Vagusnerven

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nervus vagus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bild som visar tung- och svalgnerven bland flera nerver, bland annat vagusnerven.

Vagusnerven eller den tionde kranialnerven (latin: nervus vagus), även "den kringirrande nerven", är människokroppens längsta kranialnerv och utgår från den förlängda märgen i hjärnstammen.[1][2] Vagusnerven består av cirka 80 000 nervtrådar vars aktivitet till 80 procent består av att samla in data om vad som pågår i kroppen och 20 procent av aktiviteten åtgår till att styra processer i kroppen. Vagusnerven styr svalget (tillsammans med tung- och svalgnerven), mjuka gommen/gomseglet (tillsammans med trillingnerven), stämbandsmusklerna och påverkar och vidarebefordrar impulser från lungorna, hjärtat, mag-tarmkanalen, levern och mjälten.[3]

Den inflammatoriska reflexen[redigera | redigera wikitext]

Forskaren Kevin Tracey har visat att hjärnan, genom reflexsignalering, har en påverkan på immunsystemet. Denna process kallas den inflammatoriska reflexen. Studier på möss har visat att immunförsvaret lugnas, när vagusnerven stimuleras med elektriska impulser.[4]

En försöksstudie i Bosnien, Kroatien och Holland av personer med kraftig kronisk ledgångsreumatism fick en pacemaker inopererad. Den stimulerade nerven en minut om dagen. Resultatet antyder att ledgångsreumatism kan behandlas med vagusstimulering. Efter drygt en månad upplevde sex av de åtta första deltagarna att de hade blivit kraftigt förbättrade.[4][5]

I Sverige pågår en försöksstudie för behandling av Crohns sjukdom, en inflammationssjukdom i tarmen, med hjälp av elektrisk stimulering av vagusnerven.[4]

Förhoppningar finns om att man ska kunna påverka andra inflammatoriska sjukdomstillstånd som till exempel psoriasis, diabetes, alzheimers, blodförgiftning och hjärtsjukdomar.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]