Mihail Kogălniceanu
| Mihail Kogălniceanu | |
 | |
| Född | 6 september 1817 Iași[1] |
|---|---|
| Död | 1 juli 1891 (73 år) Paris[1] |
| Begravd | Rumänien och Eternitatea-begravningsplatsen |
| Medborgare i | Furstendömet Moldavien, Förenade furstendömena Moldavien och Valakiet och Kungariket Rumänien |
| Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin  |
| Sysselsättning | Advokat, diplomat, litteraturkritiker, publicist, historiker[1], politiker[1] |
| Befattning | |
| Rumäniens utrikesminister Ledamot av Rumäniens deputeradekammare Rumäniens premiärminister (1863–1865) | |
| Politiskt parti | |
| Partidul Național Liberal | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Mihail Kogălniceanu, född 6 september 1819, död 1 juni 1891, var en rumänsk politiker.
Efter studier i Frankrike och Tyskland återvände Kogălniceanu till Rumänien 1838. Han blev där de reformvänliga unionisternas ledare och Alexandru Ioan Cuzas hängivnaste medhjälpare. Som ministerpresident 1853-1865 genomförde han statskuppen 1864. 1868-1870 var han inrikesminister och därefter den liberala oppositionens ledare. En kort tid 1876 och 1877-1878 var Kogălniceanu utrikesminister, och 1879-1880 var han på nytt inrikesminister. 1880-1881 var han Rumänskt sändebud i Paris. Han bekämpade därefter Ion Brătianu och sina forna liberala meningsfränder. Kogălniceanu var livligt verksam även som författare, och som ecklesiastikminister grundade han 1862 universitetet i Iași. Bland hans litterära verk märks en rumänsk historiebok.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
|