Nordlig solitärtrast

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nordlig solitärtrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Townsends-solitaire-lake-vadnais-3.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrastar
Turdidae
SläkteMyadestes
ArtNordlig solitärtrast
M. townsendi
Vetenskapligt namn
§ Myadestes townsendi
Auktor(Audubon, 1838)
SKSolitaire4984.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nordlig solitärtrast[2] (Myadestes townsendi) är en fågel i familjen trastar inom ordningen tättingar, den enda bland solitärtrastarna som förekommer i Nordamerika.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den nordliga solitärtrasten är en 20-24 cm lång gråaktig fågel med lång stjärt. Näbben är kort, tjock och svartaktig. Fjäderdräkten är grå, med beige på vingband och kanten av vingpennorna samt vitt på de yttre stjärtpennorna. Runt ögat syns en tydlig vit ring.[4][5] Den ses sitta rätt upprätt, ofta högt på en gren[6] och helt stilla under en lång stund.[5]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången består av högljudda, melodiska och flöjtlika stigande och sjunkande fraser,[6] med "låga, hurtiga toner inblandade utan distinkt mönster"[4] och "en något mekanisk karaktär"[5]. Lätet är ett gnissligt eeek[6] eller en "klar, mjuk vissling heeh".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Nordlig solitärtrast delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Myadestes townsendi townsendi – förekommer ifrån centrala Alaska till västra USA, Baja California och nordvästra Mexiko.
  • Myadestes townsendi calophonus – förekommer i norra Mexiko (södra Chihuahua till Durango, Jalisco och Zacatecas)

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Nordlig solitärtrast häckar i bergsbelägna skogstrakter. Vintertid kan den röra sig till lägre omgivningar på jakt efter föda, inklusive Great Plains, norra inre Mexiko och till och med ökenområden.[4][5][6] Den lever huvudsakligen av insekter och bär,[6] vintertid nästan enbart enbär och formar då vinterrevir kring enbuskar som den försvarar aggressivt.[7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet liknar andra solitärtrastars, en skål av fint växtmaterial som placeras nära eller på marken.[5] Fågeln lägger tre till fyra gråvita ägg med bruna fläckar.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John Kirk Townsend (1809-1851), amerikansk ornitolog, upptäcktsresande och samlare av specimen.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Myadestes townsendi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] Sibley, David (2000). The Sibley Guide to Birds. Knopf. Sid. 400. ISBN 0-679-45122-6. 
  5. ^ [a b c d e] Howell, Steve N. G.; Webb, Sophie (1995). A Guide to the Birds of Mexico and Northern Central America. Oxford University Press. Sid. 583. ISBN 0-19-854012-4. 
  6. ^ [a b c d e f] ”Townsend's Solitaire Myadestes townsendi. eNature.com Nature Guides. 2005. Arkiverad från originalet den 2014-08-08. https://web.archive.org/web/20140808042040/http://www.enature.com/fieldguides/detail.asp?recnum=BD0271. Läst 17 augusti 2007. 
  7. ^ Bock, C. 1982. Factors influencing winter distribution and abundance of Townsend's Solitaire. Wilson Bulletin 94: 297-302
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]