Nyazeelanddykand

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nyazeelanddykand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
NZ Scaup 01.jpg
Hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteAythya
ArtNyazeelanddykand
A. novaeseelandiae
Vetenskapligt namn
§ Aythya novaeseelandiae
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning
Aythya novaeseelandiae distribution map.png
Utbredningsområde
Synonymer
  • Nya Zeelandbergand
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nyazeelanddykand[2] (Aythya novaeseelandiae) är en andfågel endemisk för Nya Zeeland.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Nyazeelanddykanden är genomgående mörkbrun och svart. Hanen har tydligt gula ögon och ett mörkt grönaktigt huvud. Honan liknar hanen, men saknar det gula ögat och har en vit fläck i ansiktet under häckningssäsong. I flykten syns ett vitt vingband.[4]

Hona nyazeelanddykand
Ett par nyazeelanddykänder.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart i Nya Zeeland, på både Nordön och Sydön. Subfossila lämningar visar att arten tidigare också funnits i Chathamöarna.[5] Arten har försvunnit från låglänta områden sedan människans ankomst till Nya Zeeland och är idag huvudsakligen begränsad till östra sidan av SydalpernaSydön samt de norra och centrala delarna av Nordön.[5] Olikt andra arter i släktet Aythya flyttar den inte, även om den rör sig mot öppet vatten från bergssjöar när dessa täcks av is.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter, och tros vara närmast släkt med vigg och ringand.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Nyazeelanddykanden förekommer i djupa sötvattenssjöar och dammar.[4] Den är en dykand som kan hålla sig under vatten i mellan 20 och 30 sekunder till ett djup av tre meter på jakt efter vattenväxter, småfisk, vattenlevande snäckor, musslor och insekter.[8][6] Den ses ofta nära sothönan och tros söka efter föda som sothönan rör upp i jakt på räkor.[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar från oktober till mars och lägger fem till åtta gräddvita ägg i ett bo nära vatten. Boet fodras vanligen med gräs och dun.[4] Äggen ruvas av honan i fyra veckor. De nykläckta andungarna dyker efter föda direkt efter att de lämnat boet.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC), även om världspopulationen är relativt liten (5.000-10.000 individer).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Aythya novaeseelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Marshall, Janet; Kinsky, F.C.; Robertson, C.J.R. (1972). Common Birds in New Zealand. A.H. & A.W. Reed. sid. 31. ISBN 0-589-00730-0 
  5. ^ [a b] Kear, J. ed. (2005) Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford.
  6. ^ [a b c d] Lockley, Ronald M. (1980). New Zealand Endangered Species. Cassell NZ. sid. 82. ISBN 0-908572-22-0 
  7. ^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). New Zealand Scaup (Aythya novaeseelandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52911 4 maj 2018).
  8. ^ Orbell, Margaret (2003). Birds of Aotearoa. Reed Publishing NZ Ltd. sid. 129. ISBN 0-7900-0909-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]