Näcken och Ägirs döttrar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Näcken och Ägirs döttrar
Näcken och Ägirs döttrar (Nils Blommér).jpg
Konstnär Nils Blommér
Basfakta
Tillkomstår 1850
Typ Oljemålning på duk
Mått (h×b) 114 × 147 cm
Plats Nationalmuseum i Stockholm

Näcken och Ägirs döttrar är en oljemålning från 1850 av den svenske konstnären Nils Blommér. Den föreställer Näcken, spelande på en harpa, tillsammans med havsguden Ägirs döttrar i ett mörkt och månbelyst vatten. I bakgrunden syns Stegeborgs slottsruin.

Målningens sätt att blanda motiv från folktron och den nordiska mytologin var typiskt för sammanslutningen Konstnärsgillet, där Blommér ingick, liksom det dessförinnan hade varit för Götiska förbundet.[1] Förlaga till bildmotivet är Arvid August Afzelius' dikt Näcken från 1812, även känd som Näckens polska och Djupt i havet på demantehällen.[2] Målningen köptes av kung Karl XV och testamenterades 1872 till Nationalmuseum.[3]

Näcken och Ägirs döttrar ingår i en svit över de nordiska årstiderna, där den gestaltar höstkvällen. Blommér bestämde sig för att utföra sviten i september 1849; han hade då redan färdigställt Sommarkvällen (även känd som Älvdrömmen) och Ängsälvor, där den senare gestaltar vårmorgonen. Sviten avslutades med den planerade Asgårdsreia (vinternatten), till vilken Blommér endast utförde ett utkast.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Palmsköld, Hugo (2005). ”Ett uppsökande av det gamla. Fornnordiska motiv i svensk 1800-talskonst”. Hedendomen i historiens spegel. Bilder av det förkristna Norden. Lund: Nordic academic press. ISBN 978-91-87675-24-9. https://books.google.se/books?id=H5ewBgAAQBAJ&pg=PT96 
  2. ^ Handlingar: Femte- följden. Humanistiska skrifter. Göteborg: Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. 1945. sid. 13 
  3. ^ ”Näcken och Ägirs döttrar”. Nationalmuseum. http://emp-web-22.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=collection&objectId=18200&viewType=detailView. Läst 9 mars 2016. 
  4. ^ Robbert, Louise (1990). Folk, musik, dans i nordisk konst. Stockholm: Liljevalchs. sid. 88