Perm–trias-utdöendet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Perm–trias-utdöendet är det största massutdöendet i jordens historia och inträffade för ca 252,3 miljoner år sedan.[1] Det är detta utdöende som definierar gränsen och övergången mellan de geologiska perioderna perm och trias, även om händelsen inträffade i två omgångar med fem miljoner års mellanrum. Vidare markerar övergången från perm till trias slutet på den geologiska eran paleozoikum och början på mesozoikum, med andra ord tog jordens forntid slut och jordens "medeltid" kunde börja. Under detta utdöende försvann omkring 96% av alla marina arter och 70% av de landlevande ryggradsdjuren. Totalt överlevde kanske endast 10% av alla arter, vilket kan jämföras med 50% överlevande vid det senaste massutdöendet, det som inträffade under övergången mellan krita och tertiär och är mest känt för dinosauriernas försvinnande.[2]

Perm–trias-utdöendet innebar slutet för nästan alla av de däggdjursliknande reptilerna. Av de två ordningarna var det bara Therapsidas underordning Cynodontia (bl.a. däggdjurens förfäder) som överlevde. Dessutom är detta det enda kända massutdöendet av insekter.

Datering av händelsen[redigera | redigera wikitext]

Enligt radiometriska undersökningar av klippsekvenser i Meishan, södra Kina, inträffade utdöendet för 252,28 ± 0,08 miljoner år sedan.[1]

Orsakerna till utdöendet[redigera | redigera wikitext]

Syrehalt i atmosfären

Olika teorier om orsaken till massutdöendet har presenterats, bland dessa finns till exempel:

  • Ett stort komet eller asteoridnedslag
  • En supernova-explosion allt för nära jorden, eventuellt ett gammautbrott i samband med att 2 neutronstjärnor kolliderade med varandra.
  • Stora klimatförändringar när superkontinenten Pangea bildades.
  • Gigantiska vulkanutbrott i Sibirien.
  • Kraftigt sänkt syrehalt i atmosfären och havet.

När det gäller ett asteoridnedslag har man inte hittat någon nedlagskrater. Då större delen av jordens yta täcks av hav är sannolikheten stor att en asteorid eller komet slår ned i havet. Samtidigt gör kontinentaldrift mm att havsbottnen inte är äldre än ca 200 miljoner år. Spåren efter en eventuell kollision är kanske därmed utplånade.

Numera anser man ändå det var jordens naturkrafter som utlöste massutdöendet, troligen samverkade flera faktorer. Sannolikt var det gradvisa miljö- och klimatförändringar, som startade förloppet. Som möjliga orsaker har föreslagits förändringar i havsnivån, anoxi, torka. Man tror sedan att en global katastrof av något slag inträffade och kandidater som föreslagits är bland annat vulkanism eller snabb frigörelse av metanhydrater från havsbottnen.

Man vet att vid den aktuella tidpunkten skedde gigantiska s.k basaltutbrott i nuvarande Sibiren, en typ av supervulkanutbrott i kollossalformat där jordskorpan rämnar och ofattbara mängder magma väller ut som kan täcka miljontals kvadratkilometer. Utbrotten som ägde rum under lång tid släppte successivt ut enorma volymer koldioxid vilket kan ha höjt jordens medeltemperatur med så mycket som 4-5 °C med stora klimatförändringar som följd. Troligtvis antände utbrotten också stora kollager vilket förvärrade uppvärmningen.

Även om en så stor temperaturökning innebar stora påfrestningar för livet på jorden anser forskarna att det inte räcker för att orsaka ett så stort massutdöende. Men temperaturökningen aktiverade troligen flera processer som på olika sätt försämrade livsvillkoren på jorden och förvärrade uppvärmningen än mer. Troligen förandrades havens kemi med bl.a. kraftigt sänkt syrehalt vilket var förödande för livet i havet. Det är också möjligt att den kraftigt sänkta syrehalten även utlöste en stor produktion av giftiga gaser i haven. Uppvärmningen och kraftigt höjd temperatur i havet kan också ha utlöst enorma utsläpp av metan från havsbottnen. Metan är en mycket stark växthusgas och utsläppen kan i så fall ha höjt jordens medeltemperatur med 5 grader till. Och en temperaturökning på totalt 9-10 grader skulle vara mer än tillräckligt för att orsaka ett massutdöende.

Det senaste förslagen (2011) innehåller i stort sett en sammanfattning av ovan nämnda teorier. Klimatförändringar, följt av bränder, vulkanism med blottläggande av kol- och oljereservoarer ha orsakat en positiv återkoppling med en eskalerande super-växthuskatastrof vara den mest sannolika orsaken. Belägg i form av stora sot- och asklager har identifierats. Inga spår av asteroidnedslag har som sagt funnits.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Shu-zhong Shen +21 al; Calibrating the End-Permian Mass Extinction [1], Science Express (17 nov 2011).
  2. ^ Benton, Michael J (2003). When life nearly died : the greatest mass extinction of all time. Thames & Hudson. ISBN 050005116X 

,