Medeahypotesen

Från Wikipedia

Medeahypotesen är en term som myntats av paleontologen Peter Ward.[1] Den handlar om att flercelligt liv, sett som en superorganism, är självmordsbenäget. Denna hypotes är upprättad i strid mot Gaiateorin. Tanken är att de mikrobiellt utlösta massförintelserna under historiens gång är jordens försök att återvända till ett mikrobiellt dominerande stadium, som den faktiskt har haft under den större delen av sin existens.[2][3][4][5][6]

Hypotesen är uppkallad efter den mytologiska Medea, som dödade sina egna barn. Medea representerar här jorden och hennes barn representerar det flercelliga livet.

De tidigare "självmordsförsöken" är:

Förteckningen omfattar inte krita-paleogen-utdöendet, eftersom detta åtminstone delvis berodde på ett meteoritnedslag.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Peter Ward (2009), The Medea Hypothesis: Is Life on Earth Ultimately Self-Destructive?, ISBN 0-691-13075-2
  2. ^ Gaia's evil twin: Is life its own worst enemy? The New Scientist. Volym 202, nummer 2713, 17 juni 2009, sid. 28–31 (Cover story)
  3. ^ Bennett, Drake (11 januari 2009). ”Dark green: A scientist argues that the natural world isn't benevolent and sustaining: it's bent on self-destruction”. Boston.Com. The Boston Globe. http://www.boston.com/bostonglobe/ideas/articles/2009/01/11/dark_green/. Läst 26 februari 2010. 
  4. ^ Grey, William (1 februari 2010). ”Gaia theory – Reflections on life on earth”. Australian Review of Public Affairs. University of Sydney. http://www.australianreview.net/digest/2010/02/grey.html. Läst 26 februari 2010. 
  5. ^ Ashraf M. T. Elewa, The History, Origins, and Causes of Mass Extinctions Arkiverad 7 september 2013 hämtat från the Wayback Machine., Journal of Cosmology, 2009, Vol 2, sid. 201–220. Cosmology, 18 oktober 2009.
  6. ^ Rhawn Joseph, Extinction, Metamorphosis, Evolutionary Apoptosis, and Genetically Programmed Species Mass Death Arkiverad 9 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine., Journal of Cosmology, 2009, Vol 2, sid. 235–255. Cosmology, 15 oktober 2009