Sydsudan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Republiken Sydsudan
Republic of South Sudan
جمهورية جنوب السودان
Flagga
Valspråk"Justice, Liberty, Prosperity"
(engelska för "Rättvisa, Frihet, Välstånd")
Nationalsång: South Sudan Oyee!
Huvudstad
(och största stad)
Juba
Officiellt språk engelska[1]
Statsskick republik
 -  president Salva Kiir
 -  vicepresident James Wani Igga
Självständighet från Sudan 
 -  Deklarerad 9 juli 2011[2] 
 -  Erkänd 9 juli 2011[3] 
Area
 -  Totalt 633 783 km² [4](45:e)
Demografi
 -  2008 års uppskattning 8 207 607 [4]
 -  Befolkningstäthet 13 inv./km² 
Valuta Sydsudanesiskt pund[5] (SSP)
Tidszon UTC+3
Landskod SS, SSD, 728
Toppdomän .ss
Landsnummer +211[6]
Sydsudan

Sydsudan (engelska: South Sudan), formellt Republiken Sydsudan (engelska: Republic of South Sudan), är en stat i Östafrika. Huvudstaden är Juba. Sydsudan gränsar i norr till Sudan, i söder till Uganda, Kenya och Demokratiska republiken Kongo, i öster till Etiopien och i väster till Centralafrikanska republiken. Större delen av Sydsudan är ett lågland som övergår i högre berg i sydost, och vid gränsen mot Uganda och Etiopien utgörs terrängen mest av savann, träskmarker eller regnskog. Nationen bildades 2011 genom utbrytning från Sudan. Området har varit skådeplats för väpnade konflikter under många årtionden, och sedan 2013 råder fullt inbördeskrig i den unga nationen. Som en konsekvens av det råder hungersnöd i delar av landet (februari 2017).[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sydsudans historia

I januari 2005 slöts fredsavtalet i Naivasha mellan den arabisk-islamistiska regeringen i Khartoum och Sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLA), som gav självstyre för Sydsudan och löftet om en folkomröstning om självständighet i januari 2011. Sydsudan har de facto sedan vapenvilan varit självständigt. Tidigare har det varit två inbördeskrig mellan Nord- och Sydsudan som startade på grund av oenigheter om makt, lokalt självstyre och om islamska sharia-lagar skulle införas i det övervägande icke-muslimska Sydsudan. Inför folkomröstning var det viktigt att fastställa gränsen mellan Nord- och Sydsudan. Båda parterna i det övergripande fredsavtalet förband sig att godta domstolens beslut som slutgiltigt och bindande gällande gränserna i det omtvistade Abyei-området. Permanenta skiljedomstolen i Haag kom med ett utslag den 23 juli 2009 och därmed var grunden lagd för omröstningen.[8] och den 9 till 15 januari 2011 hölls folkomröstning om självständighet för Sydsudan. Sverige stöttade genomförandet av folkomröstningen med 50 miljoner kronor bland annat i form av valobservatörer.[9] Efter att rösterna räknats i slutet av januari 2011 hade 98,83 procent av de röstande röstat för en delning av Sudan.[10]

Trots den olösta tvisten mellan nord och syd om bl.a. regionen Abyei fortsatte förberedelserna i Sydsudan för egen självständighet.[11]Afrikanska unionen (AU) meddelade den 31 maj 2011 att en överenskommelse hade skett om upprättande av en demilitariserad zon mellan Nord- och Syd-Sudan i början av juli 2011. Mellan Abyei och södra Kordofanprovinsen fördrevs av Khartoumregimen i norr över 100 000 personer.[12] Den 21 juni 2011 undertecknades en överenskommelse mellan nord och syd om att upprätta en demilitariserad zon mellan de två blivande grannänderna.

