Hoppa till innehållet

NGC 1097

Från Wikipedia
NGC 1097
Bild av NGC 1097 tagen med Very Large Telescope
Observationsdata
StjärnbildUgnen
Rektascension02t 46m 19,0s[1]
Deklination-30° 16′ 30″[1]
Rödförskjutning1 271 ± 3[1] km/s
Avstånd45 miljoner (17,2 ± 1,8 Mparsec)[2] ljusår
TypSA(s)cb[1]
Skenbar storlek9,3 x 6,3[1] bågminuter
Skenbar magnitud+10,2[1]
Upptäckt
Upptäcktsår9 oktober 1790
UpptäckareWilliam Herschel
Andra beteckningar
ESO 416- G 20, PGC 10488,[1] Arp 77[1] Caldwell 67[3], MCG -05-07-024, IRAS 02441-3029, 2MASX J02461905-3016296, SGC 024411-3028.9, GC 610, H 5.48, h 2495, AM 0244-302, HIPASS J0246-30[1]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

NGC 1097 eller Caldwell 67 är en stavgalax upptäckt 1790 av William Herschel och kan observeras med ett litet teleskop. Den ligger ungefär 4 grader norr om NGC 1049 i stjärnbilden Ugnen på ett avstånd av ca 45 miljoner ljusår från solsystemet och har skenbar magnitud 10,2 och ett mycket ljust centrum.  Den är en kraftigt växelverkande galax med tydliga tidvattenfragment och distorsioner orsakade av växelverkan med den följeslagna galaxen NGC 1097A.[4]

Allmän information

[redigera | redigera wikitext]

NGC 1097 är också en Seyfertgalax. Djupfotografier visade fyra smala optiska jetstrålar som verkar utgå från kärnan. Dessa har tolkats som manifestationer av den (för närvarande svaga) aktiva kärnan. Efterföljande analys av den ljusaste jetens radio-till-röntgenspektrala energifördelning kunde utesluta synkrotron- och termisk fri-fri emission. De optiska jetstrålarna består i själva verket av stjärnor. Misslyckandet med att detektera atomär vätgas i jetstrålarna (under antagandet att de var ett exempel på tidvattensvansar) med hjälp av djup 21 cm HI-avbildning med Very Large Array-radioteleskopet och numeriska simuleringar ledde till den nuvarande tolkningen att jetstrålarna faktiskt är de krossade resterna av en kannibaliserad dvärggalax.

NGC 1097 har ett supermassivt svart hål i centrum, vilket har en massa av 140 miljoner solmassor.[5][6] Runt det centrala svarta hålet finns en glödande ring av stjärnbildande områden med ett nätverk av gas och stoft som spiralerar från ringen till det svarta hålet. Ett inflöde av material mot galaxens centrala stav gör att nya stjärnor skapas i ringen. Ringen är ungefär 5 000 ljusår i diameter, och galaxens spiralarmar sträcker sig tiotusentals ljusår bortom ringen.[5]

NGC 1097 har två satellitgalaxer, NGC 1097A och NGC 1097B. Den elliptiska dvärggalaxen NGC 1097A är den större av de två. Det är en säregen elliptisk galax som kretsar 42 000 ljusår från NGC 1097:s centrum. Dvärggalaxen NGC 1097B (5 miljoner solmassor), den yttersta, upptäcktes genom dess höga emission och verkar vara en typisk oregelbunden dvärggalax. Inte mycket är känt om den.

Supernovor

[redigera | redigera wikitext]

Fyra supernovor har observerats i NGC 1097:

  • SN 1992bd (typ II, magnitud 15) upptäcktes av Chris Smith och Lisa Wells den 12 oktober 1992.[7][8]
  • SN 1999eu (typ II-pec, magnitud 17,3) upptäcktes av Masakatsu Aoki den 5 november 1999.[9][10]
  • SN 2003B (typ II, magnitud 15) upptäcktes av Robert Evans den 5 januari 2003.[11][12][13]
  • SN 2023rve (typ II, magnitud 14) upptäcktes av Mohammad Odeh den 8 augusti 2023.[14][15]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 1097, 12 juni 2025.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 1097. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. Läst 25 november 2006. 
  2. ^ ”Feeding the Monster: New VLT Images Reveal the Surroundings of a Super-massive Black Hole”. Europeiska sydobservatoriet. Arkiverad från originalet den 4 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080304135504/http://www.eso.org/public/outreach/press-rel/pr-2005/phot-33-05.html. Läst 15 mars 2008. 
  3. ^ O'Meara, Stephen James (2002). The Caldwell Objects. Cambridge University Press. ISBN 0-521-82796-5 
  4. ^ Buta, Ronald J; Corwin, Harold G; Odewahn, Stephen C (2007). The de Vaucouleurs Atlas of Galaxies. Cambridge University Press. sid. 193. ISBN 978-0-521-82048-6. https://books.google.com/books?id=g-P7dCbB5MEC&pg=PA193 
  5. ^ [a b] ”Astronomers Measure Mass of Supermassive Black Hole in NGC 1097 | Astronomy | Sci-News.com”. www.sci-news.com. http://www.sci-news.com/astronomy/science-supermassive-black-hole-ngc1097-02928.html. Läst 20 juni 2015. 
  6. ^ Onishi, K.; Iguchi, S.; Sheth, K.; Kohno, K. (10 juni 2015). ”A Measurement of the Black Hole Mass in NGC 1097 Using ALMA”. The Astrophysical Journal 806 (1): sid. 39. doi:10.1088/0004-637X/806/1/39. ISSN 0004-637X. https://arxiv.org/abs/1506.05917. 
  7. ^ Smith, R. C.; Wells, L.; Della Valle, M.; Bouchet, P. (1992). ”Supernova 1992bd in NGC 1097”. International Astronomical Union Circular (5638): sid. 1. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/05600/05638.html#Item1. 
  8. ^ ”SN 1992bd”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/1992bd. Läst 22 december 2024. 
  9. ^ Nakano, S.; Aoki, M. (1999). ”Supernova 1999eu in NGC 1097”. International Astronomical Union Circular (7304): sid. 2. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/07300/07304.html#Item2. 
  10. ^ ”SN 1999eu”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/1999eu. Läst 22 december 2024. 
  11. ^ Evans, R.; Quirk, S. (2003). ”Supernova 2003B near NGC 1097”. International Astronomical Union Circular (8042): sid. 1. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08000/08042.html#Item1. 
  12. ^ Harrington, Philip S. (2010). Cosmic Challenge: The Ultimate Observing List for Amateurs. Cambridge, United Kingdom: Cambridge University Press. sid. 351. ISBN 978-1-139-49368-0. https://books.google.com/books?id=8mQmvT4wpWQC&pg=PA351 
  13. ^ ”SN 2003B”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2003B. Läst 22 december 2024. 
  14. ^ ”SN * 2023rve”. IAU Supernova Working Group. 8 september 2023. https://www.wis-tns.org/object/2023rve. Läst 10 september 2023. 
  15. ^ ”SN 2023rve”. IAU Supernova Working Group. 8 september 2023. https://www.wis-tns.org/object/2023rve. Läst 10 september 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 1095  •  NGC 1096  •  NGC 1097  •  NGC 1098  •  NGC 1099   
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=NGC_1097&oldid=57670009”