Hoppa till innehållet

Mörk elminia

Från Wikipedia
Mörk elminia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFeflugsnappare
Stenostiridae
SläkteElminia
ArtMörk elminia
E. nigromitrata
Vetenskapligt namn
§ Elminia nigromitrata
Auktor(Reichenow, 1874)
Utbredning

Mörk elminia[2] (Elminia nigromitrata) är en afrikansk fågel i familjen feflugsnappare inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Mörk elminia är en liten (11 cm), skiffergrå flugsnapparliknande fågel med helmörk, avsmalnad stjärt och svart hjässa. Mörk buk skiljer den från vitbukig elminia, som dessutom förekommer på högre nivåer. Honan är mattare i färgerna, medan ungfågeln är något brunare på vingarna. Fågeln är tystlåten bortsett från raspiga kontaktläten, men en varierad sång innehållande härmningar hörs ibland.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Mörk elminia delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Elminiorna fördes tidigare till familjen monarker, men DNA-studier[5][6] visar att de tillhör en liten grupp tättingar som troligen är avlägset släkt med bland annat mesar. Dessa har nyligen urskiljts till den egna familjen Stenostiridae.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Mörk elminia hittas i undervegetation i skogsområden, ofta nära vattendrag och i träskskog. Den påträffas ofta i par födosökande lågt i vegetationen, men är inte tillbakadragen. Födan består mestadels av små ryggradslösa djur som flugor, kackerlackor och gräshoppor.[4][7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till frekvent förekommande.[8]

Det vetenskapliga tillika svenska släktesnamnet kommer av St Georges d’Elmina, en hamn i Nederländska Guldkusten, idag Ghana.[9]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Elminia nigromitrata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
  5. ^ Johansson, Ulf S.; Fjeldsa, J; Bowie, RCK (2008). ”Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): A review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers”. Molecular Phylogenetics and Evolution 48 (3): sid. 858–876. doi:10.1016/j.ympev.2008.05.029. PMID 18619860. http://www.nrm.se/download/18.7d9d550411abf68c801800015111/Johansson+et+al+Passerida+2008.pdf.  Arkiverad 9 september 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Barker, F. Keith; Cibois, Alice; Schikler, Peter A.; Feinstein, Julie; Cracraft, Joel (2004). ”Phylogeny and diversification of the largest avian radiation”. Proceedings of the National Academy of Sciences 101 (30): sid. 11040–11045. doi:10.1073/pnas.0401892101. PMID 15263073. 
  7. ^ Clement, P. (2019). Dusky Crested-flycatcher (Elminia nigromitrata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59273 20 mars 2019).
  8. ^ Urban, E.K.; Fry, C.H.; Keith, S. 1997. The birds of Africa Vol. V. Academic Press, London.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]