Den 9 juli 2011 utropade Sydsudan sig självständigt från Sudan som sedan avbröt fredssamtalen med Sydsudan den 11 april 2012.[13] Fredssamtalen skulle ha genomförts efter att Sydsudan anklagade Sudan den 27 mars för att ha flygbombat i delstaten Unity[14] och efterföljande strider i det omstridda Heglig-området.[15][16] Sudan och Sydsudan enades i september 2013 om att genomföra alla punkter i den fredsöverenskommelse de ingick 2012. Den nya överenskommelsen slöts bara några dagar innan Sudan skulle stoppa leveranserna av sydsudanesisk olja genom Sudan.

President Salva Kiir avskedade 2013 sin vicepresident Riek Machar efter en maktkamp inom det styrande partiet, Sudan People’s Liberation Movement, och anklagade honom för att ha försökt iscensätta en statskupp. Ett inbördeskrig bröt ut den 15 december 2013 med etniska förtecken då presidenten tillhör gruppen dinka och Machar är nuer.[17]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Dr John Garang de Mabior, grundare och fram till sin död ledare för Sudan People's Liberation Army (SPLA).
Salva Kiir, president i Sydsudan.

Vid fredsuppgörelsen 2005 bestämdes att Sydsudan skulle vara självstyrande. Ett parlament[18] upprättades därför 2005 där det från början bara fanns ett parti representerat, SPLM.[19] Parlamentets talman är James Wani Igga.[20] Numera finns det en person i parlamentet som representerar en utbrytargrupp ur SPLM, Sudan People's Liberation Movement for Democratic Change(SPLM-DC), Onyoti Nyikwech Adigo.[21] Han anklagade regeringen för att försvåra registreringen av nya politiska partier.[18] Sydsudans politiska opposition hotade tidigare att bojkotta ett konstitutionellt möte med den förutvarande autonoma regionen Sydsudans president som också var ordförande för SPLM. Detta med anledning av att oppositionen krävde att på mötet få diskutera en ändring av övergångsreglerna inför Sydsudans självständighet. Oppositionen ville efter självständighetsdeklarationen ha en övergångskonstitution som skulle gälla i 18 månader eller 2 år medan SPLM och därmed regeringen ville ha en fyra års lång övergångsperiod. Dessutom kräver oppositionen att få diskutera maktfördelning inom samhällets officiella institutioner på konstitutionsmötet. Regeringen ville ha decentralisering av makten medan oppositionen vill ha en federal maktfördelning. Oppositionsparlamentsledamoten Onyoti framförde till Gutong News den 28 april 2011 att oppositionen hade skrivit ett brev till den dåvrande autonoma regionen Sydsudans vicepresident dr. Riek Machar med kravet att diskutera en övergångskonstitution vid det kommande konstitutionsmötet.[22]

Regeringen består av både civila och militärer.[18] Andra sydsudanesiska politiska partier är United South Sudan Party(USSP)[23] och South Sudan Democratic Forum (SSDF)[24] Vid valet till president för den autonoma regionen Sydsudan 2010 valdes Salva Kiir med en överväldigande majoritet. Han var också en av Sudans två vicepresidenter under en period. Vid valet till president för Sudan 2009 avstod Kiir från att delta. Detta för att klart markera att han bara stödjer ett självständigt Sydsudan. Han är väldigt populär inom SPLM:s militära kretsar, säger Africa Confidential magazines redaktör Gill Lusk, enligt BBC. Både Kiir och Garang var med och grundade SPLA 1983. Liksom Garang tillhör Kiir den största etniska grupperingen i Sydsudan, dinkastammen men de två tillhör dock två olika släkter och klaner.[25]

2013 avskedade Salva Kiir Mayardit sin vicepresident Riek Machar och anklagade honom för att ha försökt iscensätta en statskupp. Salva Kiir Mayardit tilsatte James Wani Igga som nästa vicepresident.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Karte Südsudan Bundesstaaten.png
Huvudartikel: Sydsudans delstater

Sydsudan består av följande tio delstater (namn på arabiska inom parentes):

Omstritt:

  • Abyei är ett distrikt och område i Södra Kordofan som både Sydsudan och Sudan gör anspråk på.

