Nakensvansade råttor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nakensvansade råttor
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
ÖverfamiljMusliknande gnagare
Myomorpha
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljMöss
Murinae
SläkteNakensvansade råttor
Uromys
Vetenskapligt namn
§ Uromys
AuktorPeters, 1867
Hitta fler artiklar om djur med

Nakensvansade råttor (Uromys) är ett släkte i underfamiljen möss (Murinae) med 10 arter som förekommer i Nya Guinea, Australien och på andra öar i samma region.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dessa gnagare når en kroppslängd mellan 20 och 34 cm och därtill kommer en 23 till 38 cm lång svans. Vikten varierar från 350 till 1020 gram.[1] Den oftast grova pälsen är på ovansidan grå-, brun eller svartaktig; undersidan är vanligen ljusgrå eller vitaktig. Trots namnet är svansen inte helt naken med håren är mycket glest fördelade. Istället är svansen täckt av fjäll som bildar en mosaik. Hos några arter är svansen helt svart, hos andra är spetsen vit eller gul.[1]

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig främst över Nya Guinea och mindre öar kring huvudön. Dessutom förekommer de i norra Queensland (Australien), på Guadalcanal som tillhör Salomonöarna. De flesta arterna klättrar i träd. Svansen är ingen gripsvans men den ger bättre grep med sina fjäll när den vrids kring grenar. Bara U. imperator och U. porculus vistas främst på marken. De bygger vanligen sin bo i trädhål och livnär sig av nötter, frukter och blommor. Uromys caudimaculatus använder ibland bergssprickor, grottor eller övergivna gruvor som näste.[1]

Nakensvansade råttor hotas av skogsavverkningar samt av introducerade rovdjur som katter. Tre arter är kanske redan utdöda men de listas av IUCN som akut hotade (critically endangered). Endast två arter listas som livskraftig.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Inom underfamiljen möss sammanfattas nakensvansade råttor med några andra släkten som förekommer i Australien, Nya Guinea och på Salomonöarna i den så kallade Uromys-gruppen. De andra släkten är Melomys, Paramelomys, Protochromys och Solomys.[3]

Efter nyare genetiska undersökningar räknas Uromys-gruppen tillsammans med andra grupper i ett tribus, Hydromyini. De andra grupperna är: Chrotomys-gruppen, Hydromys-gruppen, Lorentzimys-gruppen, Pogonomys-gruppen, Pseudomys-gruppen och Xeromys-gruppen. En närmare släktskap till de egentliga råttorna (Rattus) består däremot inte.[4]

Nakensvansade råttor utgörs av 10 arter som fördelas på två undersläkten:

  • Undersläkte Cyromys, lever alla på Guadalcanal.
  • Undersläkte Uromys, förekommer på Nya Guinea, mindre öar i närheten och i norra Australien.

Året 2017 upptäcktes och beskrevs ytterligare en art, Uromys vika, som lever på Vangunu (Salomonöarna).[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nowak (1999) sid.1545-1546
  2. ^ Uromys på IUCN:s rödlista, besökt 28 mars 2011.
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Uromys (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ Lecompte et al. (2008)
  5. ^ Lavery & Judge (2017). ”A new species of giant rat (Muridae, Uromys)”. Journal of Mammalogy. https://academic.oup.com/jmammal/article-abstract/doi/10.1093/jmammal/gyx116/4237566/A-new-species-of-giant-rat-Muridae-Uromys-from?redirectedFrom=fulltext. Läst 28 september 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • Emilie Lecompte, Ken Aplin, Christiane Denys, François Catzeflis, Marion Chades und Pascale Chevret: Phylogeny and biogeography of African Murinae based on mitochondrial and nuclear gene sequences, with a new tribal classification of the subfamily. In: BMC Evol. Biol. 8:199 (2008), S. 1-21. Fulltext