Kungariket Rumänien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kungariket Rumänien
Rumänska: Regatul României

18811947
Flag of Moldavian SSR (1941-1952).svg
Flagga Vapen
Valspråk: Nihil Sine Deo
"Inget utan Gud"
Nationalsång: 'Ingen
Kungssång
Trăiască Regele
"Länge leve kungen"
Kungariket Rumänien 1939
Kungariket Rumänien 1939
Huvudstad Bucharest
(1881–1916 / 1918–1947)
Iași
(1916–1918)
Språk Rumänska
Religion Rumänsk-ortodox kristendom
Statsskick Konstitutionell monarki
Bildades 15 mars 1881
 – bildades genom Kungarikets utropande
Upphörde 30 december 1947
 – upphörde genom Republikens utropande
 – uppgick i Socialistiska republiken Rumänien
Valuta Rumänsk Leu
I dag del av  Bulgarien
 Moldavien
 Rumänien
 Ukraina

Kungariket Rumänien kallades den rumänska staten som parlamentarisk monarki under perioden 13 mars 1881-30 december 1947, med konstitutioner för 1866, 1923 och 1938. Staten började med kung Carol I av Rumänien som utropade Rumäniens självständighet i det Rumänska självständighetskriget, och slutade då kung Mikael I av Rumänien avgick den 30 december 1947, påverkad av Sovjetunionen med hemliga medgivande av deras allierade (som Jaltakonferensen och hemliga avtal). Det skiljer sig från det gamla rumänska kungariket, som refererar till styret under kung Carol I av Rumänien, mellan 13 mars 1881- 10 oktober 1914.

Mellan 1859-1877 utvecklades Rumänien från en personalunion av två vasallfurstendömen, (Moldavien och Valakiet) under en gemensam furste till ett fullt självständigt kungarike, med en monark från huset Hohenzollern. År 1918, vid första världskriget slut, förenades Transsylvanien, Östra Moldavien (Bessarabien), och Bukovina med Kungariket Rumänien, vilket resulterade i "Stor-Rumänien". 1940, vid andra världskrigets början, lämnades norra Transsylvanien, Bessarabien och Cadrilater till Ungern, Sovjetunionen och Bulgarien, och man fick bara tillbaka norra Transsylvanien då andra världskriget var över. 1947 tvingades den siste kungen abdikera, och en republik som styrdes av Rumäniens kommunistparti ersatte monarkin.

Enande och monarki[redigera | redigera wikitext]

1859, då Alexander John Cuza blev furste över både Moldavien och Valakiet, under nominell överhöghet från Osmanska riket, enades en identifierbar rumänsk nation under en enda Rumänien. Den 5 februari 1862 (24 januari GS) slogs furstendömena formellt samman för att bilda Rumänien, med Bukarest som huvudstad.

Den 23 februari 1866 tvingade en så kallad monstruös koalition , bestående av konservativa och radikala liberaler, Cuza att avgå. Den tyske fursten Carol (Karl) av Hohenzollern-Sigmaringen utsågs till furste av Rumänien, i ett försök att säkerställa tyskt stöd för förening och framtida självständighet. Hans släktingar kom sedan att styra som kungar av Rumänien fram till att kommunisterna tog över 1947.

Kung Carol I (regerade 1866 - 1914)
Rumänska kungarikets förklaring

.

1877, efter det rysk-rumänsk-osmanska kriget, erkändes Rumänien som fullt självständig stat genom Freden i Berlin (1878), och fick Dobruja, fast de tvingades ge upp södra Bessarabien (Budjak) till Ryssland. Karl kröntes som Carol, Rumäniens första kung, 1881.

Den nya staten, inklämd mellan det Osmanska riket, Österrike-Ungern och Ryssland, med slaviska befolkningar vid de sydvästra, södra och nordöstra gränserna, Svarta havet i öst, och ungerska granner vid de västra och nordvästra gränserna, tittade gärna västerut, framför allt åt Frankrike, i frågor som rörde kultur, utbildning och administration.

