Mimesis
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Mimesis är en estetisk term som betecknar det som visas, avbild, imitation, underförstått av verkligheten eller naturen. Mimesis anses inom klassisk estetik vara konstens väsen.
Mimesis är med Platons terminologi att framställa berättelsen ("diegesis") på ett mimetiskt sätt (dià miméseos). Enligt annan terminologi som inspirerats av Platon, motsvarar mimesis och diegesis showing och telling, alltså två olika framställningssätt. Ytterligare ett utgår från olika element i en berättelse, den berättade världen mot berättelsen.
Diskussionen om mimesis härleds till Platons Staten i hans fördömande av poeterna som inte sysslar med verkligheten. Strax efter Staten, följde Aristoteles upp diskussionen i Poetiken. Inom modern narratologi beskrivs ofta dessa termer med ontologisk terminologi, så till exempel av Jacques Derrida, där mimesis motsvaras av repetitionen som ett konstverk utgörs av.
Den fransk-belgiska feministen Luce Irigaray har använt begreppet om den form av könskamp som kvinnor gör när de erövrar manliga stereotyper eller attribut, exempelvis bärandet av byxor. Syftet är att underminera och förringa stereotypens makt, inte att förändra stereotypen. Strategin kan även benämnas strategisk essentialism.