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

Sydsudans massmedier står inför enorma logistiska, ekonomiska, sociala och politiska utmaningar. Nyhetsinsamlingen kan vara svårt och kommunikationsinfrastrukturen är dålig.

Radio[redigera | redigera wikitext]

Radio är det mest populära mediet. Privata stationer, en del med utländsk finansiering har dykt upp. Det finns ett nationellt statligt drivet nätverk, och varje av Sydsudans 10 stater har sin egen radiostation. Den katolska kyrkan och Internews, en amerikanskbaserad medieutvecklingsorganisation, är nyckelaktörer i radioscenen. BBC World Service sänder till Juba på 90 FM (arabiska) och 88,2 FM (engelska).

Tidningar[redigera | redigera wikitext]

Tidningar rankas tvåa i popularitet trots att det är dyrt för lokalbefolkningen att köpa tidningar. De flesta publicerar på engelska och skrivs ut i Uganda eller Kenya. Juba Monitor är oberoende dagligen publicerad tidning av Grand Africa. Tidningen är baserad i sydsudans huvudstad, Juba.

Teve[redigera | redigera wikitext]

Den statliga teven  SSBC (South Sudan Broadcasting Corporation) har liten konkurrens. Utvecklingen av teve hindras av en begränsad el- och telekominfrastruktur, samt fattigdom.

Mediefriheten[redigera | redigera wikitext]

Mediefriheten är bräcklig. Beväpnade grupper, svaga rättsliga institutioner och politi skt tryck underminerar den fria rapporteringen. Journalister riskerar att bli arresterade över rapporter som kritiserar regeringen och det styrande partiet. Det har rapporterats anfall av tidningar eller avbrott i distributionen av myndigheterna.[26]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Sydsudan är bildad från de 10 sydligaste staterna i Sudan. Det är ett land av expansivt gräsmark, träsk och tropisk regnskog som sträcker sig på båda sidor av den vita nilen. Dessutom är Sydsudan ett mångspråkigt och multietniskt land. Bland de största etniska grupperna finns Dinka, Nuer och Shilluk.[27]

Ekonomi och samfärdsel[redigera | redigera wikitext]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Den 23 mars 2009 meddelade The Los Angeles Times att Sydsudans regering för första gången hade godkänt införandet av inkomstskatt för sina medborgare, som är bland de fattigaste i Afrika.[28]

Den sociala och ekonomiska utvecklingen drabbades hårt pga inbördeskriget som inleddes i slutet av 2013. Olja och bistånd är grunden för den sydsudanesiska ekonomin, däremot lever folket oftast på odling och boskapsskötsel,nästan fyra-femtedelar av invånarna är beroende av jordbruk eller djurhållning för deras försörjning. Sydsudan är bland de fattigaste och minst utvecklade länderna i världen, detta innebär att det är svårt att utnyttja oljan på ett bra sätt[29].[30]

Sudans samlade oljetillgångar, som till 75-80 % finns i Sydsudan, utgör en stor inkomstkälla för både Sydsudan och Sudan. Sydsudan och Sudan kom 2005 överens om att dela inkomsterna för oljan 50/50. Sydsudan pumpar upp oljan och transporterar den vidare till norra Sudan med pipelines, där raffinaderier och hamnar för utskeppning av olja med oljefartyg finns. I samband med självständighetsdeklarationen den 9 juli 2011 löpte oljeavtalet mellan de två regeringarna ut. Sudans regeringsparti National Congress Partys (NCP:s) representant Ibrahim Gandor framförde den 7 juli 2011 att oljeinkomsterna år 2000 och 2001 utgjorde nära 46 % av Sudans inkomster. Han anser att den nuvarande oljeinkomstfördelningen på 50/50 är bra, fast Sudan-Khartoumregimen förlorar på det. "Det måste definitvt bli ett nytt avtal som kommer skilja sig från det nuvarande fördelningsavtalet. 85 % av oljan produceras i söder och tillhör söder (läs: Sydsudan)", sa SPLM-representanten Yassir Arman till SVT:s reporter Samir Abu Eid den 7 juli 2011.[31] En av de få fungerande industrierna, förutom oljeindustrin som finns i landet är ett sydafrikanskt ölbryggeri i huvudstaden Juba. Större delen av befolkningen lever på lokalt jordbruk och är fattiga.

