Njord (isbrytare)

Från Wikipedia
 Njord
Överblick
NamnNjord
TypIsbrytare
SysterfartygTor
Tarmo
Varma
Apu
IMO-nummer6905745
VarvWärtsilä, Helsingforsvarvet
Beställd1967
Sjösatt3 oktober, 1968
Tagen i bruk8 oktober, 1969
Tagen ur tjänst2000
ÖdeOmbyggd till kryssningsfartyg
Allmänna egenskaper
Längd86,5 meter
Bredd21,2 meter
Deplacement5260 ton
Djupgående6,2–7,2 meter
Maxfart17 knop
Aktionstid4–6 veckor
BesättningUrsprungligen 63,
senare 42
Bestyckning3 × Bofors 40/48 luftvärnspjäser,
minläggningsräls
Plåttjocklek
För30 mm
Midskepps30 mm
Akter30 mm
Tekniska data
FramdriftDiesel-elektriskt
Huvudmaskin4 x 2-takts 9 cyl. Wärtsilä/Sulzer
4 x 2540 kW
PropellermotorDubbelankars likströmsmotorer
Dragkraft85 ton
Bunkerkapacitet1010 m³

Njord var en svensk isbrytare som levererades år 1969. Bakgrunden till anskaffandet av fartyget var att den svenska isbrytningskapaciteten behövde utökas, då industrin i norra Sverige hade utökats kraftigt och krävde vintersjöfart i större utsträckning. Njord tjänstgjorde som isbrytare i 31 år tills hon år 2000 utrangerades och såldes.

Våren 2000 såldes Njord till det norska företaget Karlsen shipping Norway AS och under år 2001 byggdes hon om till kryssningsfartyg. Fartygets namn ändrades till M/S Polar Star och med plats för 105 passagerare började hon på kryssningsresor till Arktis och Antarktis.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Eftersom man behövde en ersättare för gamla Atle i slutet av 1960-talet, och då man hade goda erfarenheter av den tidigare levererade Tor, beställde man även Njord från samma varv.[1]

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Övergripande[redigera | redigera wikitext]

Styrhytten var av samma modell som hos Tor, med placering högt upp, vilket gav runtomsikt. Någon aktre manöverbrygga blev därigenom onödig, men akteröver fanns ett täckt utrymme varifrån bogservinschen manövrerades. Ursprungligen utrustades Njord precis som Tor med fyra kanonplattformar, två på sidorna, en på överbyggnaden strax under styrhytten, och en i fören framför ankarspelet. Den sistnämnda togs emellertid bort, eftersom den skymde sikten.[2]

Maskineri[redigera | redigera wikitext]

När Njord beställdes, hade varvet tillgång till en liknande motor som valts för hennes systerfartyg Tor, med samma styrka men med jämnare gång. Den hade emellertid 9 cylindrar i stället för som tidigare 8, och var därför en meter längre. För att få plats med de fyra huvudmotorerna förlängdes därför Njord med två meter.[3]

Inredning[redigera | redigera wikitext]

Fartygschefens förläggning och den så kallade redarhytten bestod av daghytt, sovhytt och badrum med badkar. Överstyrmannen (sekonden) hade en liknande hytt, dock bara med privat toalett. Övriga officerare var förlagda i enpersonshytter, övriga kategorier i tvåpersonshytter, båda utan privata faciliteter. Det fanns dessutom motionsrum och bastu i fören, under däck.[4]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

11 november 1969 avgick Njord från varvet mot Stockholm, men strax före inträdet i Stockholms skärgård skar en av huvudgeneratorerna i det dieselelektriska maskineriet ihop, och de fick lov att nödankra. Fartyget tog sig in till Stockholm och låg still där en vecka, men gick sedan tillbaka till Helsingfors för garantireparation. Först i mitten av december samma år kunde den bli insatt i sin första isbrytarsäsong.[5]

Den 30 mars 1979 blev Njord påkörd av Toftön i tät dimma. Skadorna på Njord blev tämligen omfattande, men hon kunde dock fortsätta sin tjänst och behövde inte repareras förrän i samband med den årliga översynen vid issäsongens slut den 19 maj.[6]

Fortsatt användning[redigera | redigera wikitext]

Njord som M/S Polar StarSvalbard år 2002 efter ombyggnad.

År 1995 lades Njord tillsammans med Tor i reserv i Karlskrona[7] och efter tillkommandet av Viking-klassen utrangerades fartyget och såldes 2000 till Karlsen Shipping och registrerades i Bridgetown i Barbados. (Hon ägdes av Karlsen Shipping i Norge och drevs av Karlsen Shipping Company i Halifax i Kanada). Hon döptes om till Polar Star och byggdes om till ett kryssningsfartyg för Arktis- och Antarktiskryssningar.[8] På södra halvklotet var hennes hemmahamn Ushuaia på den argentinska delen av Eldslandet, världens sydligaste stad och utgångspunkt för kryssningsfartygen i Antarktis. Fartyget kan efter ombyggnaden ta 105 passagerare (100 i arktiska vatten). Under sommaren på det norra halvklotet utförde Polar Star bland annat kryssningar kring Svalbard och Grönland.[9]

I januari 2011 gick Polar Star på ett undervattenskär i Antarktis. Hon kom loss och gick till King George Island där passagerarna evakuerades. Fartyget seglades till Las Palmas för reparation. Rederiet fick ekonomiska problem och gick i konkurs i maj 2011 och de spanska myndigheterna beslagtog fartyget som pant för varvets räkning på 1,6 miljoner dollar.[10]

I februari 2013 togs hon ur dockan och lades upp vid varvet, där hon ligger än idag (2021), nu med namnet POLAR S.[8]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Tre bilder tagna i Ushuaia i december 2007, MS Polar Stars hemmahamn i södra Argentina samt ett från varvet i Las Palmas 2011.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fischerström, Staffan (1997). Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år. Falkenberg: Marinlitteratur. ISBN 91-970700-9-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]