Nils Färnström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nils Erik Olov Färnström, född 1908, död 1986, var en redaktör, författare, sportfiskare och filatelist. Han var uppväxt i Söderala, flyttade till Stockholm och mot slutet av sitt liv till Malmö.

Han blev en förgrundsgestalt och pionjär inom det moderna svenska flugfisket, inspirerad av den engelska flugfiskelitteraturen. Samtida yngre flugfiskeprofiler i Sverige kallade honom redan under hans livstid för "The Grand Old Man", ett epitet inom svenskt flugfiske som få kan bära.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var uppväxt i gården Ringnäs[2] intill Söderalaån i dalgången för Söderala. Han kom där att tidigt i unga år lära sig maskmeta öring i ån[3] och senare meta med köpt fiskefluga, därav kom han sedan ofta kalla flugfiske för "flugmete" med "dunkrok", vilket kom att utforma hans kommande livsgärning, av att han till passion greps av flugfiskets tjusning[4][5].

Vid slutet av 1920-talet flyttade han till Stockholm för universitetsstudier. Han skrev tidningsartiklar om sportfiske, blev 1930 medlem i Stockholms Sportfiskeklubb (som bildats 1926) och utmärkte sig där i konsten som kastare. Han skrev regelbundet åren 1931–1933 artiklar för tidningen Jakt och Fiske och blev redaktör för deras fiskeavdelning. 1933 skrev han sin första fiskebok, "Flugfiske", i Jakt och Fiskes serie av handböcker. Genom åren skrev han 29 egna böcker om sportfiske (varav 16 om flugfiske) och var redaktör för sju sportfiskeböcker.[6]

Vid sidan om sportfisket var han en mycket hängiven och kunnig frimärkssamlare. Han blev också en av vårt lands främste inom filatelin och skrev bland annat fyra böcker i ämnet.[7]

1935 blev Nils Färnström redaktör för den nystartade tidningen "Sportfiskaren" utgiven av Sportfiskareförbundet, vilket han förblev under alla år utom ett, i nästan 30 år, tills tidningen (efter 357 utgivna nummer) uppgick i Fiskefrämjandets tidning "Svenskt Fiske" till tidningen "Svenskt Fiske/Sportfiskaren" år 1965. Han fortsatte sedan som redaktör för Televerkets personaltidning.

Tillsammans med Hans Lidman och Curt Lindhé var Nils Färnström viktiga inspiratörer (olika och mest var och en för sig) för sportfiskets utveckling i Sverige långt fram under 1950-, 1960- och 1970-talen[8], en utveckling som tilltog efter andra världskrigets slut. Nils Färnström sågs mest som inspiratör för praktisk tillämpning av teoretiska kunskaper genom arvet från de brittiska flugfisketraditionerna, förmedlat med en skenbart strikt attityd via banbrytande produktion av sina böcker, som en av det svenska flugfiskets främsta förespråkare och inspiratör. Han varvade i böckerna egna fiskeupplevelser med nyheter och innovationer inom flugfisket, ofta efter resonerande kring de gamla engelska klassikerna och deras teorier inom flugfisket.

Redan i sin allra första bok 1933 introducerade Nils Färnström för det svenska flugfisket det som i Amerika var 1932 års stora nyhet, "gyro"-flugorna, som i den amerikanska fackpressen utlovades som revolutionerande för torrflugefisket. Speciellt var "Royal Coachman Fan Wing Gyro Fly" av honom utprovad i flera olika nordiska fiskevatten och överallt funnen vara utmärkt, många gånger även då betingelserna för flugfiske varit urusla. Han bidrog också till att göra flera andra flugmönster populära för svenska flugfiskare, bland annat Muddler Minnow[9][10][11].

Hans intresse för nymffiske och efter sina ej helt tillfredsställande försök med nymffiske enligt det engelska nymffiskets tradition, gav honom anledning att utprova dess möjligheter inom Norden genom att inbjuda den engelske "gamekeepern" och den då en nymffiskets metodutvecklare Frank Sawyer till Storån i norra Dalarna för att få testat de nya teorierna kring det nymffiske som Frank Sawyer förespråkade för de engelska kalkströmmarna, om de också kunde tillämpas i nordiska vatten. Detta blev en fullträff och Nils Färnström beskrev utförligt detta fiske och tekniken därom året efteråt i ett kapitel i boken "Öring. Sländor och nymfer. Ny metodik i flugfiske" utgiven 1960, numera en klassiker.[12] Inom svenskt flugfiske blev det nymffisket snart anammat som fiskemetod, som därefter med Frank Sawyers förtyngda olika nymfer som förebild kom att få nymffisket att vidareutvecklas till en ny gren av flugfiske.

Nils Färnström har genom alla sina artiklar och med en mängd av böcker betytt mer än någon annan i Sverige för att hos många sportfiskare skapa intresse för flugfisket som en särskilt kunskapsfull och skön konst[13]. Han var också en av initiativtagarna till bildandet 1970 av Dunkrokens Gille i Stockholm.

