Kol Nidrei för cello, harpa och orkester, op. 47 (1881)
- Symfoni nr 3 i E-dur, op. 51 (1887)
- Canzone för cello och orkester, op. 55 (1891)
- Adagio nach keltischen Melodien för cello och orkester, op. 56 (1891)
- Adagio appassionato för violin och orkester, op. 57 (1891)
- Violinkonsert nr 3 i d-moll, op. 58 (1891)
- Ave Maria för cello och orkester, op. 61 (1892)
- In Memoriam för violin och orkester, op. 65 (1893)
- Serenad i a-moll för violin och orkester, op. 75 (1900)
- Lieder und Tänze nach russischen und schwedischen Volksmelodien för violin och orkester, op. 79 (1903)
- Suite nach russischen Volksmelodien för orkester, op. 79b (1905)
- Konzertstück i fiss-moll för violin och orkester, op. 84 (1911)
- Romans för violin och orkester, op. 85 (1911)
- Konsert för viola, klarinett och orkester, op. 88 (1911)
- Konsert för två pianon och orkester, op. 88a
- Svit nr 2 för orgel och orkester, op. 88b
Kammarmusik
- Pianotrio i c-moll, op. 5 (1858)
- Stråkkvartett nr 1 i c-moll, op. 9 (1858)
- Stråkkvartett nr 2 i E-dur, op. 10 (1859)
- Pianokvintett i g-moll (1886)
- Schwedische Tänze för violin och piano, op. 63 (1892)
- Åtta stycken för klarinett, viola/cello och piano, op. 83 (1910)
Vokalmusik
- Frithjof – Szenen aus der Frithjof-Sage, kantat för sopran, baryton, manskör och orkester, op. 23 (1864)
- Odysseus – Szenen aus der Odyssee, oratorium för solister, blandad kör och orkester, op. 41 (1871/72)
- Arminius, oratorium för solister, blandad kör och orkester, op. 43 (1877)
- Das Lied von der Glocke, oratorium för solister, blandad kör, orgel och orkester, op. 45 (1879)
- Das Feuerkreuz, fantasi för solister, blandad kör och orkester, op. 52 (1889)
- Moses, oratorium för sopran, tenor, bas, blandad kör, orgel och orkester, op. 67 (1895)
Opera
- Scherz, List und Rache, komisk opera i 1 akt, op. 1 (1858)
- Die Loreley, romantisk opera i 3 akter, op. 16 (1860/61)
- Hermione, opera i 4 akter, op. 40 (1872)
Externa länkar
- International Music Score Library Project har fria noter av Max Bruch.
- Verkförteckning på Klassika.de
- ^ läs online, www.stadtentwicklung.berlin.de .[källa från Wikidata]