Nils G:son Friberg

Nils G:son Friberg, född 14 november 1893 i Stockholm, död 4 april 1955 på Lidingö, var en svensk arkitekt. Han var son till arkitekten Gustaf Petterson.

Efter studentexamen vid Östra real 1912 studerade Friberg vid Kungliga tekniska högskolan 1912–1916 och vid Kungliga Konsthögskolan 1917–1919, varefter följde studieresor i Europa.

Han var anställd hos Ivar Callmander 1916–1917. Mellan 1918 och 1935 arbetade han för Ragnar Östberg, 1920–194 i Stockholms stadshusnämnd regi. Från 1935 drev han egen verksamhet, ofta i samarbete med Ernst Hawerman under namnet Hawerman & Friberg. Hawerman hade också praktiserat hos Östberg.

Friberg är begravd på Lidingö kyrkogård.^[1]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Ombyggnad av Brunkebergs hotell för Telegrafstyrelsen, Stockholm 1923 (tillsammans med Figge Wetterqvist) (rivet)
Nybyggnad för Telegrafstyrelsen vid Beridarebansgatan, Stockholm 1932. (rivet)
Telegraf och telefonstation , Ljusdal 1934.
Hyreshus kv. Gjutformen 2, Sankt Eriksgatan 1- Norr Mälarstrand 82, Stockholm 1924–1925.
Monumentet, ungkarlshotell, Östgötagatan 56-60, Stockholm 1946–1947.
Collijns konfektionsfabrik, Krukmakargatan 15-23, Stockholm 1942, tillsammans med Ernst Hawerman.
Patent- och Registreringsverkets byggnad, Valhallavägen 136, Stockholm 1946–1947, tillsammans med Ernst Hawerman.
Ombyggnad av Värmlands nation, Uppsala 1955–1956, tillsammans med Ernst Hawerman.
Kv. Klerken 4 i Malmö 1949, tillsammans med Ernst Hawerman.