Natanael Arén

Från Wikipedia
Natanael Arén
Född24 mars 1871
Norrköping
Död27 oktober 1906 (35 år)
Sagar, Madhya Pradesh, Indien
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragPräst, missionär
KyrkosamfundSvenska kyrkan / Evangangeliska Fostlands-stiftelsen (EFS)
MakaLavinia Kristiansson (1861–1934)
BarnWaldemar Natanael (1900–1964), Alf Einar (1905–1939), Gunborg Lavinia (1906–1915)
FöräldrarAnders Peter Andersson (1838–1925), Fredrika Persdotter (1840–1916)

Hugo Natanael Arén, född 24 mars 1871 i Norrköping, död 27 oktober 1906 i Sagar, Madhya Pradesh, Indien, var en svensk präst och missionär.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Natanael Arén var son till skräddarmästare Anders Peter Andersson (1838–1925) och Fredrika Persdotter (1840–1916). Han hade fem syskon – Petrus Emanuel Arén (1868–1952), Johannes Zacharias Andersson (1873–1878), Josef Filippus Andersson (1875–1878), Ester Fredrika Andersson (1877–1900) och Johannes Filippus Arén (1880–1968).[2][3]

Under konfirmationstiden började han tänka på "hedningarna" med »en kärlek som tänts vid den himmelska härden». Och redan då hörde han kallelsen att bli missionär. Efter att ha arbetat i sju år i en snickeriverkstad fick han på allvar ta itu med förberedelsen för missionärskallet. 1893 vann han inträde vid Johannelunds missionsinstitut, prästvigdes i Linköping den 9 maj 1898 och utsändes samma år av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) som missionär till centrala Indien. Han blev först placerad i Chicholi i delstaten Maharashtra, som då var en isolerad djungelstation, där han hade mest med gonderna att göra. Det sista året förflyttades han till Sagar i delstaten Madhya Pradesh, där han kom i beröring med lärda hinduer.[1][2][3][4]

Han gifte sig i Indien med Lavinia Kristiansson (1861–1934) den 22 januari 1900 och deras tre barn föddes alla i Indien - Waldemar Natanael (f. i Chicholi, 1900–1964), Alf Einar (f. i Betul, 1905–1939) och Gunborg Lavinia (f. i Sagar, 1906–1915).[1][2][3]

Den fridsälle och vänsälle Arén var högt aktad och älskad av sina kamrater på fältet. Han avled i Sagar den 27 oktober 1906, endast 35 år gammal. Det sista meddelande missionsvännerna hade från honom var en lång utförlig årsberättelse, införd i EFS:s tidskrift Missions-Tidning strax före hans död, där han skrev bland annat: »Äro ock de många, som äro likgiltiga inför sina medvandrare på livets allfarsväg, så äro dock icke de det, som själva funnit förlossning i Kristi blod och som därför med, en kärlek tänd vid den himmelska härden tänka på dem som återlösts av Herren Jesus».[1][2][3][4]

Etnografika[redigera | redigera wikitext]

Under sin tid i Indien insamlade Arén drygt 250 etnografiska föremål – på egen hand drygt 100 föremål (bland annat mynt, rökpipor, träfigurer och örter) och tillsammans med missionären Josef Ekstrand (1879-1908) drygt 150 föremål (bland annat smycken, verktyg av olika slag, dryckeskärl, en bomullsreningsapparat och en barnmössa). Bägge samlingarna skänktes av Etnografiska Missionsutställningens Mecenater till Etnografiska museet i Stockholm.[5][6]

Ljusstake från Indien, "Batti-dan", insamlad av Natanael Arén och Josef Ekstrand, ur Etnografiska museets samlingar.[7]

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • Bland hinduer och gonder. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. 1901. Libris 1727791 

Källor[redigera | redigera wikitext]