De deltog inte i Första Balkankriget mot Osmanska riket, men gick in i Andra Balkankriget i juni 1913 mot Bulgarien. 330 000 rumänska soldater korsade floden Donau och in i Bulgarien. En armé ockuperade södra Dobrudja och en annan rörde sig in i norra Bulgarien och hotade Sofia, vilket hjälpte till att få ett slut på kriget. Rumänien fick därmed det etniskt blandade område i södra Dobrudja, som man hade önskat i flera år.

1916 gick Rumänien in i första världskrigetTrippelentantens sida, men besegrades snabbt och ockuperades av tyska och österrikiska soldater. Rumänien inledde en konflikt mot Bulgarien men bulgariska soldater återtog, efter en serie framgångsrika slag, Dobruja som Bulgarien fråntogs genom Bukarestfördraget och Berlinkongressen. Även om den rumänska styrkorna lyckades bra militärt, var i slutet av kriget de gamla österrikiska och tyska kejsardömena borta, och de beslutande organ som bildades i Transsylvanien, Bessarabien och Bukovina valde att förena sig med Rumänien, vilket godkändes 1919 genom freden i Saint-Germain och genom Trianonfördraget.

Gamla rumänska kungariket (1881–1918)[redigera | redigera wikitext]

Tysk karta från 1901 över det gamla kungariket.

Det Gamla rumänska kungariket (ryska: Vechiul Regat eller bara Regat) (tyska: Regat eller Altreich) är en vardaglig term som syfttar på territorierna som täckte den första självständiga rumänska nationalstaten, som bestod av Donaufurstendömena — Vallakiet och Moldavien. Det uppstod i samband med Parisfreden 1856, ad hoc Divans i båda länderna – som var under osmansk överhöghet – valde Alexander John Cuza som furste, vilket blev de facto-förening. Regionen definierades genom resultatet av detta politiska beslut, vilket följdes upp av att man även tog med norra Dobruja 1878, och förklarade Kungariket Rumänien 1881, samt annekterade södra Dobruja 1913.

Begreppet började användas efter Första världskriget, då det gamla kungariket jämfördes med Stor-Rumänien, som även innehöll Transsylvanien, Banat, Bessarabien och Bukovina. Numera har termen främst historisk betydelse, och används också för alla områden i Rumänien som fans i både det gamla kungariket och de nutida gränserna (nämligen: Valakiet, Moldavien och norra, Dobruja)

Första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Rumänien gick först inte in I första världskriget, men förklarade krig mot centralmakterna 1916. Det rumänska fälttåget slutade i katastrof då centralmakterna snabbt krossade Rumäniens väpnade styrkor och ockuperade de flesta delarna, även strategiskt viktiga oljefält. Men efter krigsslutet tog Rumäniens regering snabbt kontrollen och skickade tillbaka en armé till fälten. Transsylvanien besegrades snart, liksom Moldavien, då tomrummet efter Ryssland, som drabbats av inbördeskrig, tillät Rumänien att överta dessa områden. Krig mot Ungern 1919 resulterade i att Budapest ockuperades av rumänska soldater.

Kung Ferdinand (regerade 1914 - 1927)

Union med Transsylvanien, Bessarabien och Bukovina[redigera | redigera wikitext]

Territorier bosatta av Rumänien

Efter första världskriget, under 1918, förenades Transsylvanien, delar av Banat, Bessarabien (östra Moldavia mellan floderna Prut och Dniester) och med Rumänien. Förutom visa territorier längsmed Dniesterfloden, enades alla territorier i en enda stat. Och 1919 var Rumänien mer än dubbelt så stort som 1914. Fast man inte gjorde fler territoriella anspråk, föddes en fiendskap till Bulgarien, och speciellt mot Ungern och Sovjetunionen.

Stor-Rumänien hade nu en stor minoritetsbefolkning, speciellt ungrare, och anpassningen innebar problem. Före kriget hade Rumänien bara en större minoritetsgrupp, judar, men ändå var antisemitismen utbredd.

Rumänien var typisk för stater i Östeuropa i att det främst användes som en råvarukälla för väst. Många gruvor och oljefält ägdes och drevs av icke-rumänska intressen, och nästan alla produktion exporterades. Olja i synnerhet var en värdefull råvara, men inte så mycket som det skulle bli under andra halvan av 1900-talet.

