Musköt
En musköt är ett slätborrat, mynningsladdat handeldvapen som hanteras med båda händerna. Musköten användes i början av 1500-talet till mitten av 1800-talet.
Funktion
Vapnets avfyringsanordning var luntlås, hjullås, snapplås, flintlås eller slaglås. Kalibern var omkring tjugo millimeter. De första musköterna var för tunga för eldgivning på fri hand varför man använde en gaffelkäpp (ett gaffelformigt stöd) vilken stacks ned i marken och vars gaffel pipan vilade i (–1600-talets mitt).
Användning
Musköten var främst ett infanterivapen. Då det ingick i en fotsoldats beväpning, kallades denne musketerare eller musketör. Enligt Peter Englund i Den oövervinnerlige krävdes det omkring 120 handgrepp för att ladda och avfyra en musköt, varför utbildningstiden blev tämligen lång. Gustav II Adolf kom att revolutionera bruket av musköter i fält. I och med införandet av papperspatronen förenklades laddningsförfarandet och därmed ökade eldhastigheten avsevärt. Omkring år 1700 hade flintlåset blivit standard i praktiskt taget alla europeiska härar. Samtidigt hade bajonetten slagit igenom på allvar, vilket gjorde pikenarna alltmer överflödiga på slagfältet.
Standardisering
Efter att musköten hade genomgått stora förändringar under 1600-talet, med olika avfyrningsanordningar, kalibrar, former och storlekar, så standardiserades musköterna i Europa i början av 1700-talet. Vapnet genomgick därefter endast smärre förändringar under resten av århundradet, såsom av piplängd, låsets utformning och storlek.
Ett musköthåll, motsvarande 225 meter, är en gammal längdenhet i Sverige som antyder muskötens skottvidd.[1]
Referenser
- Handeldvapen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Noter
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Musköt.
