Mikrolån

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mikrolån är monetära lån vilka är att betrakta som ringa till storleken. Ursprungligen har mikrolån använts för att stimulera småföretagsamhet i tredje världen, ofta av kvinnor, som exempelvis kan köpa en symaskin och starta en affärsverksamhet. Möjligheten för fattiga att ta vanliga banklån omöjliggörs av deras bristande återbetalningsförmåga eller brist på värdefull egendom att pantsätta.[1] Mikrolånet fick en vida stor exponering 2006 genom att Nobels fredspris delades lika mellan Muhammad Yunus och Grameen Bank i Bangladesh.

Nobelpristagaren Muhammad Yunus anses grundare av Grameen Bank. Grameen Bank startade med ett projekt i en liten stad som heter Jobra. Med sina egna pengar lånade Muhammad Yunus ut pengar med en låg ränta till fattiga i landet. Allteftersom tiden gick omvandlades den ideella verksamheten till vinstdrivande aktiviteter av andra banker. Kommersialiseringen av mikrokrediter började officiellt 1984. Moderna mikrokrediter anses ha sitt ursprung i Grameen Bank som grundades i Bangladesh år 1983. Många traditionella banker introducerade därefter mikrokrediter. Förenta nationerna förklarade år 2005 som det internationella året för mikrokrediter. Från år 2012 används mikrokrediter i stor utsträckning i utvecklingsländer och presenteras som ”ett viktigt och potentiellt verktyg för att bekämpa fattigdom”.[2]

Mikrolån har bland annat använts för att bekosta inköp av mobiltelefoner[källa behövs]. Skulden amorteras successivt när gäldenären (låntagaren) hyr ut sin telefon till andra.[källa behövs] Ahmed Sani Yeriman Bakura har gjort sig känd för att stimulera afrikanskt jordbruk genom att ge mikrolån vars avsikt är att bekosta kvarnar och dammar.

Organisationen Adra arbetar med mikrofinans i utvecklingsländer. Arbetet riktas främst mot kvinnor i Bangladesh, dock även i andra delar av världen. [3] I just Bangladesh har över 30 miljoner invånare tagit mikrolån sedan 1997 och sektorn beräknas idag utgöra 3 % av landets BNP.[1]

Nobelpristagaren Muhammad Yunus, grundaren av Grameen Bank, som allmänt anses vara den första moderna mikrokreditinstitutionen

Modern microcredit[redigera | redigera wikitext]

Ursprunget till mikrokrediter i dess nuvarande praktiska inkarnation kan kopplas till flera organisationer grundade i Bangladesh, särskilt Grameen Bank. Grameen Bank, som allmänt anses vara den första moderna mikrokreditinstitutionen, grundades 1983 av Muhammad Yunus.[4] Yunus började projektet i en liten stad som heter Jobra och använde sina egna pengar för att leverera små lån till låga räntor till de fattiga på landsbygden. Grameen Bank följdes av organisationer som BRAC 1972 och ASA 1978.[5][6] Mikrokredit nådde Latinamerika med etableringen i Bolivia 1986 av PRODEM, en bank som senare förvandlades till vinstdrivande BancoSol.[7][8] I Chile är BancoEstado Microempresas den primära mikrokreditinstitutionen.[9] Även om Grameen Bank ursprungligen bildades som en ideell organisation som var beroende av statliga subventioner, blev den senare en företagsenhet och döptes om till Grameen II 2002.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-24128096
  2. ^ ”Mikrolån historia, Nya affärsmodeller och Kritik.”. https://www.enklalan.se/mikrolan/. Läst 21 februari 2018. 
  3. ^ ”Mikrolån förändrar kvinnors liv”. Adra. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131029211946/http://www.adra.se/sida/143/mikrolan-forandrar-kvinnors-liv.aspx. Läst 30 september 2013. 
  4. ^ Bateman, Milford (2010). Why Doesn’t Microfinance Work?. Zed Books Ltd. ISBN 978-1-350-22397-4. http://dx.doi.org/10.5040/9781350223974. Läst 13 januari 2022 
  5. ^ Drake, Deborah (2002). The Commercialization of Microfinance. Kumarian. 
  6. ^ Nobel Prize.org:The Nobel Peace Prize 2006:Muhammad Yunus, Grameen Bank, retrieved on 13 February 2012
  7. ^ Hudon, Marek (2008). ”The economics of microfinance, by Beatriz Armendariz de Aghion and Jonathan Morduch (Cambridge, MA: The MIT Press, 2005, pp. 352)”. Journal of International Development 20 (2): sid. 245–246. doi:10.1002/jid.1408. ISSN 0954-1748. http://dx.doi.org/10.1002/jid.1408. Läst 13 januari 2022. 
  8. ^ ”Så fungerar konsumentkreditlagen”. foxycredit.com. https://foxycredit.com/se/konsumentkreditlagen. Läst 13 januari 2022. 
  9. ^ de la Torre, Augusto (2017-06-29). Microfinance: BancoEstado’s Experience in Chile. The World Bank. sid. 221–251. http://dx.doi.org/10.1596/978-0-8213-7080-3_ch8. Läst 13 januari 2022 
  10. ^ Nair, Tara (2003-03). ”Book Reviews : Deborah Drake and Elisabeth Rhyne (eds), The Commercialisation of Microfinance: Balancing Business and Development, Bloomfield, CT: Kumarian Press Inc., 2002, 320 pp”. The Journal of Entrepreneurship 12 (1): sid. 124–127. doi:10.1177/097135570301200108. ISSN 0971-3557. http://dx.doi.org/10.1177/097135570301200108. Läst 13 januari 2022.