Nordlig pälssäl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nordlig pälssäl
Status i världen: Sårbar[1]
Northfursealbull.jpg
Hanne
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
(orankad)Sälar
FamiljÖronsälar
Otariidae
SläkteCallorhinus
Gray, 1859
ArtNordlig pälssäl
C. ursinus
Vetenskapligt namn
§ Callorhinus ursinus
AuktorLinné, 1758
Nordliga pälssälens utbredning
Nordliga pälssälens utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Den nordliga pälssälen tillhör familjen öronsälar och är enda arten i sitt släkte Callorhinus.[2] Den lever i norra delen av Stilla havet.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hannen skiljer sig betydligt från honan i storlek, vikt och färg. Honan är cirka 140 centimeter lång och har vanligen en vikt mellan 40 och 50 kilogram. Hannen blir ungefär 2 meter lång och väger mellan 180 och 275 kg. Hannens päls på ovansidan är mörkgrå till mörkbrun och undersidan är täckt av rödbrun päls. kring halsen och axlarna förekommer en man som är lite tjockare än andra delar av pälsen. Honor och unga hannar har en ljusare gråbrun päls på ovansidan, likaså rödbrun päls på undersidan och ett ljust område på bröstet.[3]

Huvudet har en trekantig form.

Under pälsens översta lager sitter fin ull som är krämfärgad. Pälssälens bakre fenor är jämförelsevis långa, och dess främre fenor är nakna på ovansidan förutom en liten del närmast bålen. Vid bakfötterna är andra, tredje och fjärde tån utrustade med små klor.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden sker på öar i Berings sund och norra Stilla havet. En viss tid fanns det bara kolonier på Pribiloföarna och på Kommendörsöarna. På senare tid har populationen återhämtat sig och nu parar sig denna art också på andra öar. Utanför parningstiden simmar dessa djur till andra områden. De kan stanna länge i havet innan de behöver gå på land igen. På vintern lever nordliga pälssälar längs Nordamerikas, Kamtjatkas och Japans kustlinjer.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Denna art är huvudsakligen aktiv på natten eller tidigt på morgonen. När individerna dyker når de vanligen ett djup av 68 meter och rekordet ligger vid 207 meter under havsytan.[3] Deras föda består av små fiskar och bläckfiskar.

Nordliga pälssälar är själv byte för hajar (främst vithaj), späckhuggare och Stellers sjölejon. Ibland dödas mindre individer på land av rävar.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Koloni av nordlig pälssäl

Könsmognaden hos hanar kommer mellan 4 och 5 års ålder och hos honorna mellan 3 och 4 års ålder. Parningstiden är i juni och juli. Dräktighetstiden varar i 1 år. Honan föder bara 1 unge i tagen.

Parningstiden börjar i juni och hannarna tävlar om de bästa platserna vid kusten. Ungdjur eller svaga hannar får oftast nöja sig med platser längre upp på landet eller vid kolonins rand. Honorna kommer två veckor senare. Hannarna kan inte påverka deras val och ibland byter honor sin partner under parningstiden. Vanligtvis har en hanne 40 honor men antalet varierar mellan en och hundra.

Honorna är mest dräktiga när de kommer upp på land och efter två dagar föder de sina ungar. Bara några dagar senare parar de sig på nytt. Dräktigheten tar nästan ett år men under denna tid vilar ägget fyra månader. Ungdjuret är vid födelsen cirka 65 centimeter långt och kan i teorin simma på en gång. Vanligtvis stannar ungdjuret en månad på land. Över tre månader får det svarta ungdjuret dia från modern. Efter ungefär fem år är de könsmogna men under de första tio åren har unga hannar svårt att få tag i honor. Nordliga pälssälar blir troligtvis mellan 20 och 25 år gamla.

Nordlig pälssäl och människan[redigera | redigera wikitext]

Denna arts päls var länge eftertraktad av jägare. Vid slutet av 1700-talet upptäckte man stora kolonier på Aleuterna. Varje sommar blev tusentals pälssälar dödade med klubba men så länge Ryssland var ansvarigt för deras levnadsområde fanns också inskränkningar för jägare och populationen var inte hotad. När USA 1869 köpte Alaska från Ryssland fanns inga inskränkningar kvar och kort därefter fanns bara 150 000 pälssälar på Pribilof Island.

Som tur var för sälarna inriktades 1911 skyddsåtgärder för denna art i ett avtal mellan USA, Ryssland, Japan och Kanada med namnet North Pacific Fur Seal Convention. Fram till 1917 var det förbjudet att döda nordliga pälssälar och därefter fick jägare bara jaga 40 000 djur per år. Fram till 1940 ökade beståndet till 2,5 miljoner individer.

Sedan 1940 minskar beståndet igen. Trolig orsak är bristen på föda. I sälarnas levnadsområde finns idag många fartyg som bedriver fiske.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Seal Specialist Group 1996. Callorhinus ursinus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061011.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Callorhinus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Northern Fur Seal” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 840-844. ISBN 0-8018-5789-9 
  4. ^ Jefferson, Webber & Pitman (2015). ”Northern fur seal”. Marine Mammals of the World. Academic Press. sid. 360-365 
  5. ^ R. Edwards (2004). ”Northern fur seal”. ARKive. http://www.arkive.org/northern-fur-seal/callorhinus-ursinus/. Läst 25 oktober 2017.