Utrikeshandel[redigera | redigera wikitext]

Efter självständigheten har den sydsudanesiska handelsbalansen med utlandet gjort starka framträdande svängningar. Situationen varierar mellan dryga underskott till betydande överskott el. tvärtom. Det är beror på hur stor oljeexporten varit.[30]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Tillverkningssektorn har historiskt sett varit liten, utvecklingen hindras av sådana faktorer som det långvariga inbördeskriget samt de svåra bristerna på utbildad arbetskraft och råvaror. Med undertecknandet av CPA 2005, började GoSS att se mot utveckling och expansion inom denna sektor. Det finns viss produktion av öl, läsk, socker och andra livsmedelsprodukter. Den långa bristen på grundläggande infrastruktur på många nyckelområden ledde till stor tillväxt för byggbranschen, samtidigt som förberedelser gjordes för självständighet. Oljan som pumpas från de lukrativa oljefälten måste förädlas men det finns inga arbetande oljeraffinaderier i landet. [29]

Tjänster och faciliteter[redigera | redigera wikitext]

Den spirande tjänstesektorn består främst av statsanställda och småföretag, till stor del affärer och restauranger, som har öppnat i Sydsudan sedan undertecknandet av 2005 CPA. Sydsudan visar lovande potential för en lukrativ turistnäring , eftersom landet är känt för sin naturskönhet och den vilda mångfalden av djur och växter och är hem för många nationalparker samt viltreservat. Regeringen har uppmuntrat framväxten av en spirande hotell- och besöksnäringen, som är mycket behövlig för att stödja tillväxten av turism.[29]

Transporter[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

De flesta av landets vägar är helt oasfalterade. Detta gäller även de större vägar som förbinder huvudstaden Juba med övriga delar av landet samt grannländerna.

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Sydsudans järnvägsnät består av en 248 kilometer lång enkelspårslinje som förbinder staden Wau med Sudans järnvägsnät. Den byggdes mellan åren 1959 och 1962 och är smalspårig (1067 mm).[32] Järnvägen förstördes under inbördeskriget, men kunde renoveras med hjälp av pengar från en FN-fond.[33] Det finns framtida planer på att förlänga nätet till huvudstaden Juba samt grannländerna Kenya och Uganda samt ev även till Etiopiens huvudstad Addis Abbeba.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Landets största flygplats ligger i Juba och har förbindelser med bland annat Entebbe, Nairobi, Kairo, Addis Abeba och Khartoum. Juba flygbas är bas för flygbolaget Feeder Airlines.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sydsudans demografi

Den nuvarande befolkningen i Sydsudan är 13,079,372 (måndagen den 19 juni 2017), baserat på de senaste FN-beräkningarna. Befolkningen i landet motsvarar 0,17% av världens totala befolkning. Dessutom rangeras Sydsudan som nummer 75 i listan över länder efter befolkning (och besittning).

Befolkningstätheten i Sydsudan är 21 per km2 (55 personer per mi2).

Den totala markarean är 612 184 km2 (236 365 km)

18,9% av befolkningen är urbana (2 481 364 personer år 2017)

Medianåldern i Sydsudan är 18,7 år.[34]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: religion i Sydsudan

Sydsudan har ingen statsreligion. Författningen erkänner alla religioner och slår fast att stat och religion ska hållas åtskilda. De flesta av invånarna i landet är kristna eller omfattar traditionella religioner med inslag av andetro och förfädersdyrkan. Nästan två tredjedelar av invånarna i södra delen utövar inhemska traditionella religioner.

