Negativ dialektik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Negativ dialektik, tysk upplaga.

Negativ dialektik (tyska: Negative Dialektik) är en bok från 1966 av filosofen Theodor W. Adorno. Boken avslutades dock aldrig av Adorno.[1]

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Adorno försökte uppdatera den filosofiska metod som kallas dialektiken och frigöra den från de egenskaper som tidigare tillskrivits den, och som han ansåg vara fiktiva. För Hegel var dialektiken en process av insikt om att tingen innehåller sin egen negation, och att delarna genom denna insikt sublimeras till något större. Adornos dialektik förkastade detta positiva element där resultatet var något större än de delar som föregick och argumenterade för en dialektik som producerade något i huvudsak negativt. Adorno skrev att "Negativ dialektik är en fras som gör våld på traditionen. Så tidigt som Platon innebar dialektiken att uppnå något positivt med hjälp av negation."

Adornos syfte var att övervinna de formella logiska begränsningarna i de tidigare definitionerna av dialektiken genom att belysa att ny kunskap uppstår mindre genom en hegeliansk förening av motsatta kategorier som definierats enligt aristotelisk logik än genom avslöjandet av kunskapens gränser.[2] Ett sådant avslöjande av kunskapens gränser sträcker sig till dess upplevda objekt, vars helhet alltid undgår de förenklande kategorierna i det rent teoretiska tänkandet.[3] Adorno tar upp möjligheten att filosofin och dess väsentliga koppling till verkligheten kan vara epistemologisk till sin natur.[4] Adornos reflektion går ett steg längre, genom att tillämpa dialektikbegreppet inte bara på yttre kunskapsobjekt, utan på själva tankeprocessen.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Engelska Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Negativ dialektik av Theodor W Adorno (Häftad)”. Bokus.com. https://www.bokus.com/bok/9789186133948/negativ-dialektik/. Läst 24 januari 2023. 
  2. ^ We are blaming the method for the fault of the matter when we object to dialectics on the ground (repeated from Hegel’s Aristotelian critics on) that whatever happens to come into the dialectical mill will be reduced to the merely logical form of contradiction, and that (an argument still advanced by Croce) the full diversity of the noncontradictory, of that which is simply differentiated, will be ignored. – Theodor W. Adorno, Negative Dialectics, Preface
  3. ^ [(The name of) dialectics] indicates the untruth of identity, the fact that the concept does not exhaust the thing conceived. – Theodor W. Adorno, Negative Dialectics, Preface
  4. ^ Having broken its pledge to be as one with reality or at the point of realization, philosophy is obliged ruthlessly to criticize itself. – Theodor W. Adorno, Negative Dialectics, Preface
  5. ^ The plain contradictoriness of this challenge is that of philosophy itself, which is thereby qualified as dialectics before getting entangled in its individual contradictions. The work of philosophical self-reflection consists in unraveling that paradox. – Theodor W. Adorno, Negative Dialectics, Preface

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]