Megalitiska monument

Från Wikipedia
Version från den 18 april 2015 kl. 23.38 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (undviker omdirigeringssida med AWB)
Stenkammargrav i Frankrike

Megalitiska monument (av grekiska mega: stor, och lithos: sten) kallas en del fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera naturliga eller grovt tillhuggna stenblock (megaliter), varav en viktig huvudtyp är megalitgravar och likartade stenkammargravar från yngre stenåldern och äldsta bronsåldern. Någon gräns för vad man menar med "stor sten" finns inte. Ett flertal av de megalitiska monumenten är gravar men de kan också ha andra funktioner och det är i dessa fall ibland svårt att avgöra vilken funktion som bör betraktas som den primära. Sådana megalitiska monument förekommer i åtskilliga delar av Europa, Asien och Afrika.

Megalitgravar

En välkänt typ av megalitiska monument är megalitgravarna, som förekommer i norra och västra Europa till ett antal av minst 17 000 stycken. Några av de äldsta byggdes i Bretagne i Frankrike runt 4700 f.Kr. Omkring 2900-2800 f.Kr. upphörde byggandet och användandet i stora delar av detta område. Under det efterföljande årtusendet kom ytterligare många tusen enkla stenkistor av besläktade typer att byggas i centrala och södra Frankrike samt angränsande delar av nordöstra Spanien. Ett mindre antal stora stenkammargravar bygges fortfarande i norra Frankrike samt södra Irland några sekler efter 2800 f.Kr.

De olika typerna av stenkammargravar i Sverige är:

Andra megalitiska monument

Exempel på andra megalitiska monument i Europa är:

Menhir

Se även: Rest sten

Menhiren (av bretonska men: sten, och hir: lång eller hög) är ett slags obelisk, bildad av en enda ojämnt formad och vertikalt ställd sten. Den liknar alltså, och är viss mån identisk med, den nordiska bautastenen (kallad rest sten på fackspråk) från senare tid. Den högsta kända menhiren mäter 20,5 meter och befinner sig, nu sönderdelad i fyra delar, vid Locmariaquer i Frankrike. Den är samtidigt en av de äldsta menhirerna och dateras till tiden strax före 4000 f.Kr. Dess vikt är strax under 300 ton och det är fortfarande en gåta hur man kunde resa den och göra den ordentligt markfast. Menhirerna torde ha haft religiös betydelse. De flesta i den äldsta fasen tycks tillhöra Bretagne i Frankrike, men innan bondestenåldern var slut hade de blivit resta både runt om på de brittiska öarna och på den Iberiska halvön men också delar av centrala Europa. De äldsta resta stenarna i Sverige tycks härstamma från bronsåldern, där enstaka exempel i Halland brukar anföras som exempel, vilka också är högre än genomsnittet i Sverige. De flesta resta stenarna i Sverige dateras emellertid till järnåldern.

Stenrad (Alignment)

Stenrader är talrika i Bretagne. Mest berömda är de som ligger i Carnac, där de tre största ligger som på rad efter varandra och de mäter över 1 kilometer i längd per styck. Menhirerna är där uppställda i upp till 11 parallella rader, och sammanräknat i dessa stenrader finns det omkring 2 730 stående menhirer. De största menhirerna är placerade i väster och väger runt 5-15 ton, medan de längst i öster är minst och endast väger en bråkdel av detta. I några fall finns det en stor liggande sten långt i väster och mellan stenraderna, vilka väger runt 20-30 ton per styck. Enklare stenrader finns också på de brittiska öarna, där Dartmoor är en av de mest kända, men dessa dateras ofta till bronsåldern. Detsamma gäller enstaka system med stenrader på den Iberiska halvön.

Även i Sverige finns det ett flertal stenrader av enklare typ, såväl i Halland (Örelids stenar), i Västergötland (Ekornavallen) och i Bohuslän (Stenehed), men också i Östergötland (Lunds backe). Överlag brukar man anse att de svenska stenraderna tillhör järnåldern.

Cromlech och stencirkel (Stone Circle)

Ordet Cromlech tillhör de keltiska eller gaeliska språket och betyder cirkel/rundel av sten och har samma innebörd som det engelska begreppet Stone Circles. Det förstnämnda används främst i Frankrike och det andra i engelsktalande länder. I Frankrike tycks de tillhöra en senare del av bondestenåldern, men på de brittiska öarna kan de även vara från bronsåldern. Dessa stencirklar är bildade av ett antal menhirer uppställda i en rundel som dock aldrig är cirkelrund utan har en oval form eller är äggformade. På de brittiska öarna uppstod en speciell typ av fornlämning i mitten av bondestenåldern, vilka kallas Henge vars karaktärsdrag är att de omsluter ett större område med en vall och/eller dike. Ofta har en stencirkel placerats strax innanför detta dike. Rörande Stone Circles är de mest kända de mycket stora fornlämningarna vid Avebury och Stonehenge, men också the Ring of Brodgar på Orkneyöarna.

Ungefär samtidigt som denna tradition upphör på de brittiska öarna, etableras den för första gången på Västkusten i Sverige och angränsande områden i Norge, vilka kallas domarringar. De allra flesta av denna typ tycks dock vara byggda under järnåldern.

Trilit

En trilit (av grekisk treis: tre, och lithos: sten) består av två vertikalt ställda menhirer, över vilka en tredje blivit lagd vågrätt.

På andra håll:

Libanon

Jupitertemplet i Baalbek, arkeologisk lokal, innehåller några av världens största bearbetade stenar, varav den största är cirka 21 m lång, 4 m hög och 5 m bred med en uppskattad vikt på cirka 1.500 ton.

Ryssland

I södra Sibirien, vid berget Shoria, har forskare nyligen upptäckt en absolut massiv vägg av gigantiska granitstenar. Några av dessa stenar uppskattas väga mer än 3.000 ton. [1]

Se även

Referenser

Noter

Tryckta källor

Externa länkar