Hoppa till innehållet

Mirko Bogović

Från Wikipedia
Mirko Bogović
Född2 februari 1816[1]
Varaždin, Kroatien
Död4 maj 1893[1][2] (77 år)
Zagreb
BegravdMirogojkyrkogården
Medborgare iKejsardömet Österrike och kungariket Ungern
SysselsättningPoet, politiker, författare[3]
Redigera Wikidata

Mirko Bogović, född 2 februari 1816 i Varaždin, död 4 maj 1893 i Zagreb, var en kroatisk författare.

Bogović skrev ett par häften lyriska dikter Ljubice (Violer, 1844) och Smilje i kovilje (Hedblomster och fjädergräs, 1847) samt den politiska diktsamlingen Domorodni glasi (Hemliga toner, 1848). Efter revolutionen 1848–49 lämnade han, som hittills varit järnvägstjänsteman, statstjänsten och ägnade sig uteslutande åt författarskap. Han skrev tragedin Stjepan, posljednji kralj bosanski (Stefan, den siste kungen av Bosnien, 1857), skådespelen Frankopan (1856) och Matia Gubec (1860) samt de historiska berättelserna Pripovesti (1860).

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Hrvatski biografski leksikon, 1983, Mirko Bogović.[källa från Wikidata]
  3. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]