Hoppa till innehållet

NGC 891

Från Wikipedia

¨

NGC 891
NGC 891
Observationsdata
StjärnbildAndromeda
Rektascension02t 22m 33,4s[1]
Deklination+42° 20′ 57″[1]
Rödförskjutning528 ± 4[1] km/s
Avstånd27,3 ± 1,8 miljoner (8,4 ± 0,5 Mparsec)[2] ljusår
TypSA(s)b?[1]
Skenbar storlek13,5 x 2,8[1] bågminuter
Skenbar magnitud+10,8[1]
NoterbartIngår i NGC 1023-gruppen
Fysiska egenskaper
Radieca 65 000 (20 Kparsec)[1] (uppskattad)
Upptäckt
Upptäcktsår6 oktober, 1784
UpptäckareWilliam Herschel[3]
Andra beteckningar
UGC 1831, PGC 9031, MCG +07-05-046, ZWG 538.052, IRAS 02193+4207, IRAS 02195+4209, [M98c] 021924.3+420710, Caldwell 23, GC 527, H 5.19, h 218[1]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

NGC 891 (även känd som Caldwell 23, Silvergalaxenoch Yttre gränsgalaxen) är en kantbaserad spiralgalax utan stavar, cirka 30 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Andromeda. Den upptäcktes av William Herschel den 6 oktober1784.[3] NGC 891 ingår i NGC 1023-gruppen i Virgosuperhopen. Den har en H II-kärna.[4]

Objektet syns i små till medelstora teleskop som en svag, avlång ljusfläck med en stoftstrimla synlig i större apertur.

År 1999 avbildade Hubbleteleskopet NGC 891 i infrarött.

När Large Binocular Telescope var färdigbyggt 2005 valdes NGC 891 ut för teleskopets första bild, på grund av galaxens attraktionskraft och vetenskapliga intresse.[5][6] År 2012 användes den återigen som första bild av Discovery Channel Telescope med Large Monolithic Imager.[7]

Supernovan SN 1986J upptäcktes den 21 augusti 1986 med en skenbar magnitud på 14.[8]

Egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

NGC 891 ser ut som Vintergatan skulle se ut när den betraktas från sidan (vissa astronomer har till och med noterat hur lik vår galax ser ut som NGC 891 sett från södra halvklotet[9]) och faktum är att båda galaxerna anses vara mycket lika vad gäller luminositet och storlek.[10] Studier av dynamiken hos dess molekylära väte har också bevisat den sannolika förerkomsten av en central stav.[11] Trots detta visar nyligen (2002) tagna högupplösta bilder av dess stoftskivas ovanliga filamentmönster. Dessa mönster sträcker sig in i galaxens halo, bort från dess galaktiska skiva. Forskare antar att supernovaexplosioner orsakade att detta interstellära stoft kastades ut ur den galaktiska skivan mot halon.[12]

Det kan också vara möjligt att ljustrycket från omgivande stjärnor orsakar detta fenomen.[13]

Närbild i infrarött av NGC 891 tagen med Hubbleteleskopet (HST).  Bild: HST/NASA/ESA

Galaxen ingår i en liten grupp galaxer, ibland kallad NGC 1023-gruppen. Andra galaxer i denna grupp är NGC 925, 949, 959, 100 , 1023 och 1058, samt UGC 1807, 1865 (DDO 19), 2014 (DDO 22), 2023 (DDO 25), 2034 (DDO 24) och 2259.[14] Dess utkanter omfattar flera koherenta och vidsträckta delstrukturer med låg ytljusstyrka, likt jättelika strömmar som slingrar sig runt modergalaxen upp till avstånd på cirka 50 kparsec. Utbuktningen och skivan är omgivna av en platt och tjock kokongliknande stjärnstruktur. Dessa har vertikala och radiella avstånd på upp till 15 kparsec respektive 40 kparsec[15] och tolkas som resterna av en satellitgalax som blivit störd och håller på att absorberas av NGC 891.[16]