Bondebefolkningen tillhörde de fattigaste i området, som förvärrades med ett av Europas högsta födelsetal. Liksom på andra håll, var bönderna på många håll övertygade om att jordreformen skulle lösa deras problem, och efter kriget började de ropa allt högre för sådana åtgärder. Kommunistgrupper började utnyttja situationen, vilket ledde till att staten bröt upp gods under 1920. Men man gjorde lite för att öka produktiviteten, framför allt då framgångar för Rumäniens jordbruk hindrades av att man ofta saknade moderna jordbruksmetoder. Jordbruksexporten kunde inte tävla med Västeuropa och Nordamerika, och den stora depressionen förstörde marknaden helt.

Genom Trianonfördraget, avstod Ungern alla krav som Österrike-Ungern gjort över Transsylvanien, till förmån för Rumänien.[1] Rumäniens enanade med Bukovina ratificerades 1919 under freden i Saint-Germain,[2] och med Bessarabien 1920 genom Parisfreden.[3]

Interregnumsåren[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stor-Rumänien
Kung Mikael under första styret (1927–1930).

Det rumänska uttrycket România Mare (ordagrann översättning "Stor-Rumänien", eller "Större-Rumänien") syftar ofta på den rumänska staten under mellankrigstiden, och genom utökning, till territorierna som Rumänien bestod av på den tiden (se karta). Rumänien uppnådde på den tiden dess största territoriella utsträckning (nästan 300 000 km² [4]). Vid folkräkningen 1930 hade Rumänien över 18 miljoner invånare.

Rumäniens territorium under 1900-talet: lila visar det gamla kungariket fore 1913, orange betyder Stor-Rumänien och områden som gick med eller annekterades efter Andra Balkankriget och första världskriget men förlorades efter andra världskriget, och rosa visar områden som anslöt sig till Rumänien efter första världskriget för att så förbli efter Andra världskriget.
Kungariket Rumänien 1939, fysisk karta.
Administrative karta över Stor-Rumänien med historiska provinser.
Romania1941.png
Tidslinje för Rumäniens gränser 1859-2010.

Men "Stor-Rumänien" överlevde inte andra världskriget. Fram till 1938, förblev den rumänska staten med en liberal konstitutionell monarki. Det Nationella liberal partiet, som dominerade i åratal efter Första världskriget, blev alltmer nationella, och förlorade 1927 makten till det nationella bondepartiet. Mellan 1930 och 1940 fanns over 25 olika ministärer; många av dem de sista åren före andra världskriget, konflikten mellan Järngardet and och andra världskriget ökade risken för inbördeskrig.

Prins Carol hindrades 1927, då hans far Ferdinand dött, från att efterträda honom efter tidigare äktenskapsskandaler som hade lett till hans avsägelse av rätten till tronen. Efter tre år i exil, med sin bror Nicolae som regent och hans unge son Michael som kung, ändrade sig Carol och med stöd av det styrande nationella bondepartiet återvände han och förklarade sig själv kung.

Kung Carol II (1930–1940).

Iuliu Maniu, ledare för nationella bondepartiet, medverkade i Carols återkomst under förutsättning att han skulle överge sin älskarinna Magda Lupescu, och Lupescu själv hade gått med på överenskommelsen. Dock blev det klart på Carol första återförening med Elena att hon hade inget intresse av en försoning, och Carol försökte få tillbaka Lupescu på sin sida. Hennes impopularitet i Rumänien, bland annat då hon hade en judisk far, blev ett problem för Carol under resten av hans regeringstid, bland annat då hon sågs som hans närmaste rådgivare.

Den ekonomiska krisen 1929 drabbade Rumänien svårt under det tidiga 1930-talet och innebar social oro, hög arbetslöshet, och strejker. I flera fall slog den rumänska staten till våldsamt mot strejker och kravaller, framför allt gruvstrejken 1929 i Valea Jiului och strejken i Griviţas järnvägsverkstäder. Vid mitten av 1930-talet återhämtade sig Rumäniens ekonomi, och industrin växte, fastän omkring 80% av rumänerna fortfarande var sysselsatta inom jordbruket.

