Mel Tillis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mel Tillis
Mel Tillis.jpg
Mel Tillis 2007
FödelsenamnLonnie Melvin Tillis
Född8 augusti 1932
FödelseortDover, Florida, USA
Död19 november 2017 (85 år)
DödsortOcala, Florida
BakgrundUSA Tampa, Florida, USA
GenrerCountry, outlaw country
RollSångare, låtskrivare, musiker
InstrumentSång, gitarr, violin
År som aktiv1958 – 2017
SkivbolagColumbia Records, Kapp Records, MGM Records, MCA Records, Elektra Records
ArtistsamarbetenPam Tillis, Nancy Sinatra, Roger Miller, Kenny Rogers, Willie Nelson, Bill Anderson, Old Dogs, Dude Mowrey, Bill Monroe, Webb Pierce m.fl.
Relaterade artisterMel Tillis & The Statesiders
WebbplatsOfficiell webbplats

Lonnie Melvin "Mel" Tillis, född 8 augusti 1932 i Dover, Florida, död 19 november 2017 i Ocala i Florida,[1] var en amerikansk countrysångare. Fastän han påbörjade sin sångarkarriär redan på 1950-talet, så hade han sina största hits på 1970-talet.

Tillis största hits är "I Ain't Never", "Good Woman Blues, och "Coca-Cola Cowboy". 13 februari 2012 tilldelade president Barack Obama Tillis National Medal of Arts för hans insatser för countrymusiken.[2] Hans dotter är countrysångerskan Pam Tillis.

Han har även synts i filmer som Nu blåser vi snuten igen och Mitt i plåten!.

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Album (topp 20 på Billboard Charts - Top Country Albums)

  • 1967Mr. Mel (#20)
  • 1968Let Me Talk to You (#17)
  • 1972I Ain't Never (#18)
  • 1973Sawmill (#3)
  • 1974Mel Tillis' Greatest Hits (samlingsalbum) (#17)
  • 1976Love Revival (#14)
  • 1977Heart Healer (#6)
  • 1977Love's Troubled Waters (#15)
  • 1978I Believe in You (#14)
  • 1979Are You Sincere (#17)

Singlar (topp 10 på Billboard Hot Country Songs)

  • 1968 – "Who's Julie" (#10)
  • 1969 – "These Lonely Hands of Mine" (#9)
  • 1969 – "She'll Be Hanging Round Somewhere" (#10 )
  • 1970 – "Heart Over Mind" (#3)
  • 1970 – "Heaven Everyday" (#5)
  • 1970 – "Commercial Affection" (#8)
  • 1970 – "The Arms of a Fool" (#4)
  • 1971 – "Brand New Mister Me" (#8)
  • 1972 – "I Ain't Never" (#1)
  • 1972 – "Neon Rose" (#3)
  • 1973 – "Sawmill" (#2)
  • 1973 – "Midnight, Me, and the Blues" (#2)
  • 1974 – "Stomp Them Grapes" (#3)
  • 1974 – "Memory Maker" (#3)
  • 1975 – "The Best Way I Know How" (#7)
  • 1975 – "Woman in the Back of My Mind" (#4)
  • 1976 – "Good Woman Blues" (#1)
  • 1976 – "Heart Healer" (#1)
  • 1977 – "Burning Memories" (#9)
  • 1977 – "I Got the Hoss" (#3)
  • 1977 – "What Did I Promise Her Last Night" (#4)
  • 1978 – "I Believe in You" (#1)
  • 1978 – "Ain't No California" (#4)
  • 1979 – "Send Me Down to Tucson" (#2)
  • 1979 – "Coca-Cola Cowboy" (#1)
  • 1979 – "Blind in Love" (#6)
  • 1979 – "Lying Time Again" (#6)
  • 1980 – "Your Body Is an Outlaw" (#3)
  • 1980 – "Steppin' Out" (#9)
  • 1980 – "Southern Rains" (#1)
  • 1981 – "Million Old Goodbyes" (#8)
  • 1981 – "One Night Fever" (#10)
  • 1983 – "In the Middle of the Night" (#10)
  • 1984 – "New Patches" (#10)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Country Music Hall of Famer Mel Tillis dead at 85” (på engelska). tennessean.com. USA Today Network. 19 november 2017. http://www.tennessean.com/story/entertainment/music/2017/11/19/mel-tillis-dead-country-music-hall-famer/852933001/. Läst 19 november 2017. 
  2. ^ ”President Obama Awards the 2011 National Medals of Arts and Humanities at the White House”. http://www.whitehouse.gov/blog/2012/02/13/president-obama-awards-2011-national-medals-arts-and-humanities-white-house. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]