På 1980-talet när Sydsudan fortfarande var en del av Sudan gjorde centralregeringen i norr flera försök att införa islam i södern. Söderns motstånd mot islamiseringen var en drivkraft i inbördeskriget 1983–2005.[35]

Kristna, främst romersk-katolska, anglikanska och presbyterianska, står för cirka tre femtedelar av Sydsudans befolkning. Kristendomen är ett resultat av europeiska missionärinsatser som inleddes under andra hälften av 1800-talet. Resten av befolkningen är en blandning av muslimer och de som följer traditionella animistiska religioner, den senare överträffar den förre. Trots att animisterna delar några gemensamma delar av religiös tro, har varje etnisk grupp sin egen inhemska religion. Nästan alla södra Sudans traditionella afrikanska religioner delar uppfattningen om en hög ande eller gudomlighet, vanligtvis en skapande gud. Det finns två uppfattningar om universum: det jordiska och det himmelska, eller det synliga och det osynliga. Den himmelska världen ses som befolket av andliga varelser vars funktion är att tjäna som mellanhänder eller budbärare av gud; När det gäller de nilotiska folken identifieras dessa andar med sina förfäder.[29]

Kristendomen är den dominerande religionen i landet, Cirka tre femtedelar av befolkningen är kristna. Det koptiska ortodoxa kyrkan var den första kyrkan som etablerades i Sydsudan år 350, med tre tusen medlemmar enligt en ungefärlig beräkning. Ungefär halva befolkningen hör till den katolska kyrkan, som startade sin verksamhet år 1913. Dryg sjundedel av befolkningen tillhör den sudanesiska episkopala kyrka. Den första evangelikala kyrkan etablerades år 1899. I Sydsudan råder också små grupper av baptister, mormoner, presbyterianer, Jehovas vittnen anglikaner och pingstvänner. Det förekommer också oberoende afrikanska kyrkor, de flesta har evangelisk karaktär. Ca tredjedel av befolkningen tror på traditionella inhemska afrikanska religioner. Medan dryg sex procent av befolkningen betraktar sig som muslimer.   

Situationen mellan kristna och muslimer har blivit bättre och ledarna från de stora religiösa grupperna i landet är närvarande vid offentliga ceremonier vilket är ett tecken på ökad tolerans och respekt.

Religionsfriheten är garanterad enligt den sydsudanesiska konstitutionen, och har ökat sedan fredsuppgörelsen 2005. Enligt konstitutionen ska alla behandlas lika och alla religioner har rätten att undervisa om och i religion, fira sina religiösa högtidsdagar samt utbilda sitt eget prästerskap. Däremot är användningen av religion eller religiös tro i splittrande syfte förbjudet.[36]

Etnicitet[redigera | redigera wikitext]

Folket i Sydsudan är främst afrikaner som för det mesta är kristna eller följer traditionella afrikanska religioner. Den största etniska gruppen är Dinka, som utgör cirka två femtedelar av befolkningen, följt av Nuer, som utgör ungefär en femtedel. Andra grupper inkluderar Zande, Bari, Shilluk och Anywa (Anwak). Det finns även en liten arabisk befolkning i Sydsudan.[37]