Medan 1930-talet gick, utvecklades Rumäniens redan svaga demokrati mot fascistisk diktatur. 1923 års konstitution gav kungen fria möjligheter att upplösa parlamentet och begära val när han ville, och på 10 år hade Rumänien 25 ministärer. i allt fler av dessa ministärer dominerades av antisemitiska, ultranationalistiska, och främst halvfascistiska partier. Det nationella liberal partiet blev alltmer nationellt än liberalt, men tappade alltmer dominans inom rumänsk politik. Det förmörkades av att partier som (relativt moderata) nationella bondepartiet och mer radikala Rumänska fronten, ersattes av nationella kristna försvarsförbundet och Järngardet. 1935 gick nationella kristna försvarsförbundet samman med Nationella agrara partiet och bildade nationella kristna partiet. Järngardet var ännu mer för att ta till sig nationalism, kommunistskräck och föraktade den påstådda utländska och jJudiska dominansen över ekonomin.

Järngardet hade utfört flera mord, och flera regeringar hade reagerade mer eller mindre. Den 10 december 1933 "upplöste" den liberala premiärministern Ion Duca Järngardet genom att arrestera tusentals; 19 dagar senare mördades han av Järngardets legionärer.

Under 1930-talet hade nationalistpartierna ett ömsesidigt misstroget förhållande med kung Carol II. I december 1937 utsåg kungen nationella kristna partiets ledare (och poeten) Octavian Goga som premiärminister. Samtidigt stötte Carol på Adolf Hitler, som uttryckte sin önskan att få se Rumäniens regering ledas av Järngardet. Men den 10 februari 1938 använde kung Carol II i samband med en offentlig förolämpning av Goga mot Lupescu, som ett skäl att sparka regeringen och införa en kortlivad kungliga diktatur, där kungen inte bara utsåg premiärminister utan alla ministrar.

Kung Michael under sin andra regeringstid (1940–1947).

Carol II införde den kungliga diktaturen och förhindrade därmed bildandet av en regering med medlemmar från Järngardet, vilket Adolf Hitler önskade. I april 1938 arresterades Järngardets ledare, och kastades i fängelse. Under natten mellan 29-30 november 1938, dödades Codreanu och flera andra legionärer då de påstods försökte rymma från fängelset. Det råder allmän enighet om att de inte försökte rymma, utan mördades som hämnd för en rad mord utförda av Järngardet.

Den kungliga diktaturen var kort. Den 7 mars 1939 bildades en ny regering, med Armand Călinescu som premiärminister; Den 21 september 1939, tre veckor efter andra världskriget, avrättades Călinescu i sin tur,av legionärer som hämnd för Codreanus död.

1939 skrev Tyskland och SovjetunionenMolotov-Ribbentrop-pakten, som bland annat godkände sovjetiska intressen i Bessarabien.


Tidslinje (1859 - 1939)[redigera | redigera wikitext]

1859 Alexander John Cuza förenar Moldavien och Valakiet under eget styre.
1862 Formell union mellan Moldavia och Valakiet, för att bilda furstendömet Rumänien.
1866 Cuza tvingas avgå och en utländsk dynasti bildadas. Carol I skriver på den första moderna konstitutionen.
1877 16 april. Avtal där ryska soldater tillåta passera genom rumänskt territorium.

24 april. Ryssland förklarar krig mot Osmanska riket, och deras soldaterna går in i Rumänien
9 maj. Rumäniens parlament förklarar självständighet, Rumänska självständighetskriget börjar
10 maj. Carol I ratificerar självständighetsdeklarationen

1878 Under freden i Berlin, erkänner Osmanska riket Rumäniens självständighet. Rumänien ger södra Bessarabien till Ryssland.
1881 Carol I förklaras som Rumäniens kung den 26 mars.
1894 Ledare för transsylvanska rumäner som skickat en promemoria till den österrikiske kejsaren och krävt nationella rättigheter för rämner döms för förräderi.
1907 Våldsamma bonderevolter drabbar Rumänien, tusentals människor dödas.
1914 Carol I dör, efterträds av sin brorson Ferdinand.
1916 (Augusti) Rumänien går med i första världskrigetEntentens sida.