NGC 891 (norra delen) närbild av HST, 3,24 bågminut-vy. Bild: NASA/STScI/WikiSky

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 891, 23 april 2025.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 891. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=NGC+891&img_stamp=yes&extend=no. Läst 18 november 2006.
  2. ↑ Tonry, J. L.; Dressler, A.; Blakeslee, J. P.; Ajhar, E. A.; Fletcher, A. B.; Luppino, G. A.; Metzger, M. R.; Moore, C. B. (2001). ”The SBF Survey of Galaxy Distances. IV. SBF Magnitudes, Colors, and Distances”. Astrophysical Journal 546 (2): sid. 681–693. doi:10.1086/318301. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0011223.
  3. 1 2 Seligman, Courtney. ”NGC 891”. Celestial Atlas. http://cseligman.com/text/atlas/ngc8a.htm#891. Läst 8 november 2018.
  4. ↑ Ho, Luis C.; Filippenko, Alexei V.; Sargent, Wallace L. W. (Oktober 1997). ”A Search for "Dwarf" Seyfert Nuclei. III. Spectroscopic Parameters and Properties of the Host Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 112 (2): sid. 315–390. doi:10.1086/313041. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9704107.
  5. ↑ ”First Light Information”. Large Binocular Telescope Observatory. 2008. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130709080751/http://www.lbto.org/first_light_description.htm. Läst 10 januari 2015.
  6. ↑ ”LBT "First Light" Image of NGC 891”. Arkiverad från originalet den 28 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150228070937/http://www.lbto.org/first_light.htm. Läst 28 februari 2015.
  7. ↑ Vitron, Tom. ”Lowell's NSF-funded Large Monolithic Imager sees first light”. Lowell Observatory. Arkiverad från originalet den 2 november 2012. https://web.archive.org/web/20121102100916/http://www.lowell.edu/news/2012/09/lowells-nsf-funded-large-monolithic-imager-sees-first-light-on-the-discovery-channel-telescope/. Läst 27 september 2012.
  8. ↑ ”List of Supernovae”. Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (IAU). http://cbat.eps.harvard.edu/lists/Supernovae.html#1986J. Läst 19 maj 2010.
  9. ↑ The Milky Way in relation to other galaxies
  10. ↑ Karachentsev, Igor D.; Karachentseva, Valentina E.; Huchtmeier, Walter K.; Makarov, Dmitry I. (2003). ”A Catalog of Neighboring Galaxies”. The Astronomical Journal 127 (4): sid. 2031–2068. doi:10.1086/382905.
  11. ↑ Garcia-Burillo, S.; Guelin, M. (1995). ”The distorted kinematics of molecular gas in the center of NGC 891.”. Astronomy & Astrophysics 299: sid. 657.
  12. ↑ Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (3 July 2002). "Interstellar Dust Bunnies of NGC 891". Astronomy Picture of the Day. NASA. Hämtad 2011-01-29.
  13. ↑ ”NGC 891 in Andromeda”. Wilhelm-Förster Observatory, Berlin. 2001. http://www.planetarium-berlin.de/PotW/01_41/PotW.html. Läst 29 januari 2011.
  14. ↑ ”NGC 891”. SEDS. 2009. http://messier.seds.org/xtra/ngc/n0891.html. Läst 29 januari 2011.
  15. ↑ Mouhcine, M.; Ibata, R.; Rejkuba, M. (2010). ”A panoramic view of the Milky Way analogue NGC 891”. The Astrophysical Journal 714 (1): sid. L12–L15. doi:10.1088/2041-8205/714/1/L12. https://arxiv.org/abs/1002.0461.
  16. ↑ Shih, Hsin-Yi; Méndez, Roberto H. (2010). ”Possible Stellar Streams in the Edge-on Spiral NGC 891 Discovered from Kinematics of Planetary Nebulae.”. The Astrophysical Journal Letters 725 (1): sid. L97–L100. doi:10.1088/2041-8205/725/1/L97.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 889  •  NGC 890  •  NGC 891  •  NGC 892  •  NGC 893   
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=NGC_891&oldid=59102943”