Kakel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kakel (olika betydelser).
Kakelplattor.
Frostbeständigt kaklet i "Gröna gången" på Slussen i Stockholm.
Slaget vid Aljubarrota, konstverk i kakel av den portugisiske konstnären Jorge Colaço.

Kakel, lergodsplattor med glasyr på en sida, används som skyddande och ofta dekorativ väggbeklädnad.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kakel är att finna i simhallar, badrum och kök, samt i olika lokaler för livsmedel och deras tillverkning liksom i offentliga miljöer som kräver ett tåligt och lätt rengöringsbart ytskikt. En typ av kakel finns som utvändig dekorativ beklädnad på kakelugnar.

I vissa länder, särskilt Spanien, Portugal och Brasilien har man en tradition av att dekorera byggnader med kakel (azulejos).

Kakelbeklädnad tål normalt inte frost eftersom kakel suger åt sig fukt; klinker är mer frostsäker. Det finns även frostsäkert kakel som exempelvis redan 1935 kom till användning för olika väggbeklädnader på Slussen i Stockholm. Materialet har visat sig vara oömt och lättskött. Kakelplattorna på Slussen klarade såväl klotter som hård rengöring och blev aldrig utbytta.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Det klassiska materialet för kakel, fajans, har sitt ursprung i de väggplattor i glaserat tegel som tillverkades i Assyrien från omkring 1000 f. Kr. och senare i Babylonien, Egypten och Persien. Användningen av kakel spred sig via de islamska kulturerna till Europa under medeltiden. I Europa började man framställa kakel i Spanien på 1300-talet och en tid därefter även i Italien. Under 1500-talet nådde kakeltillverkningen till Holland, som under 1600-talet dominerade kakeltillverkningen med kakelplattor i så kallad delftfajans. De holländska kaklen kopierades även i andra länder, bland annat i Danmark.[1]

I Sverige ingick kakelplattor i Holländsk stil bland Rörstrands tidigaste produktion. Flera kakelugnsmakare tog dock ganska snart upp egen tillverkning.[2]

Kakel har även varit en populär fasadbeklädnad. Den Österrikiska jugendarkitekturen kännetecknas av användning av kakel som dekorativa punktaccenter eller i större sammanhängande ytor.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 954-55 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]