I Sydsudan lever många olika nilotiska folkslag. I den yttersta södern, mot gränsen till Uganda lever bl.a. acholierna och lotuhuerna. Nuer och dinka är två etniciteter som har dominerat politiskt i Sydsudan efter 2005 års de facto-självständighet från den tidigare regimen i Sudans huvudstad Khartoum. De två folkslagen är de största folkgrupperna i Sudan.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Det officiella språket är engelska och runt huvudstaden Juba används ofta även en lokal variant av arabiska som lingua franca (kreolsk arabiska). Sydsudan bebos dock av fler än 200 olika folkgrupper, vilket innebär att det även talas många olika lokala afrikanska språk. De olika språken är ofta relativt små och talas i många fall enbart av några tusentals personer. Det största av de inhemska språken är dinka med 2-3 miljoner talare. Dinka är ett västnilotiskt språk som är nära besläktat med Sydsudans näst största språk nueriska och något mindre besläktat med shilluk. De största östnilotiska språken är bari och otuho, några andra större språk i landet är zande, ubangi och jur modo.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Sydsudans fotbollslandslag spelade sin första match mot Tusker FC, ett klubblag från Kenya. Matchen spelades i Juba, och slutade 1-3. Khamis Leyano gjorde det historiska första målet för Sydsudan.[38] Sydsudans fotbollsförbund blev medlem i Fifa den 25 maj 2012.[39]

Sydsudans basketlandslag spelade sin första match mot Uganda den 10 juli 2011. Sydsudans basketförbund kommer att ansöka om medlemskap i FIBA. Laget har flera stora stjärnor, exempelvis Luol Deng (som spelar för Chicago Bulls i NBA), Ater Majok (som är draftad av Los Angeles Lakers i NBA 2011) och Deng Gai (som spelat i NBA för Philadelphia 76ers).

Azandisk musikkultur[redigera | redigera wikitext]

I den Azandiska kulturen spelar sång, instrumentalmusik och dans en viktig roll. Det vanligaste traditionella musikinstrumentet är ett litet, bågformat, harpa-liknande instrument. Det är ofta dekorerat med ett litet ristat människohuvud i ena änden. Folket brukar också göra en rad andra instrument, de flesta instrument har människo- eller djur former. Ett av de azandiska instrumenten är ett mandolin-liknande stränginstrument med en mänsklig gestalt. Ett annat instrument är Sanza, det är gjort av trä el. ihåliga kalebasser. Sanza liknar en xylofon men har en form av dansande kvinna, med armar och ben som sticker ut från instrumentet.[40]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Traditionell musik[redigera | redigera wikitext]

Under det sudanesiska inbördeskriget flydde många sydsudaneser till Sudans grannländer som Uganda, Etiopien och Kenya. Den arabiska kulturen fick stor inflytande över de sydsudaneserna, precis som sudaneser i norra delen av Sudan. Däremot har sydsudaneserna arbetat hårt för att bevara sin musiktradiotion så att patriotismen ska föras vidare till de kommande generationerna.

Dinka folket är den största etniska gruppen i landet, folket är känt för sin poesi som framförs med musikaliskt ackompanjemang. Medan Azande-folket har en lång tradition av historieberättandet som framförs på ett musikaliskt sätt.

