Mikael Ljungberg

	Mikael Ljungberg
	Brottning, herrar Nation: Sverige
Olympiska spel
Världsmästerskap
Guld	Stockholm 1993
Guld	Prag 1995
Europamästerskap
Guld	Sofia 1999
Silver	Minsk 1998
Guld	Besançon 1995
Europamästerskap för juniorer
Guld	1990

Mikael Ljungberg, född 13 juni 1970 i Göteborg, död 17 november 2004 i Mölndal, var en svensk brottare. Han anses som en av Sveriges främsta brottare genom tiderna, med ett OS-guld, två VM-guld, två EM-guld och åtskilliga andra medaljer i internationella såväl som nationella turneringar och mästerskap.^[1]

Ljungberg började sin karriär i Mölndals BK men gick senare över till ÖIS Brottning. Efter sin aktiva karriär skrev han boken Mjuka drömmar och hårda mål (2001),^[2] tog hand om de svenska juniorerna^{[förtydliga]} och utsågs till sportchef i Svenska Brottningsförbundet, en tjänst han aldrig hann tillträda.

Mikael Ljungberg tog 2004 sitt liv på Mölndals sjukhus där han vårdades för depression.^[3]

Meriter

Victoriastipendiat 2001.
Årets göteborgare 2000.
Guldmedaljör i 97-kilosklassen i Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Vann OS-guld i 97-kilosklassen efter att ha besegrat ukrainaren Davyd Saldadze med 2–1. Det var Sveriges första OS-guld i brottning på 48 år.^[4]
Europamästare 1999^[4] Tar revansch för finalförlusten 1998 och vinner EM-guldet.
Silvermedaljör i Europamästerskapet 1998
Bronsmedaljör i 100-kilosklassen i Olympiska sommarspelen 1996 i Atlanta.
Världsmästare i 100-kilosklassen 1995^[4]
Europamästare i 100-kilosklassen 1995^[4]
Initiativtagare till ”Landslaget mot våld”, en kampanj som fick stöd från regeringsnivå. 1994
Världsmästare i 100-kilosklassen i hemma-VM i Globen.1993^[4]
Fyra i 100-kilosklassen Olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona.
Junioreuropamästare 1990

Mikael Ljungbergs minnesfond

Efter Ljungbergs död grundades en minnesfond som varje år delar ut ett stipendium till någon inom idrottsvärlden. Detta stipendium skall användas till utbildning och utveckling i Mikael Ljungbergs anda. Hans bror Jonas Ljungberg är engagerad i fonden.

Stipendiater

2005 Stephan Lundh, ishockeytränare
2006 Anna Lindberg, simhopperska
2007 Mustafa Mohamed, friidrottare
2008 Lassi Karonen, roddare
2009 Helena Jonsson, skidskytt
2010 Anja Pärson, alpint
2011 Marcus Hellner, längdskidåkare
2012 André Myhrer, utförsåkare
2013 Sarah Sjöström, simmerska
2014 Kim Källström, fotboll
2015 Håkan Ericson, fotbollstränare

Stipendiater för aktiva brottare

Källhänvisningar

^ http://sok.se/idrottare/idrottare/m/mikael-ljungberg.html
^ Ljungberg, Mikael; Jörnvik Ulf (2001). Mjuka drömmar - hårda mål. Västerås: Sportförl. Libris 8381781. ISBN 91-88541-29-0
^ Patrik Thornéus, Katrin Krantz (18 november 2004). ”OS-hjälten Mikael Ljungberg död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article10503732.ab. Läst 18 september 2016.
^ [a b c d e] "Mikael Ljungberg". NE.se. Läst 17 september 2014.

Externa länkar

Företrädare:
Therese Alshammar

Victoriastipendiet
Mikael Ljungberg
2001

Efterträdare:
Magnus Wislander

[1] ttp://sok.se/idrottare/idrottare/m/mikael-ljungberg.html

[2] Ljungberg, Mikael; Jörnvik Ulf (2001). Mjuka drömmar - hårda mål. Västerås: Sportförl. Libris 8381781. ISBN 91-88541-29-0

[OS-hjälten_Mikael_Ljungberg_död-3] Patrik Thornéus, Katrin Krantz (18 november 2004). ”OS-hjälten Mikael Ljungberg död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article10503732.ab. Läst 18 september 2016.

[ne-4] [a b c d e] "Mikael Ljungberg". NE.se. Läst 17 september 2014.

[1]

[2]

[3]

[4]