Utöver att vara förespråkare för flugfisket var han dock också 1945 en av initiativtagarna till en radikal omorganisation av det fiskeklubbaserade Sportfiskareförbundet till ett riksomfattande fiskefrämjande för alla sportfiskare och han hade då arbetat intensivt med ett omfattande dokument, som ett visionärt förslag då inlämnat till Sportfiskareförbundets styrelse. Detta för att få en möjlighet till kontakter med landets alla sportfiskare för att kunna påverka dem i en rätt riktning, till en sundare utveckling, för att väcka intresset för ordnade förhållanden inom sportfisket, att få kraft att verka mot myndigheter och företag för att hävda sportfiskets intressen samt få dem och samhället att inse vikten av att vårda den stora nationaltillgång som våra fiskevatten utgör. Utbyggnaden av vattenkraften hade börjat och inneburit att fiskemöjligheterna kringskurits.

Ett ändå utanför Sportfiskareförbundet fristående Fiskefrämjandet bildades 1950 (samgående skedde 1965) och Nils Färnström var en av styrelsens ledamöter. Nils Färnström medverkade också som redaktör och med några artiklar i Fiskefrämjandets första årsbok "Fiske" 1951.[14]

Den 4 augusti 1949 skrev Nils Färnström ett förslag till många åtgärder som måste utföras till Domänstyrelsen om det angelägna av att få Storådalens vattensystem i norra Dalarna skyddat och fiskevårdat, att "Då Storådalens vattensystem är det sista laxöringsvattnet av större betydelse i Dalarna är det angeläget att vattnet skyddas för efterkommande generationer och ej i likhet med alla kringliggande vatten blir utfiskade".

Till 1953 blev det därigenom beslutat av Domänstyrelsen om disponering av fisket i Storåns vattensystem, bland annat att Storån från Särsjön till Töfsinghån blev ett sportfiskevatten enbart för flugfiske med flugspö, vilket gäller alltsedan dess[15][16][17] Storån blev därigenom sannolikt Sveriges första allmänna kortfiskevatten för enbart flugfiske, så alltså på Färnströms initiativ.[18] I boken "Fluga på fluga" (1968) har han i ett inledande kapitel summerat sina erfarenheter och åsikter om Storån som "ett unikt vattensystem i vårt land". Storån har välbesökt av flugfiskare blivit räknat som ett klassiskt flugfiskevatten, omskrivet och kultförklarat av flera besökare.[19]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Smedman, Rolf (2009). En flugfiskets riddare. I: Flugfiske i Norden Nr 1 2009. sid. 76-78 
  2. ^ Färnström, Nils (1970). Krokar i Kaitum. sid. 53 
  3. ^ Färnström, Nils (1955). Fisketur. sid. 89-94 
  4. ^ Färnström, Nils (1944). Lapplandsöring. sid. 25-28 
  5. ^ Färnström, Nils (1960). Öring. Sländor och nymfer. Ny metodik i flugfiske. sid. 152-157 
  6. ^ Lindgren, Benny (2019). Sportfiskarna och livet under ytan. Om det organiserade sportfiskets bakgrund och utveckling. Ett bidrag till svensk sportfiskehistoria.. sid. 249, 254, 259, 262, 270-271 
  7. ^ Pettersson, Jerry (1986). Han var en dunkrokens apostel. I: Flugfiske i Norden Nr 3 juni 1986. sid. 33 
  8. ^ Lindgren, Benny (2019). Sportfiskarna och livet under ytan. Om det organiserade sportfiskets bakgrund och utveckling. Ett bidrag till svansk sportfiskehistoria. sid. 85-87 
  9. ^ Färnström, Nils (1965). Attrapp för en predator. I: Streamer mot strömmen (1965) 172 sid.. sid. 117-118 
  10. ^ Färnström, Nils (1968). Peacock och Muddler. I: Fluga på fluga (1968) 133 sid.. sid. 93-96 
  11. ^ Färnström, Nils (1975). Muddler. I: Flugspö (1975) 124 sid.. sid. 59-66 
  12. ^ Pettersson, Jerry (1986). Han var en dunkrokens apostel. I: Flugfiske i Norden Nr 3 juni 1986. sid. 16-17, 33 och 39 
  13. ^ Smedman, Rolf (2009). En flugspöets riddare, I: Flugfiske i Norden Nr 1 2009. sid. 78 
  14. ^ Lindgren, Benny (2019). Sportfiskarna och livet under ytan. Om det organiserade sportfiskets bakgrund och utveckling. Ett bidrag till svensk sportfiskehistoria. sid. 104-109 
  15. ^ Stig-Åke Svenson, Stefan Hamréus och Leif Helldal (2017). Fakta: Fisket, I: Hävlingen. En pärla i Dalafjällen.. sid. 24 
  16. ^ [lansstyrelsen.se/dalarna/djur/fiske/fiska-i-fjallen.html#0 ”Flugfiske Storån”]. lansstyrelsen.se/dalarna/djur/fiske/fiska-i-fjallen.html#0. Läst 20 juli 2020. 
  17. ^ ”Kvoterat flugfiske i Storån”. https://www.visitdalarna.se/storan. Läst 23 augusti 2020. 
  18. ^ Stig-Åke Svenson, Stefan Hamréus och Leif Helldal (2017). Hävlingen. En pärla i Dalafjällen. sid. 57-62 
  19. ^ Axelsson, Tore (2001). I Färnströms fotspår längs Storåns håar. I: Flugfiske i Norden Nr 2 apr 2001. sid. 6-9, 54