Populärmusik[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet var Rejaf Jazz och Skylarks de största banden i landet. Nuförtidnen är popmusiken oerhört viktig i landet därför att den används för att fira självständigheten. [41]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Transitional Constitution of the Republic of South Sudan” (på engelska) (Portable Document Format). Sudan Tribune. 20 juli 2011. http://www.sudantribune.com/IMG/pdf/The_Draft_Transitional_Constitution_of_the_ROSS2-2.pdf. Läst 10 juli 2011. 
  2. ^ TT (9 juli 2011). ”Jubel i världens yngsta stat”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/jubel-i-varldens-yngsta-stat_6307196.svd. Läst 11 juli 2011. 
  3. ^ TT (8 juli 2011). ”Nordsudan erkänner Sydsudan”. Rapport. Sveriges Television. http://svt.se/2.106391/1.2476499/nordsudan_erkanner_sydsudan&queryArt1451716=Sydsudan&sortOrder1451716=0&doneSearch=true&sd=105671&from=siteSearch&pageArt1451716=0. Läst 11 juli 2011. 
  4. ^ [a b] ”Statistical Yearbook 2010” (på engelska) (Portable Document Format). Southern Sudan Centre for Census, Statistics and Evaluation. 20 juli 2010. http://ssccse.org/storage/stats-year-books/Statistical%20Year%20Book%20For%20Southern%20Sudan%202010%20Final.pdf. Läst 10 juli 2011. [död länk] Exklusive länet Abyei.
  5. ^ Ny valuta, Aljazeera 2011-07-11
  6. ^ International Telecommunication Union (14 July 2011). ”New country, new number: Country code 211 officially assigned to South Sudan”. Pressmeddelande. Läst 20 juli 2011.
  7. ^ ”World Food Programme: Famine Hits Parts Of South Sudan”. World Food Programme: Famine Hits Parts Of South Sudan. https://www.wfp.org/news/news-release/famine-hits-parts-south-sudan. Läst 21 februari 2017. 
  8. ^ ”Uttalande från Europeiska unionen med anledning av fastställandet av gränserna i Abyei-området 2009”. Sveriges ambassad i Khartoum. 23 juli 2009. http://www.swedenabroad.com/News____82066.aspx?slaveid=94501. Läst 10 juli 2011. 
  9. ^ ”Sida ger 50 miljoner till folkomröstningen i Sudan”. Sveriges ambassad i Khartoum. 20 oktober 2010. http://www.swedenabroad.com/News____82066.aspx?slaveid=114091. Läst 10 juli 2011. 
  10. ^ TT-AFP (30 januari 2011). ”99 procent för delning av Sudan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/99-procent-for-delning-av-sudan_5903189.svd. Läst 30 januari 2011. 
  11. ^ TT (2 juni 2011). ”Våld stoppar inte södra Sudan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vald-stoppar-inte-sodra-sudan_6215531.svd. Läst 10 juli 2011. 
  12. ^ TT-Reuters (31 maj 2011). ”Demilitariserad zon i Sudan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/demilitariserad-zon-i-sudan_6210125.svd. Läst 10 juli 2011. 
  13. ^ TT-AFP (11 april 2012). ”Sudan avbryter fredssamtal”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sudan-avbryter-fredssamtal_6989509.svd. Läst 15 april 2012. 
  14. ^ TT-Reuters (27 mars 2012). ”Oroligt mellan Sudan och Sydsudan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/oroligt-mellan-sudan-och-sydsudan_6954511.svd. Läst 15 april 2012. 
  15. ^ TT-AFP (12 april 2012). ”EU-oro över Sudan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eu-oro-over-sudan_6994569.svd. Läst 15 april 2012. 
  16. ^ ”Students Support SPLA Stay at Heglig”. Gurtong. 15 april 2012. http://www.gurtong.net/ECM/Editorial/tabid/124/ID/6808/Default.aspx. Läst 15 april 2012. 
  17. ^ Amnesty press 16 december 2014
  18. ^ [a b c] Nilsson, Bengt (21 juni 2011). ”Världens nyaste land”. SVT Dokumentär. SVT Play. http://svtplay.se/v/2461097/dokumentar__varldens_nyaste_land?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1596757,1,f,/pl,v,,2461097/sb,p115254,1,f,-1. Läst 10 juli 2011. 
  19. ^ ”Official SPLM Website”. http://www.splmtoday.com/. Läst 16 april 2012. 