(December) Rumänska skattkammaren skickas till Ryssland för förvaring, men ges inte tillbaka efter kriget.

1918 Stor-Rumänien skapas.
I Versaillesfreden går Rumänien med på att ge medborgarskap till tidigare medborgare i Ryssland och Österrike-Ungern som bor i de nya rumänska territorierna.
1919 En militär konflikt mellan Rumänien och Ungerns kommunister ledda av Béla Kun utkämpas. Den rumänska armén tar över Budapest den 4 augusti 1919. Staden styrs genom militär administration till 16 november 1919.
1920 Trianonfördraget godkänner Rumäniens nya gränser.
1921 Stor och radikal jordreform.
1923 1923 års konstitution antas, baserad på ett projekt av nationella liberala partiet.

Kristna nationella försvarsförbundet bildas.

1924 Medlem av Kristna nationella försvarsförbundet (senare Järngardets grundare) Corneliu Zelea Codreanu avrättar polischefen i Iaşi, men frikänns.
1926 Liberal vallag antas.

"Lilla ententen" med Tjeckoslovakien och Jugoslavien samt fransk-rumänskt avtal.

1927 Nationella bondepartiet tar över regeringsmakten från nationella liberala partiet.

Ärkeängeln Mikaels legion, senare Järngardet, bryter sig ur Kristna nationella försvarsförbundet.
Michael (Mihai) blir kung.

1929 Stora depressionen börjar.
1930 Carol II kröns till kung.
1931 Första förbudet mot Järngardet.
1933 (16 februari) Strejken vid Griviţas rälsbussverkstad slås med våld ner av polisen.

(10 december) Premiärminister Ion Duca "upplöser" Järngardet genom att arrestera tusentals; 19 dagar senare mördades han av Järngardets legionärer

1935 Kristna nationella försvarsförbundet och Nationella agrarpartiet går samman och bildas fascistiska Nationella kristna partiet.
1937 Nationella bondepartiet och Järngardet skapar en valpakt, senare även med Agrarförbundet. Rumäniens kommunistpartiet går inte med på pakten, men stödjer i praktiken nationalisterna-bönderna.

Nationella kristna partiet bildar regering, med hamnar snabbt i konflikt med Carol II om hans judiska älskarinna.

1938 10 februari. Kunglig diktatur förklaras. Ny konstitution antas den 27 februari.

(29-30 november) Järngardets ledare Codreanu och andra legionärer skjutna på order av kungen.

1939 7 mars. Armand Călinescu bildar regering.

23 augusti. Molotov-Ribbentrop-pakten godkänner sovjetiska "intressen" i Bessarabien.
1 september. Tyskland anfaller Polen. Andra världskriget börjar.
21 september. Călinescu avrättas av Järngardets legionärer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Text, freden i Trianon”. http://wwi.lib.byu.edu/index.php/Treaty_of_Trianon. Okänd parameter publisher
  2. ^ Bernard Anthony Cook (2001). Europe Since 1945: An Encyclopedia. Taylor&Francis. sid. 162. ISBN 0815340575. http://books.google.com/books?id=ox_gXq2jpdYC&pg=PA162&lpg=PA162&dq=treaty+of+st+germain+text+bukovina&source=web&ots=naxO-x01Oy&sig=JK8wTD6USXqEM_L_1yqw7C_f6wM#PPA162,M1. Läst 7 december 2007 
  3. ^ Malbone W. Graham (1944). ”The Legal Status of the Bukovina and Bessarabien” ([död länk]Scholar search). The American Journal of International Law (American Society of International Law) 38 (4). http://www.jstor.org/view/00029300/di981654/98p0431z/2?frame=noframe&userID=83d7a986@caltech.edu/01c0a80a6a00501cd629c&dpi=3&config=jstor. Läst 8 december 2007. 
  4. ^ (rumänska) STATUL NATIONAL UNITAR (ROMÂNIA MARE 1919 - 1940)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


< Nationella uppvaknandet | Rumäniens historia | Stor-Rumänien >