Skenbar magnitud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Skenbar magnitud, eller apparent magnitud, är en logaritmisk måttenhet för ljusstyrkan av en himlakropp som den uppfattas från jorden. Ju lägre värdet är desto ljusstarkare är objektet. Den svagaste stjärna som kan ses med blotta ögat vid god sikt har ungefär magnitud mellan +6 och +7. Vårt ljusstarkaste objekt solen har en skenbar magnitud på -26,7 medan den absoluta magnituden bara är +4,83.

Skenbar magnitud infördes som mätbart begrepp år 1856, och då definierades Polstjärnan som referens och sattes till +2. Man satte en faktor på 5100 (cirka 2,512) i ljusstyrka mellan varje steg. Sedan upptäckte man att Polstjärnan är svagt variabel och då valde man att ha Vega som referens som sattes till exakt noll. Senare har en direkt mätning av ljusstyrkan ersatt Vega som referens.

Exempel på skenbara magnituder[redigera | redigera wikitext]

Andromedagalaxen sedd genom en kikare. Galaxen går också att se med blotta ögat från platser långt borta från stadsbelysning.
Skenbar
magnitud
Exempel
-26,7 Solen (cirka 400 000 gånger starkare än fullmånen)
-12,7 Fullmånen
-4,4 Venus (som starkast)
-2,94 Jupiter (som starkast)
-1,47 Sirius, natthimlens ljusaste stjärna
+0,03 Vega, femte ljusaste stjärnan
+2,02 Polstjärnan
+3 till +4 De svagaste synliga stjärnorna i stadsmiljö med blotta ögat
+3,44 Andromedagalaxen
+6 till +7 Gränsen för blotta ögat
+9 Kikare 10x50
+14 Pluto
+15 Typiskt amatörteleskop
+30 Gränsen för rymdteleskopet Hubble

Se även[redigera | redigera wikitext]