  20. ^ Wheeler, Skye (14 maj 2007). ”Assembly Needs Money and Better Attendance - Speaker” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/ECM/Editorial/tabid/124/ctl/ArticleView/mid/519/articleId/1056/categoryId/1/Assembly-Needs-Money-and-Better-Attendance--Speaker.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  21. ^ ”Sudan People's Liberation Movement for Democratic Change (SPLM-DC)” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/Governance/PoliticalParties/SPLMDC/tabid/357/Default.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  22. ^ Wudu, Waakhe Simon (27 april 2011). ”Opposition Threatens To Boycott Kiir’s Constitution Meeting” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/ECM/Editorial/tabid/124/ctl/ArticleView/mid/519/articleId/5149/Opposition-Threatens-To-Boycott-Kiirs-Constitution-Meeting.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  23. ^ Tamania, M.. ”United South Sudan Party” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/Governance/PoliticalParties/UnitedSouthSudanParty/tabid/419/Default.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  24. ^ ”South Sudan Democratic Forum” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/Governance/PoliticalParties/SouthSudanDemocraticForum/tabid/413/Default.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  25. ^ ”Profile: Southern Sudan leader Salva Kiir” (på engelska). BBC News. 5 januari 2011. http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12107760. Läst 10 juli 2011. 
  26. ^ South Sudan profile - Media” (på en-GB). BBC News. 13 juli 2016. http://www.bbc.com/news/world-africa-14019206. Läst 8 juni 2017. 
  27. ^ South Sudan profile - overview” (på en-GB). BBC News. 27 april 2016. http://www.bbc.com/news/world-africa-14019208. Läst 17 juni 2017. 
  28. ^ Sanders, Edmund (23 mars 2009). ”Oil's decline threatens Sudan government” (på engelska). The Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/2009/mar/23/world/fg-sudan-economy23. Läst 10 juli 2011. 
  29. ^ [a b c d] South Sudan | Facts, Map, People, & History” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/South-Sudan. Läst 18 juni 2017. 
  30. ^ [a b] ”Fakta om Sydsudan” (på sv). SO-rummet. http://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/varldens-lander-samhallskunskap/afrika-samhallskunskap/fakta-om-sydsudan. Läst 7 juni 2017. 
  31. ^ ”Sydsudan går mot självständighet”. Rapport. SVT Play. 8 juli 2011. http://svtplay.se/v/2476584/sydsudan_gar_mot_sjalvstandighet. Läst 10 juli 2011. 
  32. ^ ”Sudan Railways Corporation – Facts and Figures Year 2007” (PDF). Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101070807/http://www.sudanrailways.gov.sd/ar/pdf/facts_2007_en.pdf. Läst 16 april 2012. 
  33. ^ ”United Nations Mission in Sudan – UNMIS – Media Monitoring Report – 27 January 08”. UNMIS. 27 januari 2008. Arkiverad från originalet den 16 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120316140448/http://unmis.unmissions.org/Portals/UNMIS/2008Docs/mmr-jan27.pdf. Läst 16 april 2012. 
  34. ^ ”South Sudan Population (2017) - Worldometers” (på en). www.worldometers.info. http://www.worldometers.info/world-population/south-sudan-population/. Läst 19 juni 2017. 
  35. ^ Utrikespolitiska institutet, landguiden
  36. ^ ”Sydsudan - Uppslagsverk - NE” (på sv). www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sydsudan. Läst 6 juni 2017. 
  37. ^ South Sudan | Facts, Map, People, & History” (på en). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/South-Sudan#toc300733. Läst 18 juni 2017. 
  38. ^ TT (11 juli 2011). ”Förlust men glädje för Sydsudan” (på Svenska). DN. http://www.dn.se/sport/fotboll/forlust--men-gladje-for-sydsudan. Läst 12 juli 2011. 
  39. ^ TT-AFP (25 maj 2012). ”Sydsudan – Fifas 209:e medlem”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/fotboll/sydsudan--fifas-209e-medlem. Läst 26 maj 2012. 
  40. ^ ”Azande - Introduction, Location, Language, Folklore, Religion, Major holidays, Rites of passage”. www.everyculture.com. http://www.everyculture.com/wc/Brazil-to-Congo-Republic-of/Azande.html. Läst 9 juni 2017. 
  41. ^ ”Sydsudan: musik i en ny nation” (på en-US). varldsmusik.se. http://varldsmusik.se/sydsudan-musik/. Läst 9 juni 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Regering[redigera | redigera wikitext]

Politiska partier[redigera | redigera wikitext]